En resa i kvantvärlden. Intervju med Jim Baggott - Tidningen Kulturen

Övriga porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jim Baggott Foto Christer SturmarkDet finns saker som är svåra att förstå sig på. Till dem hör utan tvekan kvantfysik. Den legendariske Richard Feynman som gav en rad berömda föreläsningar i ämnet - och som faktiskt lyckades med att få åtminstone några fysikstudenter att förstå grunderna - sa: ”Den som säger sig begripa kvantfysik är antingen lögnare eller galen.”

Så undra på att jag är nyfiken på att få träffa den engelske vetenskapsskribenten Jim Baggott, som skrivit ett antal populära böcker om kvantfysik för att förklara ämnet för allmänheten.

Han visar sig vara en ganska timid och lågmäld man i sina bästa år, brittiskt korrekt och välformulerad och utan några yviga eller bombastiska gester. Jag inser att jag nog ändå är tvungen att citera Feynman och ställa den pinsamma frågan om han ljuger eller är galen?

- Jag försöker förstå själv! Det är därför jag skriver. I do i for me!

Här kanske det kan vara på sin plats med några rader om varför kvantfysik är så infernaliskt svårt: Vi är själva objekt som existerar på en skala som beskrivs i den klassiska fysiken. Att begripa varför ett äpple faller eller att något väger något därför att det har massa är trots allt möjligt. Men ju längre bort vi avlägsnar oss från vårt eget perspektiv som klassiskt fysiska objekt, desto svårare blir det att fatta sammanhangen. På väldigt stora skalor eller de obegripligt små som gäller när vi talar om materiens minsta beståndsdelar, får vi problem att hänga med. Vi är så att säga inte designade för att hänga med i kvantvärlden. I dessa extremt små skalor verkar fysiken ta underliga vägar. Saker finns och finns inte samtidigt. Observation påverkar objekts tillstånd. Partiklar är vågor, materia är energi. Eller som Jim Baggott formulerar sin egen fascination: ”Kvantmekaniken är matematiskt utmanande, galet bisarr och andlöst vacker. Jag har spenderat en livstid på att försöka förstå den”.

Därmed kan man begripa varför Murray Gell-Mann (Nobelpris i fysik 1969) benämnde sin teoretiska upptäckt efter ett fynd hos Joyce. Han hade läst Finnegan´s Wake och tyckte att det av Joyce uppfunna fantasiordet kvarkar passade bra: ”Three quarks for Muster Mark! Sure he has not got much of a bark. And sure any he has it's all beside the mark.” Den ryskfödde fysikern George Zweig benämnde istället dessa materiens minsta beståndsdelar aces – efter kortlekens äss.

Om detta och mycket annat berättar Jim Baggott i sin bok om superstjärnan bland bosoner (bosoner är ett slags elementarpartiklar som fungerar som kraftförmedlare i materiens inre): Higgspartikeln. Upptäckten vid CERN förra året tillhör de mest spridda vetenskapsnyheterna någonsin. Men trots att det skrivits spaltkilometer om upptäckten är det få av oss som förstår vad upptäckten egentligen betyder, eller ens varför den är viktig. Det försöker Jim Bagott förklara i ”Higgs – Den avgörande partikeln och hur vi hittade den” (Fri Tanke Förlag), som just kommit ut på svenska.

Baggott är själv kemist från början (examen i Manchester) och disputerade på 80-talet i kemisk fysik vid Oxford. Därefter började han jobba i oljeindustrin, för Shell.

- Jag ledde den interna konsultgruppen. Efter några år insåg jag att jag – om jag ville komma vidare i hierarkin – skulle behöva bli någon jag inte ville vara. Så jag hoppade av och började som självständig konsult istället, inom Business Management.

Hans konsultföretag heter betecknande nog Logos och bland kunderna finns Microsoft, som han träffar när han är i Stockholm. Men det är för att höra hans föreläsning i fysik på Stockholms Gamla Observatorium som jag träffar honom, fylld av farhågor. Vad kan en affärskonsult tillföra fysiken?

Men Baggott är ingen lögnare, visar det sig. Han gör det inte ens lätt för sig. Han väljer det intellektuellt hederligaste alternativet och går systematiskt igenom Standarmodellen, det teoretiska ramverk i vilket den moderna fysiken sammanfattar vad vi vet om materiens minsta beståndsdelar. En uppgift som inte är enkel på 30 minuter, för en allmän publik.

Hur kommer det sig att han ägnar tid åt det, och varför skriver en affärskonsult böcker om fysik? Så här långt har han gett ut nio stycken, varav flera på Oxford University Press.

- Fysiken är en slags hobby. Kvantfysiken är fascinerande och en resa som lett mig in på historia och filosofi. Jag gör det för att lära mig om aspekter på modern fysik. Allt enligt den logiska regeln att det är väldigt svårt att skriva klart och begripligt om ett ämne som man inte förstår.

När CERN i mars 2010 meddelade att de skulle köra igång det största och dyraste experimentet i världshistorien, kontaktade Baggott sin förläggare och föreslog en bok om Higgs:

- Jag sade: ”Vad säger ni om jag återberättar historien och idéerna bakom Higgs fram till nu? Satsar på att de hittar den och sparar sista kapitlet tills resultaten kommer?” ” Vi gillar tanken”, svarade de. Det var ett risktagande, för alldeles säkert var det inte att resultaten skulle komma. Jag började skriva om den vetenskapliga bakgrunden till forskningen, den fysik som ligger till grund för antagandet att Higgspartikeln skulle existera, och tog chansen att LHC (Large Hadron Collider, den gigantiska partikelaccelaratorn under marken utanför Genève) och dess detektorer nog snart skulle finna den.

Higgspartikeln är den partikel som ger massa åt alla andra partiklar

Jim skrev färdigt allt som gick och så gick tiden. LHC hade avbrott och tekniska problem, experimentet avbröts och togs upp igen. Under tiden hann saker hinna i privatlivet. Jim fann kärleken och gifte sig. Då, under smekmånaden – paret hade just anlänt till platsen för det i Italien – kom beskedet. Det var den 4 juli 2012.

- Min nyblivna hustru var inte alldeles lycklig över CERN:s nyhet. Jag ägnade dag och natt åt att skriva färdigt sista kapitlet på boken och en inledning.

Sedan gick det undan. Redan den 20 juli publicerade Baggott en artikel i Huffington Post om vad Higgsbosonen är för något och varför det spelar roll (What Is the Higg´s Boson and Why Does It Matter?) och i augusti var hans bok ute i handeln, sex veckor efter det att resultaten annonserats från CERN.

Det sammanfattande och förenklade svaret på frågorna i bloggrubriken ovan är att upptäckten av Higgsbosonen är viktig eftersom den innebär existensen av ett annars osynligt kraftfält, ett så kallat Higgsfält som finns överallt i universum. Elementarpartiklar, exempelvis kvarkar, saktas ner i Higgsfältet ungefär som om de simmade i melass. Detta beskriver vi som tröghet. Utan den här trögheten skulle kvarkar och andra elementarpartiklar, det stuff som materia består av, bara fladdra förbi varandra. Det skulle innebära att materia – du, jag, det synliga universum – inte skulle ha massa. Och då skulle det inte bli materia av. Utan Higgsfältet ingen massa och inget du och jag eller universum, så sammanfattar Baggott saken.

Därför blev detektionen av Higgspartikeln en så stor nyhet. Att experimentellt kunna hitta stöd för att den verkligen existerade, var ett stort genombrott. Och det krävdes monumentala katedralbyggen till detektorer och mänsklighetens mest avancerade partikelaccelerator för att kunna göra det. Detta är verkligen Big Science: Här är det fråga om stora budgetar, enorma mängder personal och arbetstimmar och sist men inte minst: Stora maskiner.

Till skillnad från forskare som menar att resultaten kommer iallafall och vetenskapen inte behöver någon filosofi, betonar Baggott gärna den vetenskapsfilosofiska aspekten på kunskap och hänvisar såväl till antika tänkare som till den moderne kunskapsteoretikern Thomas Khun, mest känd för sitt vida spridda och missuppfattade begrepp paradigmskifte. Baggott utvecklar sina reflektioner under rubriken Why is Science Important? på bloggen Why Science:

- Kuhn skilde på normal vetenskap, det rutinartade pussellösande som forskare håller på med inom gränserna för det rådande paradigmet, och revolutionär vetenskap. Normal vetenskap är lite som att lösa korsord eller sudoku. Om man inte är besatt av korsordslösning, kan normal vetenskap verka ganska tråkig.

Själv minns han hur han som ung student i Manchester fångades av rönen kring kvantmekaniken och hur denna tidiga fascination kommit att prägla hans liv:

- Det är revolutionär vetenskap som lett oss fram till vår moderna förståelse för universum, evolution genom naturligt urval, relativitet och kvantmekanik, och allt detta har i sin tur lett fram till Standarmodellen. I en vetenskaplig revolution blir det tillåtet att gapa i förundran över alltings mysterium! Det är den typen av vetenskap som inspirerar, det är när data inte passar in i de teoretiska modellerna som vetenskap blir intressant. När beläggen för det avvikande ökar blir en liten irration ett stort problem, problemet blir en kris och krisen utlöser en revolution. Frågor har då inte längre enkla svar. Känslorna kan gå höga i ett paradigmskifte. Gräl uppstår. Ibland blir det otrevligt. Kuhn gjorde själv direkta jämförelser mellan processerna i en vetenskaplig revolution och i en politisk sådan.

Detektionen av Higgspartikeln kan beskrivas som en sista pusselbit i det paradigm som utgörs av Standarmodellen.

- Alla tecken tyder på att partikeln som upptäcktes på CERN förra sommaren är Standarmodellens Higgsboson. Det är en triumf för Standardmodellen men det hjälper oss inte nödvändigtvis framåt. Det finns inga riktigt stora överraskningar här, ingen ny data som pekar mot lösningar av några av Standardmodellens kvistigare problem.

Jim Baggott är övertygad om att det blir Nobelpris för Higgs i år. Själv är jag inte lika säker. För hur ska Nobelkommittén kunna göra avvägningen mellan de teoretiska förutsägelserna (som ägde rum redan 1964) och de experimentella bevisen? Det är ju trots allt detektionen av den förutsagda partikeln som är den stora nyheten, och det är tusentals människor involverade i det. Kanske vore det för första gången dags att ge priset till grupper av forskare istället för till individer? Det finns mycket för priskommittén att grunna på. Därför är min gissning att fysikerna på Vetenskapsakademien behöver mer tid för att bestämma sig. Dessutom har väl inte alla data hunnit analyserats tillräckligt ännu? Jag tror därför på pris för Higgs nästa år.

Men Jim Baggott sätter emot. Han vill slå vad. Hundra kronor gäller vadet och han kommer tillbaka till Stockholm i november för att hösta in sina säkra pengar.

- Det blir Higgs, Englert och möjligen Kibble som får Nobelpris i fysik i år!

Susanna Kumlien

 

HiiggspartikelnBibliografi Jim Baggott

Beyond Measure: Modern Physics, Philosophy and the Meaning of Quantum Theory (Oxford University Press 2003), A Beginner´s Guide to Reality (Penguin 2005), Atomic: The First War of Physics (Icon 2009), A Quantum Story: A History in 40 Moments (Oxford University Press 2010), The Quantum Story (Oxford University Press 2011), Higgs, The invention and discovery of the 'God Particle'(Oxford University Press 2012)  

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen