Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten - Tidningen Kulturen

Isabella Lundgren

Essäer om politiken
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta viktigare än någonsin.




Politiken talar till människor som en grupp, en sammansatt massa av människor, som bara för att de delar etnicitet, sexualitet, ekonomisk status, religion, eller kön vore en och densamma. En människa kan på grund av dessa attribut dela en social och kulturell historia, dela fysiska drag eller preferenser, men denna människa har tolkat sina upplevelser på sitt eget sätt och har trots kollektivet, sin unika uppfattning om vad och hur det är att existera. När vi så definierar en människa utifrån vilken grupp den tillhör, oavsett vår politiska agenda, begår vi ett stort misstag.

När jag är en av hundra människor, obekvämt hopklämd på tunnelbanan i den värsta rusningstrafiken ser jag inte oss som en enda sammansatt massa. Jag ser oss som människor, en och en, som för en stund delar utrymme. Jag ser det som finns bakom de andras kroppar, deras historia, vilken den nu är och jag ser att deras liv är kantat av lidande och förhoppningsvis en del glädje. Jag undrar hur dom ser på det jag ser, och påminner mig själv om att dom ser något helt annat än det jag ser. Jag undrar vad dom tänker på och förstår att vi bara delar fragment av tankar. Vi är människor, men det är det enda vi delar. En människa är en outgrundligt unik varelse. Det komplicerade samspelet mellan genetik, biologi och socialt sammanhang har gjort en människa till någon som kanske liknar en annan, men som ändå inte är som någon annan. När jag så hör någon säga att individualismen är vår tids stora sjukdom blir jag illa till mods. Individen är den minsta minoritet som finns på vår planet.

Politiken talar till människor som en grupp, en sammansatt massa av människor, som bara för att de delar etnicitet, sexualitet, ekonomisk status, religion, eller kön vore en och densamma. En människa kan på grund av dessa attribut dela en social och kulturell historia, dela fysiska drag eller preferenser, men denna människa har tolkat sina upplevelser på sitt eget sätt och har trots kollektivet, sin unika uppfattning om vad och hur det är att existera. När vi så definierar en människa utifrån vilken grupp den tillhör, oavsett vår politiska agenda, begår vi ett stort misstag.

För att kunna kommunicera och leva på ett moraliskt och fungerande sätt tillsammans med andra människor, behöver man som individ se sig själv tydligt. Man behöver kunna sortera sina tankar och känslor, man behöver kunna ifrågasätta och granska, inte bara sin omvärld utan även det djupaste djupa i ens inre. Följden av detta granskande är god självkännedom och förmåga till kritiskt tänkande som i sin tur inte gör oss lika lättmanipulerade när det kommer till destruktiva tankar och idéer. Känner man sig själv väl kan man också värna kring vilka idéer man väljer att efterfölja i sitt liv. Det viktigaste blir att finna koherens i sina egna tankar, inte i gruppens. Historien har bevisligen upplyst oss kring konsekvenserna av osjälvständiga individer som anammar gruppmentaliteter framtvingade av staten och kollektivismen, det leder till lidande, fördomar och våld.

Uppslagsverket National Encyklopedin definierar de två polariserande begreppen kollektivism och individualism på följande sätt:

”kollektivism, åskådning som sätter de gemensamma intressena före de enskilda individernas.”

”individualism, uppfattning som ser individens frihet och oberoende som ett högsta värde.”

Utgångspunkten för dessa både ismer är densamma: önskan om att göra världen till en bättre plats att leva på. Dess människosyn och tillvägagångssätt skiljer sig däremot radikalt. Kollektivisten ser människan som en del av en grupp som delar intresse, intention och vilja. Kollektivismen kräver därav ett starkt centraliserat styre som avgör vilket det gemensamma intresset är. Människorna som utgör samhället hamnar i en ofrivillig beroendeställning till det centrala styret där utrymmet att tänka och agera självständigt begränsas. Skulle den enskilda människans intresse, intention och vilja komma att krocka med majoritetens så spelar det inte någon roll, eftersom kollektivismen låser fast människan i gruppen och stävjer dennes identitet inuti den. Individualisten ser den enskilda människan som alltings utgångspunkt, individen är kapabel att styra och hantera sitt eget liv och har både rättigheter och skyldigheter i samhället den verkar i.

Individualisten förstår att det kommer försvåra dess möjlighet att förbli levande och fylla sitt liv med det den värderar om denne inte lever på ett sätt som tillåter andra att göra likadant. Principen kring individualismen är helt enkelt samma som den vi lever utifrån i vårt dagliga liv, i våra arbetsrelationer, romantiska relationer och vänskaps relationer. Den bygger på frivillighet och sunt förnuft. Det finns självklart människor som av olika anledningar inte är kapabla att delta i detta frivilliga utbyte av rättigheter och skyldigheter, och de måste oavsett politiskt styre få hjälp, vård eller straff beroende på deras anledning att inte kunna delta. De brännande frågorna blir: hur avgör vi egentligen vilket som är det gemensamma intresset? och hur långt kan man gå till förmån för det? vilken princip har etiskt företräda, gruppens eller individens? och finns det en motsättning mellan att leva för sig själv och samtidigt värna om andra?

I förlängningen blir det här en fråga om hur vi ser på människor och vad vi tror att de är kapabla till. Individualisten tror på människan, ser att den har styrkan att övervinna sitt lidande, förändra sitt liv och bli det den vill vara. Det är så jag önskar att se på mig själv, men det är framförallt så jag önskar att se på andra. Jag vill inte kedja fast människor vid sin grupp, jag vill inte tro att alla är offer för sitt och världens lidande och jag vill verkligen inte tro att världen skulle gå under utan en stat som använder våld och hot för att få människor att handla gott. En god handling får moraliskt värde då den väljs, inte då den påtvingas. Min poäng är självklart inte att vi människor inte ska samarbeta, diskutera eller jobba för en bättre framtid tillsammans, men kollektivismen kan inte vara förutsättningen, individualismen måste vara det,för den enskilda människan är alltings utgångspunkt.

När vi antar att alla som tillhör en grupp av vare sig religiösa, etniska eller politiska skäl är likadana bortser vi från den djupt subjektiva verklighet som är enskilda människors liv, erfarenheter och tankar. Det är vår rätt och vårt ansvar att tala och tänka själva. Det är det vi är satta på denna jord att göra.

 

 

Isabella Lundgren

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts