Patricia Petibon – ett porträtt - Tidningen Kulturen

Övriga porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Patricia Petibon« En av de stora njutningar som teatern kan erbjuda dig är att när ridån gar upp på scenen upptäcka en artist som genom sin blotta uppenbarelse omedelbart gör dig på gott humör. Visserligen vet du att du kommer att konfronteras med en musik som rymmer både allvar och så starka känslor, att du till och med kan röras till tårar – ändå prisar du dig lycklig över att få sitta där. För ett ögonblick kan du helt glömma bort livets vedermödor”.

Den franske barockspecialisten Philippe Beaussants reflektion framkallas av en inspelning av arior ur italiensk barockopera, där den franska sopranen Patricia Petibon spelar huvudrollen i samarbete med Venedigs Barockorkester under ledning av Andrea Marcon. Den är högst sannolikt en stor glädjekälla för många personer och kom ut för ett par år sedan under beteckningen Rosso (Deutsche Grammophon).

En av inspelningens förtjänster är att den tydligt visar att ”klassisk” musik inte bara är en angelägenhet för sparsmakade musikälskare, i det här fallet med italiensk barockopera som specialitet. Den lyfter fram de djupt mänskliga erfarenheter som gestaltats i en musik som skapades för sekler sedan och som en sångerska som Patricia Petibon är rätt person att förmedla – hon har för övrigt själv bestämt repertoaren.

Sitt internationella genombrott fick hon med sin inspelning Amoureuses fran 2008 med musik av Mozart, Haydn och Gluck. Den belönades med det prestigefyllda priset BBC Music Magazine Award och med kritikerreaktioner som ”a voice which can be described only as truly amazing.” Roller som har lockat henne är speciellt impertinenta unga kvinnor, exempelvis Suzanna i Mozarts opera Figaros bröllop.

Ett exempel på samma näsvishet figurerar i inledningsarian i Rosso, där hon gestaltar Cleopatra i Sartorios opera ”Julius Cesar i Egypten”. Cleopatra försöker hjälpa sin bror som retat upp Julius Cesar genom att lägga ut sina krokar för honom. Suggestivt inleds hennes aria med orkesterns gestaltning av ett bultande hjärta. Därpå följer en uppvisning av Cleopatras förförelsekonst, som hon med en oförblommerad självbelåtenhet redovisar för sin förtrogna, uppenbart tillfreds med att hon lyckas förvrida huvudet på alla män som råkar komma i hennes väg. Hennes attityd är pa samma gång roande, lätt chockerande och samtidigt tidlös.

Det utmärkande för italiensk barockopera är att den minst av allt nöjer sig med ett mekaniskt deklamerande av de olika rollerna. Publiken förväntade sig överraskningsmoment, starka känslor i form av kärlekspassioner eller djup sorg, liksom skarpt kontrasterande känslostämningar. Ett oförglömligt exempel på en föreställning som mycket övertygande omsatte detta program i praktiken var den belgiske dirigenten René Jacobs uppsättning av Händels Agrippina på Théâtre des Champs-Elysées i Paris år 2000. Handlingen var visserligen förflyttad till modern tid, vilket ibland kan vara irriterande för känsliga personer, men föreställningen var fylld av humor och totalt oväntade infall, som fick publiken att vika sig dubbel av skratt. (Scenograf: David McVicar). Det var nog i detta sammanhang som Malena Ernman på allvar upptäcktes i Paris.

Överrasknigsmomentet är något som Patricia Petibon behärskar till fulländning. I Händels opera Julius Cesar i Egypten blir Cleopatra sviken av sin förrädare till bror som placerar henne i fångenskap. Hennes sorg som först kommer till uttryck i en veklagan över det grymma öde hon drabbats av övergår i samma aria i en hotfull vrede som plötsligt exploderar: ”Efter min död ska jag minsann i en vålnads skepnad plåga tyrannen dag och natt.” Orkestern understryker verkningsfullt allvaret i dessa hotelser.

Patricia Petibon har väckt stor uppmärksamhet just med sina Händeltolkningar. Ett exempel är Ariodante, ett annat rollen som Almirena i Rinaldo, i denna inspelning representerad av den kända arian Lascia ch’io pianga. Almirenas djupa sorg har tolkats av en rad framstående sångerskor - i Patrica Petibons framförande framstår den som så andlös och så övertygande att den säkert för många lyssnare eliminerar tidigare tolkningar.

Hennes register är brett och omfattar även modernare kompositörer som Richard Strauss, Francis Poulenc och Alban Berg, vars komplicerade opera Lulu inte avskräckt henne. Hennes insatser lovordas efter en inspelning av operan för ett par år sedan. Hon hävdar själv att det var mötet med den världsberömde dirigenten William Christie, som på allvar gjorde att hon kom att ägna mycket av sin tid åt barockmusik. Tillsammans med musikensemblen Les Arts Florissants har hon sedan framträtt på en rad scener världen över, bl a i Buenos Aires, London och Milano.

För att vara näktergal är Patricia Petibon påfallande vacker, vilket delvis kan förklara den entusiasm hon väcker genom sin blotta närvaro på scenen. Men hennes skönhet är inte den enda förklaringen : hennes virtuositet och inlevelseförmåga – hon verkar identifiera sig med rollerna i stället för att enbart tolka dem – liksom hennes förmåga att uttrycka vrede, sorg, glädje och sensualism ger henne en särställning bland sopraner. Kombinationen med Andrea Marcon måste dessutom ha varit en fullträff.

Eva-Karin Josefson

 

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen