Hyderabad - Tidningen Kulturen

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Essäer om politiken
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och det dröjde ännu nittio år innan britterna gav upp sin juvel i imperiekronan.




Den sovjetiska reklamkampanjen tar han med ro. Indiens band med USA är starka. Många miljoner indier har emigrerat västerut, framför allt de högutbildade, i en förståelig brain drain. Indiens befolkning förmerar sig med sexton miljoner årligen och det är trångt överallt. Hyderabad är ingen särskilt gammal stad på subkontinenten. 1591 flyttade den lokale härskaren från fortet i Golconda ner på slätten. Muslimer byggde stadsporten Charminar med fyra hörntorn som man inte längre kommer upp i, de är stängda sedan alltför många kastade sig ut från dem och begick självmord. Det är en välbekant byggnad för alla indier, så heter det populäraste cigarettmärket.

Annons:

En följande furste byggde det överdådiga Falak Numa på en klippa i splendid isolation ovanför staden. Nu är det ett spökpalats som ekar av en svunnen storhet medan dammet lägrar sig. Mest imponerar de eleganta badkaren med invecklade rörsystem, allt importerat från Europa, högsta hygieniska lyx för hundra år sedan. En lång rad engelska vicekungar använde palatset som vinterresidens. I trapphallen ser man deras porträtt, längs ner Lord Wavell. Men hans efterträdare, den siste av dem alla, kom aldrig hit: Lord Moutbatten återfinns inte i räckan. Man ska, som vi just nu, ha tur och goda kontakter om man vill bese härligheten, för det mesta är huset tillbommat. Den nuvarande pretendenten till titeln har flyttat till det fashionabla Banjara Hills där lyxvillorna tränger undan kåkstäderna. Men han är inte ofta där, han är fårfarmare i Perth på heltid. Från furste till fårfarmare – se där en av många tänkbara formler att fånga in Indiens förvandling med.

Mot slutet av första världskriget grundade hans farfar Osmania University, en inlånad tysk arkitekt snitsade till det hela i en vackert eklektisk morisk stil. Länge var undervisningsspråket enbart urdu, i denna stad där det talas fem-sex språk. Nu föreläser man genomgående på engelska, medan de vilda aporna svingar sig i träden utanför och är exotiska bara för utsocknes folk. Institutionen för journalistik är välbesökt. Efter min gästföreläsning om skandinavisk presspolitik trängs vänligt ivriga studenter med frågor som snart kanar ut i periferin: hur är det egentligen med den svenska självmordsstatistiken? Hur ligger det till med Boforsaffärerna? Den skandalen är aktuell, och oppositionstidningarna kastar sig förtjust över den, de är pigga på allt som luktar korruption. I den monomant regeringskritiska Indian Express låter tidningstecknaren det gamla året stappla ut ur bilden, förföljd av en luftvärnskanon med tydlig text: BOFORS. Andra avisor är mera sansade i sina utfall, men tonen är genomgående kritisk när nu året 1987 summeras. Rajiv Gandhis popularitet dalar, fast han lyckas klämma sig med i minst ett TV-inslag varje kväll. I The Times of India, konservativ som sin engelska namne, tecknar den legendariske Laxman träffsäkra dagskommentarer som vore själve David Low i farten. Laxman har också illustrerat en del av sin bror N.K. Narayans många böcker.

Bara 36 procent av de åttahundra miljonerna indier är läskunniga, men Narayans fiktiva Malgudi är en välbekant ort också bland analfabeter eftersom hans noveller och romaner har filmats för TV. Självbiografin “My Days” har just kommit i pocket, med en säljande rekommendation av Graham Greene på omslaget: “Narayan är den romanförfattare på engelskt språkområde som jag beundrar mest.” Det är superlativer som nog har en viss täckning. I The Times söndagsbilaga recenseras Ruth Prawers Jhabvalas nya roman “Three Continents” uppskattande. Den börjar i USA, går vidare till England och hamnar i Indien (och hennes vana vid olika världar har också varit till nytta för många av Ismail Merchants och James Ivorys filmer). I samma bilaga är en artikel om den nya sovjetiska öppenheten stort uppslagen. Mellan raderna kan man ana att den ryska propagandan varit effektiv. En stor sovjetisk kulturfestival pågår som bäst, bilder på ballerinor och kosackkörer flödar över i de annars sparsamt illustrerade lokaltidningarna. Sovjet anstränger sig för att få ordentligt fotfäste, och ett par av Indiens tjugofem delstater är kommunistiskt dominerade, dock inte Andra Pradesh med fyramiljonersstaden Hyderabad i skärningspunkten mellan Bombay och Calcutta, Madras och Delhi. Där dominerar i stället det väletablerade ASRC i fråga om utländskt kulturinflytande.

Detta amerikanska forskningscentrum kan snart fira sitt tjugofemårsjubileum. Man bygger till för att hysa än fler forskare och böcker. Redan nu har man den största amerikanska specialsamlingen utanför USA. Inte ens J. F. Kennedy Library i Västberlin är större, påpekar direktören James Warner Björkman med berättigad stolthet. Han är svenskättling och kommer från the University of Wisconsin. En gång var han rumskamrat med Garrison Keillor, författaren till “Lake Wobegon Days” och en underhållande och mycket populär radiopratare från mellanvästern (“på college var han en dönicke”). Jim Björkman har mångårig erfarenhet av Indien, Pakistan och Sri Lanka. Hans specialområde är hälsovårdsadministration, som fört honom runt världen, till Övre Volta lika väl som till Lausanne och Linköping. Den sovjetiska reklamkampanjen tar han med ro. Indiens band med USA är starka. Många miljoner indier har emigrerat västerut, framför allt de högutbildade, i en förståelig brain drain. Indiens befolkning förmerar sig med sexton miljoner årligen och det är trångt överallt. Hyderabad är ingen särskilt gammal stad på subkontinenten. 1591 flyttade den lokale härskaren från fortet i Golconda ner på slätten. Muslimer byggde stadsporten Charminar med fyra hörntorn som man inte längre kommer upp i, de är stängda sedan alltför många kastade sig ut från dem och begick självmord. Det är en välbekant byggnad för alla indier, så heter det populäraste cigarettmärket.

 I vimlet kring porten drabbas västerlänningen lätt av klaustrofobi, gångarna i basarerna går knappt att forcera. Trafiken är igenproppad av mopedrikshaws och bilar, kor, getter och svin, kameler och en och annan elefant. Riktigt lugnt blir det först på kvällen, när den 35-gradiga vintervärmen lagt sig. På nyårsafton är det folktomt och olycksbådande stillsamt. I varje gathörn står grupper av batongförsedda poliser, utposterade för att kväsa eventuella huliganer när det nya året blåses in. Vi hinner undan i tid innan det drar ihop sig till bråk, och nästa dag går vi på planetariet. Föreställningen handlar om norrskenets fjärran land. Men Hyderabad är dock tryggast och bäst efter den äventyrliga utflykten till the Land of Northern Lights, försäkrar speakern faderligt sedan stjärnhimlen återgått till de hemvanda konstellationerna 

 

 

 

 

 

 

Ivo Holmqvist

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen