Musikkritik
Verktyg
Typografi

Som en vårbäckAnakronistisk grönska när mörkret faller tidigt

Panzerpappa
Astromalist
Rune Grammofon

När Trond Gjellum började spela in demos i mitten av 90-talet, gjorde han det påverkad av Samla Mammas Manna och belgiska Rock In Opposition-majestäterna Univers Zero. Fem Panzerpappa-skivor längre fram i karriärem hörs fortfarande ekon från inspiratörerna, liksom återklanger från Zappa, Henry Cow, Gentle Giant och några av Canterbury-scenens mest framstående grupper som Hatfield & The North och National Health. Det är med andra ord i de progressiva regionerna som den norska kvartetten rör sig.

Och rör sig gör de, med god lokalkännedom och de fjädrande, lätta steg som bara den som är säker på sin sak kan göra. Det är rent lustfyllt att höra bandet så otvunget införliva stilistiska lån från sina inspirationskällor med sina alldeles egna idéer. Gruppens medlemmar är utmärkta kompositörer med ett instinktivt sinne för vad som är rätt, och förmågan att göra musik efter eget huvud hindrar dem från att bli simpla epigoner. De stjäl inte, de antyder kärleksfullt vilken musik de beundrar och låter den sippra in i den egna musiken med lika stort snille som smak.

Ibland är musiken tung, men handlaget är lätt, som skrev man ett brev med en vacker gåspenna. Inte ens när låtarna blir som mest komplexa låter det tillkrånglat, utan allting flyter med samma poesi som hos en vårbäck av smältvatten någon tid innan lövsprickningen.

Panzerpappa har tidigare spelat med Richard Sinclair, en av Canterbury-progens portalfigurer. På ”Astromalists ”titellåt medverkar Michel Berckmans som till vardags är medlem i både Univers Zero och Art Zoyd. Med Panzerpappas djupa rötter i den progressiva musiken är detta fullt rimligt. Berckmans fagott och engelska horn fördjupar lyriken i musiken, om det nu skulle behövas; just det lyriska är en av grundpelarna i kvartettens musik. Till skillnad från många av de som Panzerpappa ser upp till har de en ljusare grundton. Ibland nästan sagoaktig faktiskt. Det är närmast anakronistiskt att den grönskande ”Astromalist” släpps när mörkret faller allt tidigare på kvällen och regnet och höstlöven driver dagarna allt snabbare mot vintern. Men det är också då som ”Astromalist” behövs som allra mest, som en hoppfull strimma av ljus, starkt strålande av inspiration, suggestionskraft och poetisk värme.

 

Peter Sjöblom

 

 

Annons

Populärt i denna kategori den senaste månaden

Populärt genom tiderna, i denna kategori

Annons