Musik: Zia Mohiuddin Dagar & Pandit Taranath - Live in Stockholm 1969 - Tidningen Kulturen




Detalj från omslaget

Musikkritik
Verktyg
Typografi
Country & Eastern ger ut ännu en arkivinspelning med en av Indiens främsta musiker genom tiderna.


Denna exklusiva konserten bevarades på band och från den släpps nu alltså denna Raag Chandrakauns på skiva. Med sådana här inspelningar – relativt primitivt gjorda för ganska längesedan – finns alltid risken att de lider av ett instängt, burkigt ljud. Egenskaper som är direkt ödesdigra för den här typen musik som bygger på att instrumentens sammansatta klang framträder tydligt. Särskilt känsliga är trummorna – finns det något värre än när det låter som att någon sitter och pläppeplappar på ett en pappkartong? Lyckligtvis finns det ingenting att rädas här.
Zia Mohiuddin Dagar & Pandit Taranath
Live in Stockholm 1969
Country & Eastern/Naxos



Varje köp via denna länk stödjer TK.


Detalj från omslaget

Detalj från omslaget

Om respektlösheten ursäktas ser det indiska stränginstrumentet rudra veena lite grann ut som en upp-och-ner-vänd bananhelikopter. Rudra veenan är inte alls lika känd bland icke specialintresserade lyssnare som dess sentida släkting sitaren. Jämfört med sitarens spensliga, upphöjt surrande ljud låter en rudra veena mer maskulin, med en djupare och jordigare ton. Dess popularitet minskade redan för ett par hundra år sedan när lite smäckrare instrument utvecklades, men rudra veenan har alltid haft sina försvarare. Det är tveksamt om någon utövare i modern tid har varit lika hängiven instrumentet som Zia Mohiuddin Dagar, eller om man föredrar den mer lätthanterliga varianten Z.M. Dagar. Han debuterade som konsertmusiker redan som sextonåring, och när han dog för 25 år sedan hade han både hunnit med att modernisera och etablera rudra veenan som ett soloinstrument. Dessförinnan hade det mest använts av sångare som ett övningsinstrument.

Bengt Berger hör till Z.M. Dagars stora anhängare, och det är honom vi har att tacka för den här inspelningen existerar. 1969 bad han Dagar och slagverkaren Pandit Taranath att stanna till i Stockholm på väg hem till Indien efter deras första undervisningsresa till USA. Förutom ett par engagemang för radio och TV, gjorde de några scenframträdanden, inklusive denna privata ateljékonsert. Förutom Z.M. Dagar och Pandit Taranath som spelar pakhawaj medverkar Bengt Berger – till vardags trummis – själv på tanpura. (En pakhawaj är en avlång handtrumma formad ungefär som en liten tunna med skinn i bägge ändar – tänk er en tabla med två huvuden! Tanpura är det borduninstrument som med sitt säregna dunkelt ringande ljud utgör klangfundamentet i de flesta ragor.)

Denna exklusiva konserten bevarades på band och från den släpps nu alltså denna Raag Chandrakauns på skiva. Med sådana här inspelningar – relativt primitivt gjorda för ganska längesedan – finns alltid risken att de lider av ett instängt, burkigt ljud. Egenskaper som är direkt ödesdigra för den här typen musik som bygger på att instrumentens sammansatta klang framträder tydligt. Särskilt känsliga är trummorna – finns det något värre än när det låter som att någon sitter och pläppeplappar på en pappkartong? Lyckligtvis finns ingenting att rädas här. Pakhawajen låter överraskande fyllig, och ljudet är överlag förvånansvärt detaljerat och nära. Inga besvärande teknikaliteter ställer sig mellan musiken och lyssnarna således. (Dock noterar jag en annan anomali på skivan – det ligger pauser mellan ragans tre sektioner vilka knappast borde vara där då musiken är tänkt att löpa helt utan avbrott.)

Live in Stockholm 1969 förklarar varför jag håller Z.M. Dagar som en av de främsta indiska instrumentalisterna. Många sitarspelare (ingen nämnd och ingen glömd) tar gärna på sig rollen som den nordindiska konstmusikens gitarrhjältar som med fingerfärdiga excesser gör sitt yttersta för att slå lyssnaren med förstummad häpnad. Om det har med rudra veenans själva beskaffenhet att göra eller Dagars kynne ska jag låta vara osagt, men han säljer aldrig ut det musikaliska och själsliga innehållet för några av den bejublade ekvilibristikens silverpenningar. Han behåller hela tiden sin klarsynta begrundan vilket inte minst lyssnaren vinner på. Jag funderar på om det är på grund av detta som musiken känns ålderdomlig, nästan arkaisk. Oanfrätt av hets och irrelevanta anspråk.

Medan jag sitter och skriver detta bänder solen upp en spricka i det betonggrå molntäcket och skickar ljumma strålar in i rummet. Det är naturligtvis en slump men det sammanfaller så väl med en passus i ragans avslutande del. Som om musiken plötsligt blev så koncentrerad och riktad att den till och med kunde betvinga den håglösa dagern.

Jag vill i sammanhanget passa på att nämna en äldre skiva med Z.M. Dagar. Morgonraga gavs först ut på LP av MNW 1974, men har sedan dess återutgivits av Country & Eastern med den mer precisa titeln Mishra Bhairavi Raga. Förutom att det är en av de absolut bästa skivor med indisk musik som jag överhuvudtaget har hört, så är den unik såtillvida att det är den enda inspelning där Z.M. Dagar spelar sitar och inte den rudra veena som han förknippas med. Det finns fler skivor i Country & Easterns katalog på vilka Dagar medverkar – skaffa allihop! Skaffa vad ni än ser med hans namn på! Jag har ännu inte hört en enda dålig inspelning med honom.

Peter Sjöblom

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts