- Det ska inte vara konstigare att gå på Dramaten än att ta tunnelbanan. Men kanske festligare. Och mera omtumlande och överraskande, har Dramatens chef Marie Louise Ekman slagit fast.

När Marie Louise Ekman presenterar Dramatens repertoar för vår 2010 sker detta i foajén till den lilla scenen Lejonkulan som i framtiden kommer att vara en ny och spännande mötesplats mellan publik, dramatiker, skådespelare  och regissörer i projektet Dramaten &. Det kommer också att involvera andra  spelplatser i huset som Tornrummet och Målarsalen.

- Dramaten kommer under våren 2010 att bjuda på ett rikt utbud av  arrangemang vid sidan av de ordinarie premiärerna, som är en mix av  klassiker som Bernard Shaws Pygmalion och Tjechovs Körsbärsträdgården och  nyskrivet som Hantverkarna av Line Knutzon och Jerusalem av Eva Bergman som också sätter upp sin egen pjäs, berättar Marie Louise Ekman.

I och med tillträdet har Marie Louise Ekman sjösatt ett antal nya satsningar, inte minst genom att öppna Elverket för barn- och ungdomsteater  med satsningen Unga Dramaten och genom att göra teatern mera tillgänglig för publiken.

Är Dramaten en angelägenhet för svenska folket? Marie Louise Ekman pekar

på samarbetet med Riksteatern. En ny satsning är livesändningen av Scener ur ett äktenskap på Folkets Hus biografer runt om i landet den 31 oktober.

- Men det är också viktigt hur vi väljer repertoar och hur vi tar hand

om våra skådespelare. Inom konstvärlden är det oftast curatorer som väljer att sätta samman utställningar efter olika teman, inom teatern kan man arbeta på samma sätt och bjuda in färgstarka regissörer som profilerar sig med hjälp av olika pjäser och olika uppsättningsidéer.

Repertoaren, som är den första Marie Louise Ekman presenterar sen chefstillträdet, har utkristalliserats under en arbetsperiod som pågått  under hela året och där skådespelarna står i fokus.

- Det är en ekvation som ska gå ihop med de regissörer som vi vill ha hit  och vi gör pjäsval utifrån våra skådespelare för att de ska blomma. Skådespelarna är vårt viktigaste kapital och våra viktigaste  arbetsinstrument.

Det som är mest påfallande är att många nya regissörer kommer till Dramaten, teatern öppnar sig för nya genom att bjuda in en ung generation kvinnliga regissörer. Några av dem är Jenny Andreasson som sätter upp

Françoise Sagans "Slott i Sverige" och Sara Giese som dramatendebuterar med Lars Noréns "Om kärlek". Malin Stenberg som i höst sätter upp Askungen på Elverket knyts också under de kommande åren till Dramaten, liksom Annika Silkeberg, Margareta Garpe, Eva Bergman och Nina Wester.

- Jag tycker att det är viktigt att teatern vänder blad - och med den

här  repertoaren och de nya regissörer vi engagerat gör vi ett lappkast. Av sju nya är fem kvinnor, tidigare har relationen varit den motsatta. Det är

också så att vi låter de kvinnliga regissörerna inta de stora scenerna, istället för att förvisa dem till småscener eller till att enbart syssla med barn- och ungdomsteater, vilket är i och för sig viktigt, men vi vill ge dem större uppgifter. Vi har också en tyngdpunkt på kvinnliga dramatiker.

Vilket är den viktigaste förändringen som Marie Louise Ekman genomför?

- Jag tycker att det är viktigt att Dramaten är en modell för sin samtid och för andra arbetsplatser.

Det låter kaxigt, men håller man fast vid sin vision har Dramaten tagit ett rejält kliv in i framtiden.

Lena S. Karlsson