Musikkritik
Verktyg
Typografi

Artist: Gunilla Backman
Titel: Nära mig
Bolag: Bonnier Amigo

Jag är optimistisk gällande min pessimism

"I'm a real pessimist! I'm not ashamed to admit it either! I'm proud of it! I was a little discouraged there for a while. But not any more... Right now I'm very optimistic about my pessimism!". (Lucy till Charlie Brown, dagserie från 1957)

Samma år som jag föddes gjorde hon sin första roll, då som Liesl i "Sound of Music". Sedan klassiskt skolad dansare och sångstudent. Nyligen som huvudrollen Donna i "Mamma Mia". Och så mycket mer; det är självklart en imponerande CV.

Ändå är "Nära mig" hennes debutalbum, vilket är aningen överraskande. Däremot är det inte förvånande att jag blir irriterad.

För Gunilla Backmans röst passar inte; det är som att tvinga en fyrkant in i ett håll med formen av en trekant. Det går inte. För mycket musikal och för lite känsla.  Jag vill riva ned ljudtapeterna och dekorera om hela rummet. Att musiken har högtravande pretentioner är bra, men när vem som helst kan lista ut precis hur det ska låta genom att läsa i konvolutet utan att ens lyssna är det lätt att tröttna. Och tröttna snabbt.

För bland de klassiska instrumenten tappar Gunilla Backman och hennes musikanter bort en viktig bit: att överraska. Och då är jag optimistisk gällande min pessimism.

Mattias Bergqvist

Annons

Annons