J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta - Tidningen Kulturen

Övriga porträtt
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

J.D. Salinger  1950 Foto Lotte JacobiSveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk. Däremot var dokumentären i sig själv ett exempel på varför Salinger drog sig tillbaka från offentlighetens ljus. Dokumentären handlade nämligen om författaren Salingers liv och leverne och Salinger ansåg att en författares liv och leverne saknar allmänt intresse. Det är en författares texter som gäller, inte hans privatliv. Det var en anledning till att han drog sig tillbaka. Han tycks också ha kommit till den slutsatsen att det var viktigt att skriva, men inte så viktigt att bli läst.

Salinger skrev superbästsäljaren Räddaren i nöden (The Catcher in the Rye), som kom ut 1951, och som såldes i miljontals exemplar och som än i dag säljs i en kvarts miljon exemplar varje år. Som alltid när en författare slagit igenom så förväntar sig en otålig svans av kulturtyper på nästa verk, men det kom inget. Eller rättare sagt. Det kom ingen mer roman.

Noveller fortsatte han att skriva för The New Yorker. Denna kultursfärens förväntningar har att göra med en magnifik underskattning av novellen som konstform. Något liknande drabbade F. Scott Fitzgerald. Hans ganska så tradiga roman, den händelsefattiga skrönan Den store Gatsby, har höjts till skyarna och märkvärdiggjorts till förbannelse. Denna roman har filmatiserats fyra gånger och alltid floppat vid biljettkassorna. Hans noveller, som oftast är lysande, har däremot inte fått det erkännande som de är värda.

Nu slutade Salinger aldrig att skriva. Tvärtom kunde han låsa in sig en vecka i sträck i sin skrivarlya. Däremot publicerade han inte det han skrev. För till slut upphörde han också att publicera sina noveller. Ekonomiskt gick det inte heller någon nöd på honom, Slantarna för Riddaren i nöden flyter på utan uppehåll från publiceringsögonblicket till evigheten eller i varje fall till år 2080, då han varit död i 70 år. Av dokumentären framgick att de manuskript som vuxit fram kommer att publiceras av en särskild stiftelse som han lät inrätta före sin bortgång.

Vad Salinger i likhet med alla kändisar som lider av Greta Garbo-syndromet inte insåg var att han genom att dra sig tillbaka och vägra ge intervjuer upprätthöll nyfikenheten kring sin person. Hade han betett sig som alla andra författare, som inte vill något hellre än att uppmärksammas, hade han så småningom blivit bortglömd.

 

Bertil Falk