Musikkritik
Verktyg
Typografi

Vänskapligt gnabb och lyhörd eftertanke

De kan flyga, de är inte rädda!Evan Parker & Joe McPhee
What/If/They Both Could Fly
Rune Grammofon

Varken Evan Parker eller Joe McPhee är obekanta med duoformatet. Parker har, för att bara plocka ut en personlig favorit bland hans samarbeten, några skivor tillsammans med gitarristen Derek Bailey i sin diskografi, medan McPhee har haft en viss förkärlek för att samarbeta med basister. Även om deras vägar har korsats flera gånger genom åren, har de bara en regelrätt duoskiva bakom sig, 2000 års ”Chicago Tenor Duets”. Den här gången har McPhee bytt tenorsaxen mot ficktrumpet och sopransax, medan Parker håller fast vid tenoren. Timbreskillnaderna berikar, men det är inte det enda skälet till att ”What/If/They Both Could Fly” är en bättre skiva än den nog så fina ”Chicago Tenor Duets”.

Båda skivorna är som samtal, ibland tjattrigt upplivade, ibland mer frågande, forskande. Men på ”What/If/They Both Could Fly” – inspelad under jazzfestivalen i Kongsberg, Norge 2012 – är den musikaliska meningsbyggnaden utförligare och mer komplex, och debattörerna är tydligare i sina formuleringar. Uttryckt mer koncist med en annan vokabulär, så är samspelet mellan McPhee och Parker tätare här. Spelet är mer emfatiskt utan att chansera till ett halsstarrigt käbbel. Möjligen att de kostar på sig ett vänskapligt gnabbande ibland, vänner emellan, men de har alltid nära till eftertanke och lyhörd improvisation.

Annons:

På ”Chicago Tenor Duets” fick jag en känsla av att de liksom väjde för varandra, inte vågade tala riktigt fritt, men allt sådant är borta här. Kanske har det göra med åldern, att de idag spelar med åldermannens vishet – McPhee är äldst med sina 73 år, Parker är ”minstingen” med sina 68. Vigören är emellertid fortfarande ungdomlig. Nu ska man naturligtvis inte stirra sig blind på musikernas ålder, men jag kan ändå inte låta bli att notera den då jag gläds åt människor som i sin ålderdom är lika pigga och vaket nyfikna, lika sprittigt alerta som någonsin för. Det är bara en av anledningarna att glädjas åt ”What/If/They Both Could Fly”.

Duoformen kräver mycket av deltagarna – i en större sättning kan man ju alltid falla tillbaka mot flera medmusiker som kan täcka upp om man hamnar utanför spåret på ett eller annat vis. Duon är mer utelämnande, mer avslöjande, och ett lyckat resultat förutsätter en kombination av nu-känsla och framförhållning. Evan Parker och Joe McPhee har bägge. Skivtiteln är onödigt ödmjuk – båda kan flyga högt och graciöst, på egen hand och med varandras hjälp.

Peter Sjöblom

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Konst.  Kristoffer Ekman är konstnär med inriktning fotografi, samt curator med fokus på gatukonst. Rickard Falk är fotograf, och studerar arkeologi på Södertörns högskola. Under några års tid har de brukat ses med ojämna mellanrum på Kulturhuset i Stockholm, för att fika och diskutera det egna skapandet. De visar bilder, pratar om senaste kameraförvärvet. Rundar ibland av med att gå på något fotoevent. I bakhuvudet har funnits tanken att göra något mer, ett gemensamt projekt. De har ställt ut tillsammans tidigare, men då har det varit fråga om måleri. Det som växt fram är en bildserie som tagit sitt avstamp i traditionell gatufotografi, men som släppt de många oskrivna regler som normalt omgärdar genren. Rent visuellt märks inslag av surrealism, mellanrum och tillstånd som kan upplevas men inte alltid förklaras. Galleri Tobbo, Tjärhovsgatan 19. Vernissage lördag 12 september kl 15 - 18. Öppet mån - fre, 15 - 18. Pågår t.o.m. 30 sept.
Läs mer...

Litteratur. Oliver Sacks är speciellt känd för sin essäsamling Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt  Boken avhandlar på ett humoristiskt sätt ett antal fall ur hans praktik, bland annat egendomliga varseblivningsproblem, svåra former av minnesförlust, grava psykiska handikapp kombinerade med en märklig förmåga att lösa räkneproblem, tragisk förlust av kroppsuppfattning och mycket annat som beror på rubbningar i hjärnans funktion. Han har även skrivit boken Att se röster, som huvudsakligen handlar om teckenspråk samt dess och dövas historia samt Morbror Volfram - Minnen från en barndom i kemins värld. I boken Det inre ögat behandlas olika neurologiska synfenomen, bl a ansiktsblindhet, förlust av förmågan att förstå skriven text och svårigheter med att leva utan stereoseende. Sacks beskriver också på ett fascinerande sätt hur personer med medfödd eller förvärvad blindhet finner strategier för att leva med sitt handikapp och hur olika deras inre bilder kan vara. Under februari 2015 meddelade Sacks via New York Times att han var döende i cancer.
Läs mer...

Gemensamhet. Överallt i världen fortsätter regeringar att använda sig av påtvingade försvinnanden för att tysta kritiker och skapa rädsla, säger Amnesty International i ett uttalande i samband med "Den internationella dagen mot påtvingade försvinnanden", som infaller söndagen den 30 augusti.
Läs mer...

Musik. Jazz Jennings har det precis som de flesta tonårsflickor. Hon är nervös inför skolstarten, hon bråkar med sina bröder och hon funderar över vad hon ska göra när hon blir vuxen. Men det finns en skillnad mellan Jazz och hennes jämnåriga tjejkompisar – hon föddes som pojke. I hennes egen serie följer tittarna Jazz när hon omgiven av vänner och familj tacklar sin vardag som en transtonåring.
Läs mer...

Annons