Opera: Mördande moral - Jenufa på Stockholmsoperan - Tidningen Kulturen




Foto Maryam Barari

Musikkritik
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

 

Jenufa av Leoš Janáček

Leoš Janáček efter en teaterpjäs av Gabriela Preissová 

regi:Annilese Miskimmon

Det som göms i snö kommer upp i tö eller något brutalare, det som läggs i en isvak kommer upp med vårfloden. Det är vad som händer i Leos Janaceks opera Jenufa.




Musikaliskt är föreställningen en triumf. För sångarna, orkestern och dirigenten, Lawrence Renes. På den absoluta världstoppen ligger Malin Byströms dramatiska sopran, en röst som inte bara låter vidunderligt utan är också en aktör i sig,
Foto Maryam Barari

Foto Maryam Barari

Här rör det sig om ett veckogammalt barn. En pojke. Det är tredje gången den sätts upp på Stockholmsoperan. Den första gången var 1941, då var jag för ung, jämnårig med pojken i isvaken. Men uppsättningen 1972, signerad operaförnyaren och mästerregissören Götz Friedrich, glömmer jag inte i första taget. Med Elisabet Söderström och Jonny Blanc i två av huvudrollerna. Lysande båda två. Inte heller glömmer jag själva insceneringen med den gamla kvarnen och dess stora vattenhjul, i ett scenbygge som också täckte delar av orkesterdiket (precis som i Ingmar Bergmans uppsättning av Stravinskijs Rucklarens väg tio år tidigare) och som enbart bestod av plank och annat trävirke, vilket gav detta sorgespel dess rätta materiella inramning och atmosfär. En by på den tjeckiska landsbygden i slutet av förförra århundradet, där moral stavades religion och tradition och var lika förödande som de hedersvarianter och annat religiöst vansinne som idag skoningslöst tillämpar sina mördande moraluppfattningar.

I den uppsättning som i helgen hade premiär på Stockholmsoperan (som är ett samarbete mellan Scottish Opera, Den Jyske Opera och Stockholmsoperan) kommer scenbilden vad gäller uttryckskraft inte i närheten av den från 1972 i sin ytterst konventionella för att inte säga daterade realism. Husinteriören är rena rama prylboden. Dessutom är operan omlokaliserad till Irland 1918. Varför? Det lägger inte till ett dyft. Det sjungs likafullt på tjeckiska och rollerna har tjeckiska namn. Visst finns där en generell sida, men den finns i originalkonceptet också. Trångsynta var man nog så det räcker på båda håll. Jag förmodar, lite fräckt kanske, att det faktum att regissören, Annilese Miskimmon, är uppvuxen i detta land har något med saken att göra.

I mycket korta ordalag är storyn denna. Jenufa är med barn med slarvern och fyllbulten Steva som hon älskar och hoppas bli gift med. Att hon bär på hans barn vet han till en början inget om och när han får reda på det verkar han inte bry sig. Hans halvbror Laca är däremot djupt förälskad i Jenufa men avvisas. Jenufas fostermor, Kostelnicka, är på grund av det "oäkta" barnet drabbad av skam och ber till Gud att han ska se till att barnet dör, men när inte detta sker tar hon saken i egna händer. Hon lägger den veckogamla pojken i en isvak, vilket uppdagas med vårflodens ankomst. Fostermodern erkänner sitt brott och får Jenufas förlåtelse. Hon hade ju gjort det i tron att hon utplånade skammen och därmed garanterade Jenufas heder och framtida lycka. Hon förs bort. Jenufa väljer nu den skötsamme Laca till make. Trots att han vid ett tillfälle skurit henne i ansiktet, då hon bryskt hade avvisat hans påstridiga kärleksförklaringar.

Musikaliskt är föreställningen en triumf. För sångarna, orkestern och dirigenten, Lawrence Renes. På den absoluta världstoppen ligger Malin Byströms dramatiska sopran, en röst som inte bara låter vidunderligt utan är också en aktör i sig, i sina tvära kast, finstilta nyanseringar och intensiva höjdlägen. Tillsammans med övriga solister, som samtliga är utmärkta, inte minst Lena Nordin som fostermodern, lyfter hon föreställningen, ja, rent av räddar den från dess något sceniska mossighet. Modernisten Janacek hade säkert instämt i den kritiken. Realisten Janacek hade kanske tyckt annorlunda. Orkestersatsen är ett under av klarhet och transparens. Janaceks ytterst personliga, lite säregna tonspråk eller diktion hanteras föredömligt. Och visst finns där på några ställen orkestrala referenser (rent av citat?) till Wagners Ring. Den Wagner vars recitativsång kan påminna om Janaceks dito.

Diktion sa jag och det är på pricken vad det handlar om. Ett slags talade melodier eller melodiskt tal, mer dramatiskt än Schönbergs "sprechgesang", där Janacek avlyssnat språkets egen, inneboende dynamik och frasering, dess diktion. Att likna vid ett utvidgat tal vars språkliga intonation samspelar med orkestersatsens på ett ytterst raffinerat för att inte säga organiskt sätt. Janaceks musikdramatiska livsnerv. Visst kan man som regissören tala om "den brännande realismen i tonspråket" och göra det med syftning på dess nära förhållande till texten/språket, dess följsamhet. Annars är musiken som konstform att betrakta som rent abstrakt. Den avbildar och föreställer enbart sig själv. Realistisk musik är en anomali.

 

 

Ulf Stenberg

 

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen