Övriga porträtt - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Övriga porträtt

Det finns många tecken på att det västerländska samhället är i kris. En materialistisk och kommersialiserad värld har vuxit fram utan andligt liv, utan bakgrund och utan myter. Det verkar som att människan alltmer styrs av egoism, vilket leder till att individen blir vilsen och ensam, okänslig för sin miljö, sin kultur och sitt mytologiska arv. Den tyske sociologen Max Weber menade i början av förra seklet att samtiden karakteriserades av rationalism och intellektualism och framför allt av världens avförtrollning. Hans tanke var att om världen inte längre ter sig besjälad, om den inte längre styrs av en gudomlig hand, så riskerar människans liv att te sig tämligen meningslöst och etiska normer godtyckliga. Det som saknas hos den moderna människan är balansen mellan det rent materiella och de djupt humanistiska sidorna, mellan egoism och altruism. Denna balans kan dock människan själv skapa genom att söka sig tillbaka till sitt förflutna, till livets andliga möjligheter, till sitt inre. Och det förefaller som om gamla sagor och myter har en tendens att upprepa sig och återkomma även i vår rationella moderna tidsålder.

Läs mer...

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och kärleken? Är det att som T.S Eliot på ett akademiskt lärt sätt minsann visa hur bildad man är?
Läs mer...

Carl Heinrich von StülpnagelNär Hitler inser att attentat mot honom den 20 juli 1944 i väsentliga delar organiserats i Paris av överbefälhavaren för det ockuperade Frankrike, generalen Carl-Heinrich von Stülpnagel, fräser Führern till Alfred Jodl och Walter Warlimont: ”Jag kan se hur den där dumskallen sitter i Paris och inte sysslar med annat än att underminera hemmafronten. Det är svinaktigt! Jag ville aldrig ha honom i Paris. Det vet ni…”.

Om denne attentatsman, terrorist med dagens vokabulär, talas det sällan, trots att namnet är känt, ja välkänt. Åtskilliga oppositionsmän under det tredje rikets tid var och är fortfarande kända endast med sina täcknamn. Orsaken till att det kan vara svårt få ett samlat grepp kring oppositionen mot Hitlertyskland beror delvis på dessa anonyma terrorister, men framför allt på motsättningarna mellan å ena sidan officerarna kring Stülpnagel, Ludwig Beck och Claus Schenk von Stauffenberg och civilisterna kring Carl Friedrich Goerdeler och jesuitpatern Alfred Delp.

Stülpnagel var en ”man av gamla skolan”, egensinnig och med en ”kulturprofil” som var förutsättningen för denne konservative generals opposition gentemot den nationalsocialistiska regimen. Carl-Friedrich von Weizsäcker fick 1942 ett brev från Stülpnagel där denne ber honom komma till Paris för att tala om relationen mellan kvantmekanik och filosofen Kant. Stülpnagel personifierade vad Madame de Staël skrev 1810 om den preussiske officerens två ansikten, det militära och det filosofiska.

Läs mer...

Christine Keeler 1963Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli chef för ett ansett konstmuseum eller rent av premiärminister, hon hade skaffat sig djupa kunskaper i de flesta ämnen och var snabb i repliken. Men så blev det inte, för något som hände för femtio år sedan. Då var hon call-girl i London, hade möjligen en affär med Lord Astor (han förnekade den – ”hade ni väntat er något annat?” replikerade hon i rätten) och kompis med den mycket vackrare Christine Keeler som fick en hel regering på fall. Så härlåg det till:

Tidningstecknaren Martin Lamm hade en genial illustration på Dagens Nyheters ledarsida sommaren 1963. Den väldiga atlantångaren Britannia har fått stora sprickor i stäven sedan den körts på av en ynklig motorbåt med en kurvig donna vid ratten. Namnet på relingen avslöjar vad det handlar om: Keeler. I början av juni hade den brittiske försvarsministern John Profumo avgått sedan hans korta affär med Christine Keeler två år tidigare blivit känd. Samtidigt hade denna nittonåriga call-girl haft en annan kund, den ryske militärattachén Ivanov. Underrättelsetjänsten fick nys om säkerhetsrisken, Profumo grillades i underhuset, nekade ihärdigt men erkände sedan. Han avgick, och drog med sig Harold Macmillans konservativa regering i fallet.

Allmänhetens tilltro till politikerna fick sig en knäck, men kvällstidningarna frossade i denna redan passerade sexskandal som hölls vid liv genom åren. Så sent som 1989 spelade Ian McKellen Profumo i filmen “Scandal”, och för två år sedan gjorde Andrew Lloyd-Webber en inte särskilt framgångsrik musical på historien. I mars 2006 dog John Profumo, 91 år gammal.

Läs mer...

Brugels IkarusI The Faber Book of Anecdotes som amerikanen Clifton Fadiman redigerade för trettio år sedan – den amerikanska delupplagan heter The Little, Brown Book of Anecdotes, inte på grund av formatet (det är en stor bok) eller färgen (den är orange, med svart rygg) utan för att förlaget var Little, Brown and Company i Boston - hittar man under bokstaven N bland annat en notis om Vladimir Nabokov. När han på fyrtiotalet i sin amerikanska exil besökte en god vän i Utah passade han på att ägna sig åt sin stora passion, att jaga fjärilar.

Han kom tillbaka först i skymningen efter att ha farit fram med sin håv hela dagen, och berättade för sin värd att han hade hört svaga stönanden från en bäck lite längre bort. Stannade du? - Nej, jag var ju tvungen att fånga fjärilen. Nästa dag hittade man liket av en äldre man vid bäcken. Hans värd den gången kommenterar att Nabokov var enveten och att hans romanfigurer aldrig utmärkt sig för någon djupare medkänsla. Så var det kanske, i alla fall passar det bra in på Humbert Humbert, antihjälten i Lolita som är en riktig cyniker, kanske i det stycket inte olik sin upphovsman.

Läs mer...

Selma LagerlöfI tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur i Gösta Berlings saga och Nils Holgersson. Där lärde jag mig att upptäcka relationer mellan människa och landskap på tvären, som jag kallade kontrapunktiska kompositioner eller lyriska relationer.

Själva mönstret, schemat för dem, upptäckte jag senare i Selma Lagerlöfs berättelse ”Riddardottern och havsmannen” från 1892. Somliga människor, står det där, ”äro som havet, andra äro som leende dalar och åter andra som flygsandsfält” (Från skilda tider I:30). Jesper Muus i historien är som havet men blir som ett upprivet flygsandsfält.

Kvinnan som är som en leende dal finner man i Nils Holgersson. Över Ångermanland flyger pojken på ryggen av örnen Gorgo, men alla skräms av örnen, och han lyckas inte skaffa pojken någon mat. Men nere i Ådalen står en kvinna ute och vaktar en plåt med nygräddade bullar, och hon märker örnens intresse. ”Det hade varit en så vacker kvinna, hög och ljus, med ett glatt och öppet ansikte. Hon hade skrattat helt hjärtligt, tagit en bulle från plåten och hållit upp den över sitt huvud. ´Vill du ha den, så kom och ta den! hade hon sagt.´” Hur mycket bättre upplever vi inte här det öppna, ljusa och fruktbara Ådalen, än om det varit en lång beskrivning!

Läs mer...

Den röda hästen badas, oljemålning av Kuzma Petrov-VodkinThomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio år sedan for jag till USA just efter studenten, med MS Kungsholm på en av hennes sista resor. Från Amerika-kajen i Köpenhamns Frihavn tog det sex dagar innan vi ankrade utanför New York, en varm och sammetsmörk augustinatt. Skyskraporna glittrade som de skulle, lagom höga, med Chrysler Buildings Art Deco-torn och Empire State Buildings mera rektangulära (långt senare både kom och gick de överdimensionerade tornen i World Trade Center).

Jag hämtades upp av föräldrarna till den som under de följande veckorna skulle bli min introduktör på Dartmouth College, Ivy League-universitetet i New Hampshire dit jag hade haft lyckan att få ett stipendium genom Sverige Amerika-stiftelsen. De kom i en många meter lång svart Lincoln Continental. Bilar med sådana mått hade jag aldrig skådat i den skånska småstad där jag växte upp, förutom den Tatra som ägdes av konservfabrikschefen Herbert Felix och som hade motorn bak, med kylflänsar på sidorna så att den liknade en urtidsödla. Dr. Mangelsdorff var företagsläkare på ett stort försäkringsbolag och av bilen att döma högt upp i hierarkin. De hyste mig gästfritt i en vecka i deras villa i Plainfield, New Jersey, inte långt från Manhattan.

Läs mer...

Mike Nichols”One of the better films of formerly interesting director Mike Nichols” påstod en kritisk filmskribent för snart tjugo år sedan apropå Carnal Knowledge. Må vara att inte alla i den långa raden av filmer som Nichols regisserade (sammanlagt tjugoen) är särskilt sevärda. Men fyra av dem minns man länge. Liksom flera andra föregångare i Hollywood, som Ernst Lubitch och Billy Wilder, var han tysk, född i Berlin. Fader var en rysk-judisk läkare, modern tyska. Familjen räddade sig undan nazisterna i sista stund och tog sig till New York. Då var Michael Igor Peschkowsky som han från början hette sex år gammal, och tolv när fadern dog och familjen fick det knappt.

Men den unge Mike Nichols var både klipsk och hade framåtanda. Han såg till att få stipendier så han kunde läsa vid University of Chicago samtidigt som han provade på en mängd olika jobb, kom sedan att gå i Lee Strasbergs berömda teaterskola i New York utan att det ledde till några roller, och blev bekant med den snabbtänkta Elaine May. De turnerade samman och slog igenom på Broadway i början på sextiotalet, kvicka i repliken och fenomenala på improvisationer. Några år senare regisserade han flera framgångsrika pjäser på Broadway, bland dem Barefoot in the Park och The Odd Couple.

Han kom att hålla sig mest i New York, med utflykter till Kalifornien bara när det var nödvändigt. Edward Albees pjäs Who´s Afraid of Virginia Woolf var en pyramidal succé på Broadway 1962.Jack Warner köpte filmrätten och tänkte sig Bette Davies mot James Stewart som det äkta paret Martha och George som älskar varandra och slåss med samma iver. Efter olika turer blev det Elizabeth Taylor och hennes man Richard Burton som kom att göra dem på film (mot gott arvode, en miljon dollar vardera). Också olika regissörer var på tal, men huvudrollsinnehavarna propsade på Mike Nichols. Det blev hans debutfilm 1966, och Oscarsstatyetterna haglade. Den har stått sig, ett äktenskapsdrama där nog både Strindberg och Eugene O´Neill kan anas som Albees förebilder.

Läs mer...

Ernst Toller”Orden Jag är stolt för att jag är tysk eller Jag är stolt för att jag är jude låter för mig lika dumma som om en person skulle säga Jag är stolt för att jag har bruna ögon. Skall jag hemfalla åt samma vansinne som förföljaren och i stället för ett tyskt högmod skaffa mig ett judiskt? Stolthet och kärlek är inte detsamma. Om någon frågade mig var jag hör hemma skulle jag svara: En judisk mor har fött mig, Tyskland har närt mig, Europa har format mig, mitt hem är jorden, världen är mitt fosterland.”

Denna reflexion av en kosmopolit återfinns i Ernst Tollers Eine Jugend in Deutschland, en av de klassiska tyska självbiografierna, därtill ett centralt dokument för förståelsen av mellankrigstiden i vårt södra grannland och uppladdningen som ledde till det nazistiska maktövertagandet den 30 januari 1933. Boken finns i många upplagor på tyska där den nog aldrig saknats i tryck. Ungdom i Tyskland, den svenska översättningen av Karin Löfdahl som kom 1981 på Norstedts med Thomas von Vegesacks efterord, är utgången sedan länge. Men man skaffar den lätt på Bokbörsen där det just nu finns tretton exemplar till varierande priser. I von Vegesacks essäsamling Makten och fantasin från 1978 finns för övrigt ett utförligt kapitel om Toller.

Det är en märklig bok om ett märkligt liv. Slutraderna försöker att inte låta resignerade: ”Jag är trettio år. Mitt hår blir grått. Jag är inte trött.” Annars hade Ernst Toller vid den tidpunkten anledning att känna sig trött. Det han kämpat för var besegrat och slaget i spillror. Framtiden var utomordentligt mörk 1933. Den tionde maj det året brändes Tollers verk på bokbål i Tyskland, och framåt hösten miste han sitt tyska medborgarskap.  Några år senare försökte han samla in pengar till de regeringstrogna trupperna i inbördeskrigets Spanien och kom i det ärendet till Sverige sent på året 1938. I efterskriften avslöjas hur tyskdominerande de större stockholmstidningarna var och hur illviljan mot Toller präglade många av artiklarna om honom.

Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts