Musik: Fire! Orchestra, Exit! - Tidningen Kulturen




Musikkritik
Verktyg
Typografi
Ritualistisk högmässa

  Funkiga konvulsioner och bluesigt nedåtlut

Fire! Orchestra
Exit!
Rune Grammofon

 

Fire!:s föregående skiva, den som de spelade in tillsammans med Oren Ambarchi och som heter ”In the Mouth – A Hand” gick in som ett spjut bland förra årets bästa skivor. Ingen jazzrelaterad platta hade tillnärmelsevis lika stor gravitation, en gravitation som dessutom fortfarande blir allt starkare i takt med lyssningarna.

Innan jag riktigt hunnit vänja mig slår Fire! till igen. Liksom förra gången kallar Mats Gustafsson (sax), Johan Berthling (bas) och Anders Werlin (trummor) in förstärkning. Denna gång ett helt kavalleri; gästmusikerna är så många att trion lägger till ett ”orchestra” i gruppnamnet. Bland de många namnen märks Jonas Kullhammar, David Stackenäs, Sten Sandell, den underbare Christer Bothén, och Thomas Mera Gartz (salig i åminnelse). När de blåser på för fullt är ”Exit!” en massiv ljudvägg i rörelse mot lyssnaren. Men grunden är varken volym eller kraft, även om skivan förstås har gott om just dessa egenskaper, utan spänning.

Den första av ”Exit!:s” två delar byggs upp runt en ominös basgång som efter hand varieras och förskjuts rytmiskt. Kring basen vecklar en sångmelodi ut sig som får mig att tänka på hur det skulle kunna låta om Sidsel Endresen tog Patti Smiths roll i en musikalisk skräckvision av Michael Mantler. Runtomkring sången blixtrar blåset till i krevader och en gitarr får strängarna sönderslitna i ett solo som är som hämtat från någon gammal no wave-platta från New York. När sången tas ner till ett entonigt mässande av upprepade fraser blir musikens ritualistiska känsla som allra starkast. Atmosfären är så tjock att man skulle kunna såga ut tegelstensstora bitar och sälja dem som byggmaterial.

Och detta är bara första fjärdedelen av skivan. Halvvägs genom ”Exit! Part One” byter musiken karaktär utan att tappa nerven. Plötsligt har man hamnat mitt i en malström av skönt flumsläpig blues. Visste jag inte bättre skulle jag tro att Bo Hansson hade återvänt från andra sidan för att fylla ut med sin ”Sagan om ringen”-hammond. (Egentligen trakteras den psykedeliska orgeln av Tomas Hallonsten.)

”Exit! Part Two” lägger an en annan ton. Om första delen är bluesig, så är då andra delen mera rock'n'roll, alltjämt med en känsla av New York under den klassiska CBGB's-eran. Fortfarande är basen musikens epicentrum, men den kastar sig knyckigt framåt i funkiga konvulsioner istället för att kräla fram i bluesigt nedåtlut. Det får kroppen att vilja dansa på ett härligt förvirrat polyrytmiskt vis; det är vansinnigt svängigt men på så många sätt på en och samma gång att det är svårt. Istället för att dansa ”fysiskt utåt” dansar man ”mentalt inåt”.

Precis som skivans inledande hälft är del två uppdelad i två halvor. Den avslutande delen är den som är mest frijazztypisk, det som ligger närmast det man på förhand kan förvänta sig av Fire!:s kärnsättning. Här är det överblåsta saxofoner och kollektiv improvisation (inklusive sång) i en friformens högmässa. Det är här som den nästan outhärdliga spänningen som skivan dittills byggt upp får sin förlösning. Lustigt nog är det också den del som är den minst utmanande, kanske för att det partiet är lite förutsägbart i sitt fulla vräk. Jag funderar på hur skivan skulle ha känts utan den sista sektionen, men kommer fram till att den i så fall skulle lämnat lyssnare i ett tillstånd av stark anspänning. Att lämna åhöraren i en sådan belägenhet hade varit direkt oansvarigt! Så även om avslutningen inte delar med sig av några egentliga överraskningar, så måste den finnas där för att ”Exit!” ska nå sin verkliga slutpunkt.

Fire! är som kung Midas uppdelad på tre personer: Gustafsson, Berthling och Werlin. Allt de rör vid tycks bli guld. Det bästa av allt är att de också förädlar lyssnaren. Att sjunka ner, djupt, i deras musik, oavsett vilka extramusiker de lånar in, är att rena sig. De blåser öronen rena från onödigt musikludd och spränger med kraft och precision bort solkigt själsplack. Jag har redan vant mig vid tanken på att de även 2013 kommer att hamna bland årets bästa.

 

Peter Sjöblom

 

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Litteratur. Melker Garay, Anna-Lena Brundin och Jan Sigurd gästar Malmö 16 februari
Bokaktuella författaren Melker Garay kommer till Moriska Paviljongen i Malmö klockan 19 torsdagen den 16 februari. Med sig på scen har han artisterna och författarna Anna-Lena Brundin samt Jan Sigurd. Tillsammans bjuder de på en kväll med spännande samtal om litteraturen och samtiden samt också på musik från de lika skivaktuella artisterna.
Läs mer...

Scen. Teater Slávas aktör sedan 20 år, prisas när Huddinge kommun uppmärksammar extraordinära insatser i kultur och föreningsliv. Elin Tisell har utmärkt sig genom sin konstnärliga gärning inom den fysiska teatergenren samt sitt djupa pedagogiska engagemang för barn och unga.
Inte minst som grundare av "Slávas unga", öppen träning i fysisk teater som erbjuds gratis varje vecka. Det har vuxit fram som en trygg mötesplats i gemenskap och skapande, där inte minst asylsökande ungdomar kan mötas med infödda.
Läs mer...

Konst. Ida Thunströms nya verk utgår från hudens psykiska betydelse, som en tunn och bräcklig gräns mellan identiteten och världen utanför – en minneskarta, där tiden och historien lämnar sina avtryck och spår, i lager på lager, där också det gemensamma:  det skakiga nuet, och alla lagren bakåt framträder, i håligheter, revor, och sprickor. Ett sårigt blottande som kanske handlar om att besvärja rädslan inför att förlora kontrollen över gränserna: jagets, identitetens, ordningens – likväl nationens gränser. En kollektiv erfarenhet djupt grundad i det mänskliga psyket.
Vernissage 18 november kl 17-20 Utställningen pågår t.o.m. 6 December
TEGEN2 – öppettider: fre-sön 12 – 17  Bjurholmsg. 9b, Stockholm, T-bana Skanstull 
tel. 070-7161923 070-2855777  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. www.tegen2.se
Läs mer...

Utrikes. Turkiets statliga nyhetsbyrå meddelade igår att turkiska åklagare kräver livstids fängelse för författaren och människorättsaktivisten Aslı Erdoğan, som anklagas för samröre med en beväpnad terrororganisation. På tisdag skulle hon ha tagit emot Tucholskypriset i Stockholm. Hon tilldelas priset med motiveringen: ”För ett nyskapande författarskap där språket självt strävar efter att bryta upp de alltför små sanningarnas fängelse.”
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen