Jeanne Moreau 1928-2017 - Tidningen Kulturen




Utrikes nyheter
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jeanne Moreau som avled sista juli förunnades ett långt och verksamt liv både på scenen och på film. Hon debuterade som nittonårig på Comédie-Française och återkom relativt regelbundet på teatern, men framför allt blev hennes filmografi omfattande. 




Hon har titelrollen i Bruden bar svart som kanske inte är en av hans mest lyckade filmer. Men den roll som hon länge än kommer att bli ihågkommen för är som Catherine i hans mästerliga Jules och Jim från 1962.

Annons:



I Louis Buñuels En kammarjungfrus dagbok (1964) är hon duktig på att se lockande spotsk ut, och hon är minnesvärd i Elia Kazans film på F. Scott Fitzgeralds ofullbordade Hollywood-roman The Last Tycoon, med manus av Harold Pinter. Orson Welles ansåg utan att överdriva särskilt mycket, om alls något, att hon var världens bästa aktris. En tid var hon gift med Louis Malle och hade senare affärer också med andra regissörer, en av dem François Truffaut. Hon har titelrollen i Bruden bar svart som kanske inte är en av hans mest lyckade filmer. Men den roll som hon länge än kommer att bli ihågkommen för är som Catherine i hans mästerliga Jules och Jim från 1962.

Den är baserad på Henri Pierre Rochés roman som hade kommit nio år tidigare, ett triangeldrama mellan två män och en kvinna som tar sin början under la belle époque kring förra sekelskiftet och som får sin avslutning tjugo år senare när världsdepressioner och diktaturer härjar i Europa. Österrikaren Jules (spelad av Oscar Werner – han återkom senare som brandman i Truffauts intressanta filmversion av Ray Bradburys dystopiska roman Fahrenheit 451) och fransmannen Jim (Henri Serre) är oskiljaktiga i en vänskap som första världskriget bara tillfälligt tvingar till en paus. Inte ens när den egensinniga Catherine kommer in i deras liv brister banden dem emellan. Då blir det i stället ett ménage a trois – porträttet av henne är nog Jeanne Moreaus mest minnesvärda.

När kumpanerna Jules och Jim är upptagna av en djupsinnig utläggning av en Strindbergspjäs som de just sett tröttnar hon och hoppar i Seine så att de tvingas sluta diskutera och i stället raskt rädda henne. Det är en föraning om hennes sista scen där hon söker döden genom vatten genom att sätta sig i en bil som hon med berått mod kör ner från en bro, sedan hon sagt att man inte kan älska mer än en kort stund. Men till och med där regisserar Truffaut sin film med lätt hand. Då har han berättat historien om de tre med ett uppbåd av olika filmtekniker och med inklippta dokumentära filmsekvenser bland annat från första världskrigets slagfält. Cineaster upptäcker dessutom snart hur nära han lagt sig den franska trettiotalsfilmens regissörer som Jean Vigo och Jean Renoir.

”It is possibly the most complete portrait of any female character in the entire oeuvre of the New Wave and it made her an international star” hävdade Derek Malcolm i en summering av Jules et Jim i The Guardian för en del år sedan, ett omdöme som står sig. Till den spröda charmen i denna nostalgiska film bidrar musiken i väsentlig grad, både Georges Deleures återknommade melodislinga Theme de vacances som ackompanjerar de tre vännernas cykelturer i ett arkadiskt förkrigseuropa, och Serge Rezvanis Le Tourbillon, i filmen ett ledmotiv sjunget av Jeanne Moreau till hans gitarrackompanjemang (i ett nio minuter långt klipp som är utlagt på nätet prisar hon hans musik). Derek Malcolm är lätt förvånad att Henri Pierre Roché kunde skildra Catherine så förälskat när han sent i livet skrev sin självbiografiska roman - mig förvånar det inte alls. Hans bok tål många omläsningar, och Truffauts milt sorgsna film är lika bra nu som när den var ny för drygt femtio år sedan, allra mest alltså tack vare den ojämförliga Jeanne Moreau.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen