Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili ) - Tidningen Kulturen

Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Essäer om religionen
Verktyg
Typografi

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En källa från 1300-talet säger om denna tid att den var utsatt för egendomliga och besvärliga plågor och olyckor. Det var pest och krig, hundraårskriget mellan England och Frankrike, överallt kan man bevittna uppror och vanvettiga regeringar. Även kyrkan är splittrad

 


Raimondo da Capua

Raimondo da Capua

Visionen formades troligen av den undervisning hon fått av bilder eller kyrkofönster som hon kunnat betrakta. Denna uppenbarelse fick avgörande inflytande på hennes öde. Den gudomliga kärlekens eld, som hennes levnadstecknare uttryckte det, hade tänts i henne för alltid.
Santa Caterina da Siena  Brooklyn Museum

Santa Caterina da Siena Brooklyn Museum

Annons:

I dagens västerländska samhälle finns en enorm fokusering på hälsosamt leverne som inkluderar kost och träning. Den vältränade kroppen har kommit att betraktas som en del av den rationella och upplysta moderniteten. Dessutom har massmedia under lång tid fört fram ett mycket smalt skönhetsideal för kvinnor. Detta har skapat en allmänt utbredd rädsla för att gå upp i vikt speciellt hos unga människor.

De jämför sig med idealen och är missnöjda med sitt utseende, vilket leder till att de vaktar på vad de äter och får därför ofta ett spänt förhållande till maten.
Det negativa resultatet blir en osund kroppsfixering och ätstörningar, anorexi. Hälsohetsen och skönhetsdriften i vår kultur skapar ångest och ett behov av kontroll över den egna kroppen. De flesta forskare betonar idag längtan efter kontroll som ett av de viktigaste symtomen inom sjukdomsbilden.

Anorexia

Anorexia handlar inte om förlust av aptit utan om kontroll av den, kontroll i en tillvaro som inte går att kontrollera.

Att fasta och neka sig själv mat är inte något nytt påfund utan har länge förekommit i religiösa sammanhang och återfinns i många olika kulturer och miljöer. Under antiken var den tidiga läkekonsten bekant med aptitlöshet och viktnedgång i samband med förlust. Extrema former av fastande har varit kända som en form av kroppslig och andlig rening. I alla religioner har den gemensamma måltiden en central och symbolisk betydelse, liksom fastan som är förknippad med andlig rening och moralisk styrka. Självsvält har också varit en form av protest mot orättvisor som finns beskrivna i historiska källor.

Under medeltiden uppmärksammades en extrem form av självsvält bland unga kvinnor som kallades anorexia mirabilis, vilket betyder ungefär den mirakulösa aptitlösheten. Denna form av stört ätbeteende beskrivs om tidens helgonförklarade kvinnor. Syftet med självsvält för den medeltida kvinnan eller flickan var inte att uppnå skönhetsideal. Hon sökte andliga snarare än kroppsliga ideal. Den andliga renheten och närheten till Gud snarare än samhälleliga normer och skönhet var eftersträvansvärt. Det gällde för henne att söka det högre värdet genom att övervinna den sensuella aptiten. En av dessa kvinnor var Katarina av Siena, vars liv präglades av livshotande former av fasta och självplågeri i syfte att uppnå högre andlighet.

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom 1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. "Det var en eländig tid för mänskligheten". En källa från 1300-talet säger om denna tid att den var utsatt för egendomliga och besvärliga plågor och olyckor.

Det var pest och krig, hundraårskriget mellan England och Frankrike, överallt kan man bevittna uppror och vanvettiga regeringar. Även kyrkan är splittrad. Det var en omvälvande, förvirrad och plågad tid för mänskligheten som åstadkom social oro, ekonomisk kaos, moralisk upplösning, social och religiös hysteri, överdådig lyx, girighet – bara för att nämna några karaktäristika". Allt verkade mer eller mindre kaotiskt, efter vad man kan förstå. Pesten rasade i Siena från april till oktober 1348 och under några få år dog mellan en tredjedel och hälften av Europas befolkning och det är självklart att detta satte djupa spår hos de överlevande. Reaktionerna var säkert många men två är klart urskiljbara, dels de som började föra ett utsvävande liv, dels de som anslöt sig till den fromhets – och botgöringsvåg som svepte fram i digerdödens kölvatten. Den heliga Birgitta anförde att: "Pesten är Guds straff över oss syndare, och det är upp till oss att avvärja sjukdomen genom bön, bot och bättring".

4 Legenda maior sanctae Catharinae Senensis

Legenda maior sanctae Catharinae Senensis

Katarina växte upp i sviterna efter digerdöden. Hennes föräldrar var enkla, gudfruktiga och arbetsamma människor. Fadern, Giacomo Benincasa till yrket färgare, ägde sina medborgares odelade aktning. Alla grannarna vittnade om hans stora mildhet och ovanliga rättrådighet. Mona Lapa, så hette Katarinas mor, var heller ingen obetydlig person. Samtliga vittnesbörd berättar att hon var en stark, dominerande kvinna som var van att få som hon ville.

Hon gav liv till många barn, Katarina som var ett av de sista i syskonskaran och högt älskad av modern var det enda barnet som Mona Lapa ammade. För Katarinas del innebar det en mycket våldsam frigörelseprocess från modern som också ledde till hennes anorexia. Enligt dagens psykoanalytiska teorier ser man anorexi som en störning i relationen mellan mor och barn.

Som vuxen måste hon ha reflekterat över hur en frigörande moderskärlek hade kunnat se ut och i ett brev skriver hon följande: "Du får inte älska dina barn för något gott som de skulle kunna göra för dig, eller som om de tillhörde dig, utan endast som ett lån, ty allt som vi får i det här livet är bara något tillfälligt och ett lån och vi får endast behålla det så länge som den gudomliga godheten behagar ge oss det.

Och om du märker att Gud kallar dem, gå då inte emot Hans vilja. Försök dig inte på att välja deras livsväg så att den ska passa dig, det skulle vara ett tecken på att du älskade dem utanför Gud, utan var nöjd med vilken livsväg Gud än kallar dem till".

en stark, dominerande kvinna

Den mest kända och utförliga biografin om Katarina "Dialog" skrevs av Raimondo av Capua som var hennes biktfar och andlige vägledare, vilken även följde med på flera av de resor hon gjorde. "La mia natura é fuoco, jag är eld till min natur". Så beskrev Katarina av Siena sig själv. Redan i tidiga år visade hon prov på denna brinnande och passionerade natur som skulle orsaka en del bekymmer i den enkla hantverkarfamiljen. Hon skildras som mycket viljestark med ett stort behov av självständighet.

Så snart hon kunde gå, visade hon en besynnerlig förkärlek för strövtåg och upptäcktsfärder på egen hand. Hon älskade allt levande, naturen, djur, fåglar och blommor och såg i varje man, kvinna och barn en vän. Redan från sin allra spädaste barndom umgicks Katarina med himmelska ting. På en liten kulle ett stycke från hennes föräldrahem låg en gammal dominikansk kyrka.

Till ett litet kapell vid sidan av denna tog barnet ofta sin tillflykt för att bedja. Raimondo av Capua berättar att hon redan i sexårsåldern hade en vision. Hon såg upp mot dominikanernas kyrkas torn, vilket var förgyllt av den nedgående solens strålar, och fick se Jesus Kristus i underbar skönhet. Visionen fick henne att avge ett löfte om ett liv i kyskhet. Från detta ögonblick kunde man iaktta att hon blev allvarligare och mer tankfull än förr.

Visionen formades troligen av den undervisning hon fått av bilder eller kyrkofönster som hon kunnat betrakta. Denna uppenbarelse fick avgörande inflytande på hennes öde. Den gudomliga kärlekens eld, som hennes levnadstecknare uttryckte det, hade tänts i henne för alltid.

När Katarina var tolv år gammal började hennes föräldrar tala om att hon skulle ingå giftermål. Men den egensinniga flickan ville inte veta av några friare. Hon vägrade all tillgjordhet och allt koketteri. Man inkallade storasyster Bonaventura som övertalade Katarina att klä upp sig och delta i världsliga sällskap och nöjen. Men även om hon blev mindre ivrig i sin bön hade hon ingen verklig glädje i detta ytliga liv. Hennes inre frid var störd. Så inträffade helt oväntat att denna kära syster rycktes bort av döden. Händelsen gjorde ett djupt intryck på Katarina.

Fåfängligheten av det jordiska blev med ens klar och med ny värme återvände hon till umgänget med sin frälsare. Hon höll kyskhetslöftet hemligt, men allt tyder på att Katarina ökade sina ansträngningar på helighetens väg för att bevara sin kropp och ande ren. Hon var mycket återhållsam i fråga om mat och dryck.

6 Tomba di Santa Caterina nella Chiesa della Minerva a Roma CC BY SA 3.0

Tomba di Santa Caterina nella Chiesa della Minerva a Roma CC BY-SA 3.0

Hennes svaghet för botgöring blev tydligen så att den till sist antog oroande proportioner. Hon vägrade äta kött och hennes intresse för de helgon som var kända för sin hårda askes ökade allt mer. I protest mot familjens äktenskapsplaner klipper hon håret och tillkännager för familjen att hon föresatt att aldrig gifta sig, därför att hon lovat tjäna Gud. Föräldrarna stod maktlösa gentemot denna oresonliga dotter. Katarina höll sig till löftet och fann en utväg, hon kunde bli "mantellata".

En sådan tillhörde en grupp kvinnliga dominikan-tertiär. Dessa avlade begränsade löften och kunde både leva ordensliv och vara helt sekulära, vara gifta och ha vanliga yrken. De bodde oftast hemma och ägnade sig åt karitativ verksamhet. Längtan att tjäna sina medmänniskor drev Katarina att begära inträde i orden.

Den period hon tillbringade med hårt arbete och isolering i föräldrahemmet blev en tid av mognad. Dessa år utgjorde en sträng skola för hennes framtida livs strider. Hon hade det tämligen slitsamt men var ändå vid gott mod och gjorde sina husliga plikter för att tillfredsställa sina föräldrar. Kallelsen till radikal efterföljelse och helighet utvecklades och vad som blev räddningen för henne är vad hon skulle kalla den inre cellen. Denna blev platsen för hennes mystiska upplevelser. Här hängav hon sig åt bön och askes i isolering, lärde sig läsa och bekantade sig med skrifter av Augustinus, Gregorius den Store, Bernhard av Clairvaux, m.fl.

Under tiden Katarina bor hemma blir denna cell en mental tillflyktsort för henne. Ensamheten kulminerade i hennes andliga äktenskap med Kristus. Han trädde en guldring på hennes finger och sa: "Jag din Skapare förmäler mig med dig i tron. Hädanefter ska du handla kraftfullt och utan att tveka i allt som genom min försyn erbjuds dig.

Eftersom du är rustad med hans kraft kommer du att besegra dina motståndare". När bröllopet firats tränade Herren steg för steg lugnt och måttfullt Katarina att umgås med människor utan att för den skull beröva henne relationen med Gud". Så börjar broder Raimondo berättelsen om den nya etappen i Katarinas liv. I början gjorde hon kraftigt motstånd. Hjärtat var inte med, hon ville endast tillhöra Gud, men rösten återkallade henne till ordningen: "Du vet väl att kärleksbudet är dubbelt, kärlek till mig och kärlek till nästan. Detta är lagen och profeterna som jag har vittnat om".

Förvissad om sin kallelse gick hon ut i det sociala livet. Till att börja med tjänade hon de fattiga och sjuka som de övriga botsystrarna. Med ett allt mer utåtriktat liv fick Katarina en successivt ledande roll och lärjungar började samlas runt henne. Många var äldre och hade högre ställning i kyrka och samhället än hon själv. De vände sig till henne för andliga råd och inspiration. Hon blir snart känd som en begåvad själasörjare på grund av sin osedvanliga människokännedom. Kärlek och Sanning är hennes två nyckelord.

Att hon vågade sig ut i politiska stridigheter och kyrkliga intriger bottnade i en stark tillit till Gud och Kristus och en ärlig självkännedom. I en vision talar Kristus till henne: "Dotter, vet du vem du är och vem jag är? Om du vet dessa två saker har du saligheten inom räckhåll. Du är hon som inte är och Jag är Han som är. Låt din själ genomträngas av denna sanning så ska Fienden aldrig leda dig på villovägar".

I essäsamlingen "Kroppens tunna skal" skriver Karin Johannison om 1700-talets anorexia mirabilis. Hon beskriver kvinnor, heliga anorektiker, som drabbades av en mirakulös avsaknad av aptit och som genom ett under kunde överleva utan mat i långa perioder, närda enbart av Guds kraft. Om de fall av heliga anorektiker Johannison studerat skriver hon: "Flickorna hör alla hemma i en lång tradition av kvinnliga svältkonstnärer eller heliga anorektiker, där fastan är ett sätt att artikulera utvaldhet. Den heliga anorexin var ett mirakel, en välsignelse, en sjukdom reserverad för utvalda kvinnor som uppnådde helgonstatus."

Katarinas mystiska liv och hennes aktiva verksamhet är två sidor av samma sak. Hennes mystik har inget med flykt från världen att göra eller med andlig tröst och odlande av egen fromhet. Det rör sig inte om illusioner. En dröm eller en kallelse kan aldrig bli fruktbar i en människas liv så länge den leder människan bort från verkligheten. Katarinas kallelse förde henne mitt in i verkligheten. Hon lever i det dominikanska spänningsfältet mellan bön och utåtriktad verksamhet. Genom bönen drivs hon till handling och genom handling drivs hon åter till Guds närvaro. Den inre cellen som var en mental fästning, ett skydd mot pressen från familjen på ett tidigt stadium, blir inte mindre viktig under hennes utåtriktade period.

Det är den andliga insikten som är så helt grundläggande för Katarinas gudsförhållande. I ljuset av denna insikt tolkar hon sitt liv och hela skapelsens mål och mening.
Katarinas andliga liv präglades av många extatiska upplevelser. Raimondo berättar att hon upplevde en mystik död och då kände kärlek till alla människor. Denna förnimmelse var så stark att själen lämnade kroppen i fyra timmar.

Hon beskriver ibland Kristus som en stege där vår relation till honom handlar om att i tre steg nå hans mun och där förenas i en kyss och då uppleva total frid. Munnen har stor symbolik, i Bibeln kan man läsa: "Kyssar vill jag dricka ur hans mun". (Höga visan 1:2). Men en människa som lever alltför spartanskt och gudfruktigt väcker lätt avundsjuka och kritik. Hennes renlevnad blev en förebråelse för andra och själv genomgick Katarina de svåraste kval och själsstrider. Hon menade dock att Gud givit henne en speciell nåd att bemästra frosseriets synd.

politiska stridigheter

Överdrifterna i hennes uppförande var det pris hon fick betala för sitt själsliv och ett uttryck för det. Galenskap, oändlig längtan, förgörande, detta är motiv som vi ständigt möter hos kvinnliga medeltida mystiker. Denna galenskap har som effekt att bryta ner medvetandets och jagets begränsningar. Hängivenhet, hänförelse syftar att utplåna gränserna mellan det egna jaget och kosmos.

7 Reliquia della testa di Santa Caterina a Siena CC BY SA 3.0

Reliquia della testa di Santa Caterina a Siena CC BY SA 3.0

Från 1370 tar hon allt mer del i det offentliga livet. Efterhand förkunnar hon inte bara den enskildes omvändelse utan hela kyrkans omvändelse och det är framför allt de sista fem åren av sitt liv 1375-1380 som hon ägnar sig åt kyrkans uppdrag på högre nivå. Påvens återkomst från Avignon till Rom var det viktigaste målet och förutsättningen för de två stora projekt som var en hjärtesak för henne; korståget för att återerövra Jerusalem och reform av kyrkan.

Samtidigt försökte hon medla i den strid som pågick mellan Florens och Rom. Hon vädjade till andliga och världsliga ledare om understöd för den romerske påven och bodde själv i Rom och skriver åtskilliga brev där hon med stor auktoritet vänder sig till härskare och präster och ger dem politiska och praktiska råd. Katarinas stora passion var kyrkans enhet och helighet.

Makten får inte skiljas från kärleken som är själen i den enskildes liv och därför måste kärleken även vara själen i det politiska ansvarstagandet. Hon önskar en fri kyrka som inte är bunden i sin mission till världsliga intressen och makthavare. Kyrkan ska kämpa utan vapen och ha full frihet att utföra sitt andliga uppdrag. Breven vittnar om hennes mystiska insikter och hennes strävan efter fred, men framför allt en kamp för kyrkans enhet. Hon lyckades förmå påven Gregorius IX att återvända till Rom och när denna dog och Frankrike 1378 valde en motpåve i Avignon kämpade hon med kraft för den rättmätige Urban VI. Denna kamp förtärde alla hennes krafter och hon dog i Rom den 29 april 1380 endast 33 år gammal utsliten av sjukdom och självförsakelse.

En hantverkardotter utan bildning eller sociala förbindelser eller ens prestigen från ett kloster bakom sig kunde genom kraften av sin personlighet uppträda med en myndighet som förmådde hela stater att lyssna. Hennes djupt personliga religiösa erfarenhet blev till undervisning för höglärda teologer. En helhjärtad människas insats för en sann fred människor emellan och för en inre frid mellan människan och hennes Gud förlorar aldrig sin aktualitet.

Vi behöver alltid på nytt påminnas om människans andliga möjligheter. Katarinas liv präglades av vad vi idag skulle kalla en karismatisk ådra som satte djupa avtryck i samtiden. I ett brev framhåller hon hur allvarligt hon ser på accidia, lättja, en av de sju dödssynderna. Lättja förklaras ofta som lathet, likgiltighet eller passivitet.

Genom sitt exempel och sitt radikala budskap har hon mycket att lära oss. I ett samtal med Gud fick hon veta att Gud bundit oss samman med barmhärtighetens kedja, att han gett något till den ena och något annat till andra, så att den enes brist ska vara skälet till att ta sin tillflykt till den andre, ord som vi nu då vi firar Barmhärtighetens år 2016 särskilt kan ta till oss och meditera över. Påvens fredsbudskap lyder i korthet: "Alla är kallade att bekämpa likgiltigheten och förbättra världen. Övervinn likgiltigheten och erövra freden"!

Katarina helgonförklarades 1461 och utnämndes till kyrkolärare 1970 samt utropades år 1999 till ett av Europas skyddshelgon av Johannes Paulus II.

I essäsamlingen "Kroppens tunna skal" skriver Karin Johannison om 1700-talets anorexia mirabilis. Hon beskriver kvinnor, heliga anorektiker, som drabbades av en mirakulös avsaknad av aptit och som genom ett under kunde överleva utan mat i långa perioder, närda enbart av Guds kraft. Om de fall av heliga anorektiker Johannison studerat skriver hon: "Flickorna hör alla hemma i en lång tradition av kvinnliga svältkonstnärer eller heliga anorektiker, där fastan är ett sätt att artikulera utvaldhet. Den heliga anorexin var ett mirakel, en välsignelse, en sjukdom reserverad för utvalda kvinnor som uppnådde helgonstatus." Idag står slankhet för andra ideal nämligen oberoende, självständighet, disciplin, ambition och framgång.

Gemensamt för forna tiders helgon och dagens anorektiska flickor är att de uttrycker något genom att svälta sin kropp. Innebörden i självsvälten tycks vara det primära och innebörden uttrycks genom kroppen.

Mellan oss och helvetet eller himlen finns bara livet, som är det bräckligaste som finns i världen (Pascal, Pensèes)

Lena Månsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen