Neuwirth och Mahler - Tidningen Kulturen




Musikkritik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Masaot/ Clocks without hands…




I vissa ögonblick sken en viss råhet i klangen fram, vilket var befriande då perfektionen i många inspelningar lyfter musiken till ett plan som blir abstrakt i sin idealitet. Ja, jag var lycklig över denna konsert, och tacksam över att lyssna till ett levande framförande. Så länge vi spelar sådan musik kan vi stå emot det kaos, det förfall och den nivellering vår kultur och civilisation hotas av idag. Att Löfven befann sig i publiken, ingav mig hopp. Konsten tvingar oss likt det sanna livet att fördjupa vårt känsloliv i motsatts till all vettlös konsumtion och underhållning vars syfte är att förströ, förytliga och förflacka oss. Alla sant stora ledare har genom tiderna haft ett starkt och levande intresse för konst, litteratur, musik etc. De som saknar sådant bör vi akta oss för…

Annons:



Avslutningen 29.8 på Östersjöfestivalen bjöd som sig bör på en Mahlersymfoni, nu nummer VI. A-moll! Fram förd av Radions symfoniorkester under Daniel Harding. Som en ingång, ett incipit nnan fick vi höra en hommage, Masaot. Clocks without hands, till Mahler skapad av den österrikiska kvinnliga komponisten Olga Neuwirth. Hon är född 1961, (=ett halvsekel efter Mahlers död) känd såväl för sin konstnärliga som sin musikaliska gärning. I Masaot är hebreiskans ord för väg eller resa, staplades vertikalt citat, moln, modernism , postmodernism, avantgarde a la Ligeti som ekon av marscher, folkmelodier, dansmusik och kletzmer på varandra… Inom en tidsrymd på tjugo minuter fick vi uppleva denna förtätning av Mahlers symfonier i en sats… Verket innehöll både högt och lågt, som sig bör… ”muss Alles, die ganze Welt umfassen”… Vad jag vid eftertanke och reflektion kom fram till är att ”Clocks without hands” (klockor utan visare) kan och bör förstås dels som en symbol för Döden, som i den dröm Ingmar Bergman byggt in i filmen ”Smultronstället”, dels en hänvisning till Carson Mc Cullers sista roman där temat är rasism, här hänvisande till den antisemitism Mahler utsattes för, dels den katastrof som obönhörligt följde i denna sjukdoms spår, Anschluss och Förintelse. Österrikes skam och skandal. Tiden upphör, all utveckling avstannar i rasismens och antisemitismens spår. Vissa recensenter tyckte sig höra metronomtickanden i musiken, väl så; men själv hörde jag dessa pauser fyllda av xylofontickanden som ett eko av dödsurets tickande så oförglömligt med andra medel i Bruckners VIII. Codan i Första satsen…

Ja, när min tid mätt i pengar ger utrymme. Vill jag studera Neuwirths partitur… Ett stycke spännande musik, jag inte helt fick grepp om vid ett enda avlyssnande. Min slutsats är endast att det är dags att sluta tala om ”kvinnliga komponister”. Mycket av det starkaste, vitalaste och intressantaste inom konstmusiken skapas idag av dem. Fullt jämbördiga, ofta överlägsna. Det som hållits tillbaka, tryckts ner och undan har ofta en sällsam kraft när det väl får springa fram. Det problematiska i verk där avantgarde kombineras med citat är ju att kontrasterna med det välbekanta och det absolut främmande, nya blir en splittrad upplevelse, Förvillande därför att man fastnar i att i minnet leta efter citatens namn och ursprung. Helt klart var dock att det hela var mästerligt gjort och att det vore viktigt att höra detta fler gånger. Kanske just därför att det välbekanta nu blivit chockerande… genomgått en ”Verfremmdungsprocess”…

Via den förlösande drömmen om den sedan länge döde farfaderns klagan över sitt utanförskap i nuets och det förflutnas Österrike avklingar så en lågmäld reminiscens av det skandalösa förflutna och dess återkomst idag…

Nu då till Mahler. Hans dödligaste, mest obönhörligt ödesmättade, obarmhärtiga, ödesdigra och för mig enhetligaste verk. En tragisk symfoni in extenso. Och samtidigt kanske Mahlers allra vitalaste kraftprov. För mig är detta något av Leonidas vid Thermopyle, det ögonblick, den stund då ”hjälten” ser döden rätt in i ögonen utan tvekan, utan att vika undan, medveten om att här ges ingen nåd

Därför vill jag hävda att den långsamma satsen bör komma som den tredje, inte som nu efter den första. Ja Mahler själv tvakde kring detta… något som jag tror handlar om problemet med Alma, hennes behov, vidskeplighet och tyranniska och manipulativa behov. Mahler var ju till för att hylla henne… kantänka. Daniel Hardings tolkning av hela symfonin var för mig i övrigt, oväntat kraftfull, skarpt betonade och skulpturalt gestaltade klara polyfona linjer, Mahlers inre valfrändskap med Bach blev tydligt, Bruckner och Schubert trädde mer i bakgrunden. Vem uppfattar då inte, på ett förmedvetet, eller omedvetet plan att finalens ödesmättade, hotfulla urmotiv, det ominösa oktavsprånget uppåt i bastuban är härlett ur ett fragment av huvudtemat i första satsen, i retrograd(= kräftgång). Följt av det ödesdigra ”Es muss sein” vi känner igen från Beethovens sista kvartett… Endast ett exempel på den häpnadsväckande intellektuella aktivitet som genomsyrar varje takt, varje motiv i detta encyklopediska verk…

I vissa ögonblick sken en viss råhet i klangen fram, vilket var befriande då perfektionen i många inspelningar lyfter musiken till ett plan som blir abstrakt i sin idealitet. Ja, jag var lycklig över denna konsert, och tacksam över att lyssna till ett levande framförande. Så länge vi spelar sådan musik kan vi stå emot det kaos, det förfall och den nivellering vår kultur och civilisation hotas av idag. Att Löfven befann sig i publiken, ingav mig hopp. Konsten tvingar oss likt det sanna livet att fördjupa vårt känsloliv i motsatts till all vettlös konsumtion och underhållning vars syfte är att förströ, förytliga och förflacka oss. Alla sant stora ledare har genom tiderna haft ett starkt och levande intresse för konst, litteratur, musik etc. De som saknar sådant bör vi akta oss för…

Hela denna afton, via denna musik växer främlingsfientligheten, rasismen, och dessa monsters moder antisemitismen ut till ett budskap om den totala universella existentiella nöd mänskligheten befinner sig i… allt i spåren av Världskrigen. In Exilium, fördrivna ur varje möjlighet till ett återfunnet, återskapat paradis….

 

Oliver Parland

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts