Fritz Bauer eller Auschwitz inför rätta - Tidningen Kulturen

Fritz Bauer

Essäer om politiken
Verktyg
Typografi

Vi känner alla till Eichmannrättegången i Jerusalem 1961, inte minst genom Hannah Arendts bok Den banala ondskan. Mindre känt är dock vem mänskligheten har att tacka för att denne folkmordsorganisatör kunde spåras upp och gripas. Eichmann hade ju, likt många andra tyska nazister, efter kriget tagit sin tillflykt till Latinamerika. Men trots att västtysk underrättelsetjänst redan 1952 kände till hans gömställe vidtogs, från tyskt officiellt håll, inga som helst åtgärder. Många nazister hade efter krigsslutet återinsatts på sina poster inom rättsväsendet och statsapparaten, och de gjorde genom sina vittförgrenade nätverk allt för att skydda gamla "kamrater" och motsätta sig denazifieringen.




Fritz Bauer ställde sitt liv i humanitetens tjänst, som Andreas Vosskuhle, ordförande i tyska Författningsdomstolen, skriver i sitt förord till Ronen Steinkes bok. Ja, och det är för det vi bör minnas honom. En sällsynt rakryggad människa som fick ett tragiskt slut men som, just genom sin rättskänsla och sitt civilkurage, har mycket att lära oss idag.

Det fanns dock ett lysande undantag: Fritz Bauer, allmän åklagare i delstaten Hessen. År 1957 fick denne åklagare ett brev från en tysk jude som flytt undan naziregimen till Argentina och av en slump (hans dotter hade förälskat sig i massmördarens son) upptäckt var Eichmann bodde och under vilket namn.

Fritz Bauer, som själv tvingats i exil undan nazismen, var efter kriget besjälad av tanken att naziförbrytarna måste ställas till svars för sina handlingar. För att undvika att någon, från tysk sida, hann varna Eichmann kontaktade Bauer därför i stället staten Israel. Och efter många turer (och flera besök i Israel för Bauers del) kunde så Eichmann till slut gripas. Själva dödsdomen var dock något som Bauer beklagade, bland annat av det skälet att Eichmann därigenom inte kunde användas som vittne i kommande tyska rättsprocesser. Bauer var också angelägen om att hemlighålla sin egen medverkan i denna affär, eftersom han annars skulle ha blivit avsatt. Det var först efter hans död som det hela blev känt.

I fjol råkade jag på tysk tv se en film om Fritz Bauer (Die Akte General av regissören Stephan Wagner). För att få veta mer om denna fängslande gestalt läste jag sedan boken Fritz Bauer oder Auschwitz vor Gericht, skriven av Ronen Steinke, en drygt 30-årig journalist på Süddeutsche Zeitung som själv studerat juridik och doktorerat på krigsförbrytartribunaler från Nürnberg till Haag.

Hans bok (utgiven 2014 av tyska förlaget Piper) är en fängslande biografi, spänstigt skriven och mycket läsvärd.
Fritz Bauer, född 1903 i Stuttgart, växte upp i en borgerlig judisk familj. Själv beskrev han sig som icke-troende, utan att för den skull ta avstånd från sitt judiska arv. Han studerade juridik i München och blev tidigt medveten om hotet från olika antisemitiska högergrupper. Han och hans judiska studentkamrater insåg, speciellt efter mordet på utrikesminister Walther Rathenau 1922, att tiderna nu var sådana att man inte enbart kunde tänka på sin egen karriär. Det gällde att bekämpa antisemitismen och nazismen, i och utanför universitetsvärlden, och försvara republiken och demokratin.

Bauer valde det socialdemokratiska partiet som sin politiska hemvist. Samtidigt var han en flitig och begåvad student, blev tidigt domare och kunde ha gått en lysande framtid till mötes.

Men i mars 1933 knackade det på dörren till hans tjänsterum. Det var polisen som kom för att arrestera honom. Han internerades i koncentrationslägret Heuberg, söder om Stuttgart, tillsammans med andra politiska fångar. Efter åtta månader släpptes han, efter att ha tvingats skriva på en lojalitetsförklaring.

Bauer insåg nu att han måste gå i exil. Som jude fick han inte arbeta kvar inom rättsväsendet, och han var heller inte enbart jude och antinazistisk socialdemokrat utan även homosexuell, alltså tredubbelt hotad och fördömd. År 1936 flydde han till Danmark men måste, efter den tyska invasionen, söka sig vidare. En oktobernatt 1943 fördes han så, av en dansk fiskare, över till Sverige. Med i motorbåten var också hans syster med familj samt föräldrarna som även de lämnat Tyskland. Flera av deras släktingar hade då redan mördats av nazisterna.

Bauer slog sig ner i Stockholm där han kom att tillhöra samma emigrantkrets som Willy Brandt och Bruno Kreisky. Vid krigsslutet ville han snarast möjligt återvända till Tyskland för att ge sitt bidrag till landets avnazifiering. Men det dröjde flera år innan han kunde återvända och återuppta sin juridiska gärning.
En av Bauers första insatser som åklagare efter kriget gällde Remerprocessen 1952. Där lyckades han rehabilitera männen bakom det misslyckade 20 juli-attentatet mot Hitler. Han myntade uttrycket "Unrechtsstaat" och fick gehör för uppfattningen att "en orättsstat, som dagligen begår tiotusentals mord, berättigar envar till nödvärn enligt paragraf 53 i brottsbalken".

Bauers allra mest betydande verk var dock den gigantiska Auschwitzprocess som inleddes i Frankfurt 1963. Om Eichmannprocessen i Jerusalem varit inriktad på en enda person i det nazistiska toppskiktet, handlade processen i Frankfurt om de personer, på lägre nivåer, som på olika sätt bidrog till att göra folkmordet möjligt. Det som stod i centrum var själva Förintelsemaskineriet: tågtransporterna, selektionerna, det fabriksmässiga mördandet. Det Bauer ville visa var att enskilda personers ordervägran kunde ha "gjort skillnad".

Man måste lyda Gud mer än människor, predikade han som själv var ateist. Och för det fick han betala ett högt pris. Han var så till den grad avskydd och motarbetad att han brukade säga: "När jag lämnar mitt tjänsterum beträder jag fientlig mark." Han trakasserades, utsattes för illvilligt förtal och rena mordhot och blev med tiden alltmer ensam och isolerad. För att ingen skulle kunna säga att han som åklagare drevs av personligt hämndbegär hade han, efter kriget, också tonat ner sin egen judiskhet. Det sägs att han drog sig undan, eller rentav stötte bort, personer med judisk anknytning vilka kunde ha varit hans stöd. När han påträffades död i sitt badkar, sommaren 1968, var det många som misstänkte mord eller självmord. Men det finns inga bevis för det. Han hade nog helt enkelt arbetat så intensivt, och levt så länge på kaffe och cigarretter, att hans hjärta inte orkade mer.

Fritz Bauer ställde sitt liv i humanitetens tjänst, som Andreas Vosskuhle, ordförande i tyska Författningsdomstolen, skriver i sitt förord till Ronen Steinkes bok. Ja, och det är för det vi bör minnas honom. En sällsynt rakryggad människa som fick ett tragiskt slut men som, just genom sin rättskänsla och sitt civilkurage, har mycket att lära oss idag.

  Margareta Zetterström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts