Musikkritik
Verktyg
Typografi

Holistisk storhet

Humcrush with Sidsel EndresenHumcrush with Sidsel Endresen
Ha!
Rune Grammofon

Den bästa formen av musikaliska samarbeten är den där 1+1 inte bara blir ett enkelt och förutsägbart 2, utan istället blir ett holistiskt 3 eller rent av något ännu större. Om det är en fråga om något så svårdefinierbart som personkemi så finns det gott om denna sorts kemi mellan Humcrush och Sidsel Endresen.

Humcrushs starkaste beståndsdel har alltid varit rytmen; det är den som i första hand angett ramarna för duons musik. Endresen har å sin sida utmärkt sig som en av Norges bästa röstkonstnärer (där Maja Ratkje är en annan). Hon har tidigare jobbat med bland andra Bugge Wesseltoft och spelat in både mer strikta sångskivor och musik som tangerar ljudpoesin. Den senare sortens fonetiska undersökningar kan bli väldigt tröttsamma redan efter en liten stund, men Sidsel Endresen har en fin känsla för måttfullhet och balans. En känsla hon delar med Humcrush, som visserligen inte överger rytmen, men som vidgar den och släpper in Sidsel Endresens mångbottnade röst.

Annons:

Hon utnyttjar musikens öppenhet utmärkt; hon tar aldrig över i någon villfarelse att detta är hennes soloverk utan kompletterar det som Humcrush skapar i skärningspunkten mellan jazz, elektronica och elektroakustisk improvisation (en kunskap som Humcrush ena halva Ståle Storløkken tagit med sig från sina Supersilent kanske?).

Trots att musiken då och då ökar både i volym och intensitet går den lyriska prägeln aldrig förlorad. "Ha!" har en upphöjd stämning som skapas just i utrymmet mellan sångerskan och duon. En stämning som inte direkt är andlig men varför inte dramatiskt seren?

"Ha!" pulserar fram och tillbaka i spänning, den bygger upp förväntningar och återkallar löften för att plötsligt överraska i ett dramaturgiskt lyckat utfall. Den är visserligen uppdelad i nio spår, men gör sig bäst som en sammanhållen helhet att lyssna på från början till slut, just för att den är så välregisserad. Det är värt att notera att skivan är inspelad live vid Willisaus legendariska jazzfestival. Kanske snappade Humcrush och Sidsel Endresen upp något där och då i stunden som förstärkte musikens själ? Något som höjde dem båda över deras tidigare åstadkommanden och lockade fram det bästa hos dem bägge?

Det är svårt att formulera några invändningar mot "Ha!", men en som jag de facto har emot skivan är att den är alldeles för kort, som en oavslutat mening. Den slutar rumphugget, musiken bryts av med ett frågetecken som inte stämmer överens med skivans i övrigt noggranna uppbyggnad. Det är nästan som att det abrupta slutet antyder - för att inte säga tigger om - en fortsättning. Något som jag entusiastiskt skulle välkomna.

 

Peter Sjöblom

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Inrikes. Tjejmilen är Sveriges största idrottsevenemang för kvinnor. Nu på lördag den 5 september avgörs loppet för 32:a gången. Första start går klockan 13.00 på Lindarängsvägen på Gärdet. Favorit i loppet är Isabellah Andersson som har möjlighet att vinna Tjejmilen för sjätte gången
Läs mer...

Konst.  Kristoffer Ekman är konstnär med inriktning fotografi, samt curator med fokus på gatukonst. Rickard Falk är fotograf, och studerar arkeologi på Södertörns högskola. Under några års tid har de brukat ses med ojämna mellanrum på Kulturhuset i Stockholm, för att fika och diskutera det egna skapandet. De visar bilder, pratar om senaste kameraförvärvet. Rundar ibland av med att gå på något fotoevent. I bakhuvudet har funnits tanken att göra något mer, ett gemensamt projekt. De har ställt ut tillsammans tidigare, men då har det varit fråga om måleri. Det som växt fram är en bildserie som tagit sitt avstamp i traditionell gatufotografi, men som släppt de många oskrivna regler som normalt omgärdar genren. Rent visuellt märks inslag av surrealism, mellanrum och tillstånd som kan upplevas men inte alltid förklaras. Galleri Tobbo, Tjärhovsgatan 19. Vernissage lördag 12 september kl 15 - 18. Öppet mån - fre, 15 - 18. Pågår t.o.m. 30 sept.
Läs mer...

Litteratur. Oliver Sacks är speciellt känd för sin essäsamling Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt  Boken avhandlar på ett humoristiskt sätt ett antal fall ur hans praktik, bland annat egendomliga varseblivningsproblem, svåra former av minnesförlust, grava psykiska handikapp kombinerade med en märklig förmåga att lösa räkneproblem, tragisk förlust av kroppsuppfattning och mycket annat som beror på rubbningar i hjärnans funktion. Han har även skrivit boken Att se röster, som huvudsakligen handlar om teckenspråk samt dess och dövas historia samt Morbror Volfram - Minnen från en barndom i kemins värld. I boken Det inre ögat behandlas olika neurologiska synfenomen, bl a ansiktsblindhet, förlust av förmågan att förstå skriven text och svårigheter med att leva utan stereoseende. Sacks beskriver också på ett fascinerande sätt hur personer med medfödd eller förvärvad blindhet finner strategier för att leva med sitt handikapp och hur olika deras inre bilder kan vara. Under februari 2015 meddelade Sacks via New York Times att han var döende i cancer.
Läs mer...

Gemensamhet. Överallt i världen fortsätter regeringar att använda sig av påtvingade försvinnanden för att tysta kritiker och skapa rädsla, säger Amnesty International i ett uttalande i samband med "Den internationella dagen mot påtvingade försvinnanden", som infaller söndagen den 30 augusti.
Läs mer...

Annons