Musik: Fire! Orchestra, Exit! - Tidningen Kulturen




Musikkritik
Verktyg
Typografi
Ritualistisk högmässa

  Funkiga konvulsioner och bluesigt nedåtlut

Fire! Orchestra
Exit!
Rune Grammofon

 

Fire!:s föregående skiva, den som de spelade in tillsammans med Oren Ambarchi och som heter ”In the Mouth – A Hand” gick in som ett spjut bland förra årets bästa skivor. Ingen jazzrelaterad platta hade tillnärmelsevis lika stor gravitation, en gravitation som dessutom fortfarande blir allt starkare i takt med lyssningarna.

Innan jag riktigt hunnit vänja mig slår Fire! till igen. Liksom förra gången kallar Mats Gustafsson (sax), Johan Berthling (bas) och Anders Werlin (trummor) in förstärkning. Denna gång ett helt kavalleri; gästmusikerna är så många att trion lägger till ett ”orchestra” i gruppnamnet. Bland de många namnen märks Jonas Kullhammar, David Stackenäs, Sten Sandell, den underbare Christer Bothén, och Thomas Mera Gartz (salig i åminnelse). När de blåser på för fullt är ”Exit!” en massiv ljudvägg i rörelse mot lyssnaren. Men grunden är varken volym eller kraft, även om skivan förstås har gott om just dessa egenskaper, utan spänning.

Den första av ”Exit!:s” två delar byggs upp runt en ominös basgång som efter hand varieras och förskjuts rytmiskt. Kring basen vecklar en sångmelodi ut sig som får mig att tänka på hur det skulle kunna låta om Sidsel Endresen tog Patti Smiths roll i en musikalisk skräckvision av Michael Mantler. Runtomkring sången blixtrar blåset till i krevader och en gitarr får strängarna sönderslitna i ett solo som är som hämtat från någon gammal no wave-platta från New York. När sången tas ner till ett entonigt mässande av upprepade fraser blir musikens ritualistiska känsla som allra starkast. Atmosfären är så tjock att man skulle kunna såga ut tegelstensstora bitar och sälja dem som byggmaterial.

Och detta är bara första fjärdedelen av skivan. Halvvägs genom ”Exit! Part One” byter musiken karaktär utan att tappa nerven. Plötsligt har man hamnat mitt i en malström av skönt flumsläpig blues. Visste jag inte bättre skulle jag tro att Bo Hansson hade återvänt från andra sidan för att fylla ut med sin ”Sagan om ringen”-hammond. (Egentligen trakteras den psykedeliska orgeln av Tomas Hallonsten.)

”Exit! Part Two” lägger an en annan ton. Om första delen är bluesig, så är då andra delen mera rock'n'roll, alltjämt med en känsla av New York under den klassiska CBGB's-eran. Fortfarande är basen musikens epicentrum, men den kastar sig knyckigt framåt i funkiga konvulsioner istället för att kräla fram i bluesigt nedåtlut. Det får kroppen att vilja dansa på ett härligt förvirrat polyrytmiskt vis; det är vansinnigt svängigt men på så många sätt på en och samma gång att det är svårt. Istället för att dansa ”fysiskt utåt” dansar man ”mentalt inåt”.

Precis som skivans inledande hälft är del två uppdelad i två halvor. Den avslutande delen är den som är mest frijazztypisk, det som ligger närmast det man på förhand kan förvänta sig av Fire!:s kärnsättning. Här är det överblåsta saxofoner och kollektiv improvisation (inklusive sång) i en friformens högmässa. Det är här som den nästan outhärdliga spänningen som skivan dittills byggt upp får sin förlösning. Lustigt nog är det också den del som är den minst utmanande, kanske för att det partiet är lite förutsägbart i sitt fulla vräk. Jag funderar på hur skivan skulle ha känts utan den sista sektionen, men kommer fram till att den i så fall skulle lämnat lyssnare i ett tillstånd av stark anspänning. Att lämna åhöraren i en sådan belägenhet hade varit direkt oansvarigt! Så även om avslutningen inte delar med sig av några egentliga överraskningar, så måste den finnas där för att ”Exit!” ska nå sin verkliga slutpunkt.

Fire! är som kung Midas uppdelad på tre personer: Gustafsson, Berthling och Werlin. Allt de rör vid tycks bli guld. Det bästa av allt är att de också förädlar lyssnaren. Att sjunka ner, djupt, i deras musik, oavsett vilka extramusiker de lånar in, är att rena sig. De blåser öronen rena från onödigt musikludd och spränger med kraft och precision bort solkigt själsplack. Jag har redan vant mig vid tanken på att de även 2013 kommer att hamna bland årets bästa.

 

Peter Sjöblom

 

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Film. Victor Lindgrens film Kometen är som enda svenska kortfilm uttagen till tävlan på Berlins filmfestival i sektionen Berlinale Shorts. Kometen är en tolkning av författare Melker Garays novell med samma titel. Victor Lindgren har skrivit manus till filmen och skådespelare Abdi Aziis har varit viktig för arbetet med gestaltningen.
Kometen är producerad av Therese Högberg på Bautafilm AB i samproduktion med Melker Garay/MBG International AB. Med stöd av Film i Västerbotten. Victor Lindgren tävlade senast på Berlin filmfestival 2013 där han prisades med en Teddy Award för den uppmärksammade kortfilmen Ta av mig med Jaana Bringlöv Ekspong och Björn Elgerd. Kometen får sin premiär i svenska programmet på Göteborgs filmfestival (27 januari – 8 februari) där omkring 60 nya svenska kortfilmer premiärvisas
Berlin filmfestival 2017 pågår mellan 9-19 februari.
Läs mer...

Konst. I en av de vanligast förekommande representationerna av natur, den populära
och underhållande naturfilmen på TV grundläggs våra föreställningar kring vad
som är naturligt, det vill säga, var gränsen mellan natur och kultur ska gå. Det
finns med andra ord inga objektiva avbildningar av natur, bara tolkningar, vilka
är beroende av historiska, kulturella och samhälleliga kontexter. Lars Brunström har alltid lekt och överskridit dessa konstruktioner och gränser med sitt mekaniska menageri av “naturtrogna djur”, i ett slags transliknande rörelsemönster, så långt man kan komma ifrån dagens actionskapande naturfiktioner på TV. Och nu har Lars Brunström kommit till den kanske minst älskade djurarten, nekrofager (asätare), fullmatade med våra kulturellt betingade, negativa föreställningar kring asätarens girighet och tjuvaktighet, samtidigt som dessa, i våra ögon, smutsiga spejare är naturens största renhållningsarbetare.
Vernissage – fredagen den 13 januari kl 17-20 Utställningen pågår t.o.m. 5 februari
TEGEN2 – öppettider: fre-sön 12 – 17 Bjurholmsg. 9b, Stockholm, T-bana Skanstull
Läs mer...

Musik. ETER Festival är en tolvtimmars upplevelse som har premiär på Mejeriet på fredag! Från klockan tre på eftermiddagen fylls huset med experimentell musik, synthloppis, workshops i musikproduktion och en hel del elektronik-nörderi för att sedan övergå i klubb fram till klockan tre på natten. Det är fri entré under hela dagen och en bra bit in på kvällen.
Det bjuds på ett sprudlande program med allt från melankolisk electronica till ljudmåleri med Sveriges enda Soundpainting-grupp. Festivalen lyfter fram lokala musikakter och kulturaktörer och genomförs i samarbete konsttidskriften Little Finger, med stöd från Vinterlund. Mejeriet STORA SÖDERGATAN 64 | 223 23 LUND | 046-13 13 47 WWW.KULTURMEJERIET.SE
Läs mer...

Media.
En tänkande talkshow med Eric Schüldt Idévärlden är programmet där kloka människor lägger pannan i djupa veck och går till botten med de stora frågorna. Ordentligt. Tre tänkare vrider och vänder på ett ämne under en timme med start söndag 15 januari kl.20.00 i SVT2.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen