Helgande och extas - Tidningen Kulturen

Od Óðr, den extatiskt rasande, är i nordisk mytologi en gåtfull version av Oden.

Essäer om religionen
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Söker man inspiration i det absurda, surrealistiska och skämtsamma har man större chans att utveckla en originell eller intressant idé, än om man skulle arbeta helt mekaniskt med ett platt och redan färdigt inre landskap. Detta är den absurda, extatiskt-kontemplativa konstens kärna. Att vara esoteriker är att vara psykonaut är att vara konstnär är att vara troll. Eirik Storesund om berusningen inom norrön kultur.




Yggdrasil.

Yggdrasil.

 

Den utskällde, men likafullt legendariske religionshistorikern Mircea Eliade, hävdade att det i traditionella samhällen förelåg potentialer för religiös dyrkan av allt som har ett sakralt förhållande. I norrön mytologi anar vi att kultur och teknologi är produkter av gudarnas förvaltning av kreativa impulser överförda till mänskligheten.
Loke och Sigyn. Målning av Mårten Eskil Winge, 1863.

Loke och Sigyn. Målning av Mårten Eskil Winge, 1863.

Annons:

Inledning

Jag vill gärna inleda med att säga, att följande text rann upp under en kort, brusande och inspirerande skrivarstund. Sedd som sådan är den i linje med temat, eftersom det just är denna berusning vi skall titta närmare på. Bakgrunden till denna essä består av reflektioner från mina studier av norrön kultur, religion och språk. Formen och stilen kan därför vara präglad av de personliga uppfattningar jag hade då detta skrevs.

Jag har i denna version dock tonat ned något av det mest ungdomliga tankegodset som kännetecknade den ursprungliga texten. Förhoppningsvis till innehållets fördel. Någon skulle väl hävda att temavalet var farligt nog för att man som fackperson skulle kunna låta bli detta. Men det finns mycket som är bra i dessa uppfattningar. Det är inte mig emot att de blir utlyfta ur biblioteket och in i studion, skidspåret, verkstaden, templet eller var det än kan finnas intresse för det.

Även om vi är ur stånd att verkligen förstå hur folk tänkte för över tusen år sedan, tror jag att vi kan ha glädje och intresse av att fånga åtminstone en gnista av detta tänkesätt. Denna komplicerade norröna världsbild som på så oerhört många sätt är annorlunda än vår egen klassicistiskt inspirerade världsuppfattning.

Den norröna kulturen, dess litteratur och intellektuella arv är sällan erkänd som en del av vår västerländska kanon. Detta är väldigt beklagligt, eftersom den gamla norröna världsbilden ofta erbjuder ett helt annorlunda perspektiv, och är väl så skickat att förmedla något om det mänskliga tillståndet som vårt klassiska arv är. Vi behöver inte gå över ån över vatten: vi har en brunn av liknelser och visdom också i vårt hemliga kulturarv.

Jag skall här ge en kort introduktion till begreppet óðr. Dels såsom detta framstår i källorna, när det gäller att utveckla en norrön extatisk tankegång. Dels vilken intellektuell, filosofisk och andlig nytta man kan ha av begreppet idag. Jag hoppas detta inspirerar till lättsam metafysisk spekulation, och att det därmed kan vara till nytta för esoterikerna, konstnärerna och vemsomhelst annan som kan attraheras av sådant.

Óðr (Od) 

Detta är ett norrönt ord som delar etymologiska rötter med den moderna tyskans Wut, som enklast kan översättas med "sinne". Det norröna ordet bär också på denna betydelse, men enbart bland en räcka andra betydelser. Avhängigt av kontexten kan óðr i sina respektive adjektiviska och substantiviska former stå för en lång rad saker. Saker som för moderna människor gärna uppfattas som mångtydiga, kanske till och med motsägelsefulla, men som uppenbarligen betraktades som förbundna i norrön tid. Mer om detta efter hand.

Som substantiv uppträder óðr primärt i betydelsen sinne, tanke, förstånd, upprörd sinnesstämning, starkt ljus och så vidare. I tillägg brukas det inom poetisk konst och dikt. Adjektivet inrymmer betydelserna rasande, galen, häftig, våldsam, yr, brådskande, hastig, ivrig. Man ser alltså att det är frågan om ett begrepp med stark förankring i extatiska, intensiva sinnestillstånd. Tydligen relaterade till kaotisk aggression eller poetisk kreativitet.

 Sigurd Fafnesbane dricker Fafnerblod

 

Sigurd Fafnesbane, dricker Fafnerblod. av  Arthur Rackham

Det är just detta ord som utgör grunden för gudanamnet Óðinn. Odin betyder "Han som är Óðr". Det överraskar inte att begreppet förbinds med Odins skiftande aspekter och attribut. Stickord: diktkonst, krigföring, fatalism, död, trolldom, extas, erotik, kunskap och visdom.

Ingenting i den norröna världen var eget och isolerat, utan uppstod till följd eller på bekostnad av någonting annat, och bidrar av sig själv till vad nytt som än må komma. Detta står i bjärt kontrast till vår egen tid, som ofta bortser från hur avhängiga vi faktiskt är av vårt bagage, våra föregångare, traditionsbärare, läromästare och föräldrar.

Enligt Völuspå var óðr en av egenskaperna gudarna skänkte till de första människorna, Ask och Embla. Ursprungligen var de två bara statiska objekt som genom gudarnas hantverk omskapades från drivved till levande väsen. Óðr, som det framstår i detta sammanhang, tolkas i stort sett i enlighet med betydelsen "tanke, sinne". Det utgör en bild av óðr som en mekanism, nedsänkt i vårt mänskliga väsen; något som bidrar till att definiera oss. En förmåga till såväl gudomlig galenskap och raseri, men också som inspirerande kraft och komplicerad symbolisk tankegång.

I myten om diktarmjöden möter vi Kvase: ett människoliknande väsen som skapades av gudarnas saliv, och senare dödades av dvärgarna Galar och Fjalar, som förvandlade hans blod till diktarmjöd. Detta mjöd är upphovet till all poetik och mänsklig visdom, och en av dess behållare heter Óðrørir: "den som rör sinnet". Namnet är nog från början en synonym till mjödet som sådan.

Liksom óðr är ett kontrastrikt begrepp, kan vi säga detsamma om människans förhållande till ruset. Alkoholen är trots allt både euforiskapande och giftig, ett socialt glidmedel som samtidigt kan ruinera vänskap, samt en inspirationskälla som kan fördumma.

Diktarmjöden är den poetiska impulsens mytologiska manifestation, och det är knappast en tillfällighet att den ses som en rusdryck. Detta bär vittnesbörd om uppfattningar man hade om sinnestillstånden och verkningarna som följde av rus. Liksom óðr är ett kontrastrikt begrepp, kan vi säga detsamma om människans förhållande till ruset. Alkoholen är trots allt både euforiskapande och giftig, ett socialt glidmedel som samtidigt kan ruinera vänskap, samt en inspirationskälla som kan fördumma.

Diktningen är i samma mån en aspekt av samma grundläggande kraft, och den norröna skaldedikten är antingen kritiserande eller prisande. Även om skaldedikten kan ses som en speciellt ädel kulturprodukt, hände det att skalderna tonade ned detta genom bruket av ett groteskt bildspråk. Att dikta är att brygga med huvudet. När skalden framför dikt, skänker han diktarmjöd, eller spyr.

 

Freya by C

Freya

De mångfacetterade, surrealistiska dikterna är fulla av sådana disharmoniska metaforer. Som när Einar Skålaglam i första strofen av Vellekla ropar: "Heyr jarl Kvasis dreyra!" ("Hör, jarl, Kvases blod!"). När du smakar med öron kan dikten, som en rusdryck, stimulera dina känslor och din fantasi.

Den här typen av a-naturalism är ett kännetecken för norrön diktning och konst som är noggrant analyserad av forskare som Hallvard Lie och Bergsveinn Birgisson. Det är ett förkristet stilideal som förenar motsättningar i absurda tankebilder, som i sin tur genomsyrar den förkristna världsbilden. En sådan annanhet har troligen bidragit enormt till att vi under senare paradigmskiften förlorat förmågan att verkligen värdesätta denna konsts kvalitéer. Desto mer så när de gamla tankebilderna är så färran från vår egen verklighet: en häst är en galge, hav är jord, ljud är materia. Varje händelse en handling.

Ser man på utvecklingen av konsten under järnålder och medeltid blir detta uppenbart. Ändringar i konsten från Bernhard Salins stil I, II och III under folkvandringstid och merovingertid, till Osebergstil, Borre-, Jelling-, Mammen-, Ringerike– och Urnesstil från vikingatid till medeltid, markerar också ändringar i världsbilden. Från en tolkning av naturen orienterad mot kontrast och inkongruens, som är organisk, plastisk och överglidande. Mot ett klart, naturalistiskt och harmoniskt, utpräglat klassiskt och kristet ideal, som hade lite till övers för det nämnda.

Tidig konst blandar samman djur och människor, i senare konst råder inga tvivel om vad som är vad. Vad som är natur, vad som är kultur. I det senare idealet är allt harmoniskt och klart. I det tidigare råder ett till synes grumligt och komplicerat system; ett där företeelser skapas och formas i reaktion med och mot varandra. Den så kallade a-naturalismen är onaturlig för oss. Men lär knappast ha uppfattats så när det begavs.

Den utskällde, men likafullt legendariske religionshistorikern Mircea Eliade, hävdade att det i traditionella samhällen förelåg potentialer för religiös dyrkan av allt som har ett sakralt förhållande. I norrön mytologi anar vi att kultur och teknologi är produkter av gudarnas förvaltning av kreativa impulser överförda till mänskligheten.

I Nordens yngre järnålder hade man sina extatiker, magiska ordsmeder och tänkare: vargmän och bärsärkar, trollkvinnor och historiker, tuler och skalder. Dessa hade för övrigt täta kontakter med aristokratin och är desto enklare att knyta till Odins attribut, då han själv uppträder som krigare, trollkarl, skald och gudomlig hövding.

Rent andligt är disciplin och öppenhet nödvändiga hjälpmedel för att förstå ett extatisk och inspirationsbaserat förhållningssätt. Speciellt i en tid när det är långt mellan verkligt djupandliga människor i en mer saklig och mindre flimrande bemärkelse.

Är man öppen för att tolka, kan en förståelse av óðr som plötsligt uppflammande, extatisk och andlighetsdriven inspiration vara fruktbar att begrunda.

Är man öppen för att tolka, kan en förståelse av óðr som plötsligt uppflammande, extatisk och andlighetsdriven inspiration vara fruktbar att begrunda. Man kan säga att det är en manifestation av denna kraft som möjliggjorde födseln av den artikel du nu har framför dig, men det är inte nödvändigt att förstå det hela så snävt. Visserligen är óðr knuten till en säregen extatisk kognitiv upplevelse, med associationer till något abrupt och berusande, men den är på det stora hela taget också oskiljaktig från vanliga kognitiva aktiviteter; och alltså en grundläggande mänsklig egenskap.

Även om detta normala beteende kan betraktas som centralt i det vidare begreppet, är det helt uppenbart att det kommer att segla in i plötsliga, inspiratoriska tankeströmmar förr eller senare. Och under en sådan definition har man utrymme nog att få plats med både poetiska impulser, spontan vrede och extatisk yrsel.

Det är som om makternas ingrepp i sinnet bäddar för små och stora uppenbarelser: när Egil Skallagrimsson i sitt kväde Sonatorrek uttrycker sitt förakt för Odin efter sonens död, finner han ändå plats i dikten för ett tack för det sinne som hyser skaldekonstens gåva, som guden har skänkt honom. Med hans egna ord: "idrett uten lyte".

Samma sinne som även skänkte honom en intuitiv förmåga att skilja fiender från vänner. Detta motiv betyder att talang är planterat hos människor som ett gudomligt arv. Trots att skalden själv kan ha varit ansvarig för sin utveckling och prestation.

Det har aldrig skildrats varför en skald faktiskt blev just skald, även om det kan ha krävts en krävande och hård utbildning för att bli det. I modern tid skulle han betraktas som en isolerad cell, en man som skapat sig själv. Men i det norröna perspektivet är ingen man skapad av sig själv och isolerad. För ingenting i den norröna världen var självskapat och isolerat, utan uppstod mot bakgrund eller på bekostnad av någonting annat, och ger av sig själv till det nya som kommer. Detta står i skarp kontrast till vår egen tid, i vilken vi ofta bortser från hur avhängiga vi faktiskt är av vårt bagage, våra föregångare, traditionsbärare, läromästare och föräldrar.

Lek med mönster och symbolik i helt vardagliga situationer, och se dem i ett större, organiskt perspektiv; lek med språket, fördjupa dig med dubbel blick i allt du företar dig. Ställ det på huvudet, plocka isär det, blanda bitarna och sätt ihop dem på nytt.

Óðr för moderna extatiker?

Men hur kan man då ha utbyte av óðr? Har den först och främst betydelse för den som i vår tid ger sig i färd med att dyrka sin egen inre Odin? Den norröna religiösa traditionen har tyvärr gått oss förlorad. Vi har bara kvar fragment av meningsinnehållet i denna utdöda världsbild. Men detta är inget hinder för att använda begreppet, eller att söka mening i de myter vi har.

Extasens roll är säkert inget nytt för den som sysslar med konst och dikt, eller som tillskriver det de gör någon form av andlig mening. Upplevelse är ett nyckelbegrepp, och hur denna frammanas vare sig man bestiger fjäll eller gräver diken.

Rent andligt är disciplin och öppenhet nödvändiga hjälpmedel för att förstå ett extatisk och inspirationsbaserat förhållningssätt. Speciellt i en tid när det är långt mellan verkligt djupandliga människor i en mer saklig och mindre flimrande bemärkelse. När andligheten blir kodmodifierad och banaliserad, ironiskt nog, av dem som menar sig vara andlighetens mest energiska och ihärdiga förkämpar. Speciellt när det förekommer i nyreligiösa miljöer.

Men för att återvända till spåret, och bort från en ofta berättigad kritik av så kallad nyandlighet: det är som sagt speciellt nyttigt för den andligt inriktade konstnären att göra sig bekant med vilka märkligheter som kan mana fram extatiska sinnestillstånd, och lägga en grund för bron över till inspirationen.

Vilken konkret nytta har man då av att tänka i form av óðr? Det klargör att du är ett väsen som är fyllt av impulser, och i varje ögonblick är utsatt för någon form av inflytande. Att noggrant medvetandegöra vilka dessa inflytanden är, öppnar sinnets slussar.

I linje med skaldediktningen är mitt första råd att försöka att se den existentiella nyttan av motgång, kontraster och hela känsloregistret. Men detta låter sig inte göras genom en direkt imitation av en forntida konstart, eller en inte längre levande världsbild.

Extasen är en utmaning mot egen passivitet. En instinkt som berör sinnet som mjöd.

Det måste ske på andra sätt. Efter en inre logik som måste avtäckas. Extasen är en utmaning mot egen passivitet. En instinkt som berör sinnet som mjöd. Använd tanke- och associationslek som verktyg. Förena motsättningarna. Se vad de har gemensamt, och vad som gör dem olika.

Gör på karnevalvis något fult vackert, liksom den skräckinjagande och avskyvärde Hel kunde bli vacker i poesin – trots att hon faktiskt blev betraktad som det motsatta. Det är en avlärningsprocess i vilken man skapar ett kaos av orden, för att sedan sätta samman det hela igen.

Söker man inspiration i det absurda, surrealistiska och skämtsamma har man större chans att utveckla en originell eller intressant idé, än om man skulle arbeta helt mekaniskt med ett platt och redan färdigt inre landskap. Detta är den absurda, extatiskt-kontemplativa konstens kärna. Att vara esoteriker är att vara psykonaut är att vara konstnär är att vara troll.

Lek med mönster och symbolik i helt vardagliga situationer, och se dem i ett större, organiskt perspektiv; lek med språket, fördjupa dig med dubbel blick i allt du företar dig. Ställ det på huvudet, plocka isär det, blanda bitarna och sätt ihop dem på nytt.


Översättning: Carster Palmer Schale

Denna artikel är ett resultat av ett samarbete mellan Tidningen Kulturen och den norska tidskriften Kulturverk. Flera av deras artiklar kommer att bli översatta till svenska och flera bland våra artiklar får en norsk översättning. Läs mer om Kulturverkhär: http://www.kulturverk.com

Eirik Storesund

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen