30
Fri, Jan
32 New Articles

Musikkritik
Verktyg
Typografi
Share/Save/Bookmark

Sakral musik utan gudEn polarexpedition i ljud

Stian Westerhus
The Matriarch and the Wrong Kind of Flowers
Rune Grammofon

För somliga instrumentalister är det valda instrumentet mer än bara just ett instrument. Det kan tjäna som en hel orkester, en källa till riktiga klangmyriader. Det kan vara som skulptörens verktyg med vilket konstnären mejslar ut former ur något som för andra bara ser ut som en klump av råmaterial. I konstnärens öga är klumpen däremot en gestaltning i vardande, rik på strukturer och mottaglig för infall och intuition.

Den enkla definitionen av Stian Westerhus är gitarrist. En mer inkännande beskrivning av honom är klangvisionär. Med sin gitarr skapar han klangkatedraler som överväldigar i storlek. Jo, musiken är storslagen men inte överlastad; här finns inga tjocka ljudsjok eller lager på lager av timbre. Westerhus metod är istället glesheten och den potenta tystnaden. Jag får ofta arktiska inre bilder när jag lyssnar på ”The Matriarch and the Wrong Kind of Flowers”. Kilometer efter kilometer av gnistrande is mot en ändlös himmel. Det kanske är så jag borde beskriva skivan, som en polarexpedition i ljud?

Ibland kommer jag att tänka på Giya Kancheli, ibland Jon Hassell. Ibland tycker jag mig höra Brian Eno som ”On Land”-mörkast, ibland leder musiken tankarna till NASA:s ”planetsymfonier”, de outsägligt vackra inspelningarna av rymdens ljud. Det är sakral musik utan gud.

Stian Westerhus utmärkte sig redan tidigare i år på ”Didymoi Dreams”, skivan han gjorde tillsammans med ljudkonstnären Sidsel Endresen. Att utöver det lilla mästerverket dessutom få musik av ”The Matriarch and the Wrong Kind of Flowers” kaliber under ett och samma år är att bli riktigt ordentligt bortskämd.

Peter Sjöblom

 

 

 

Mest läst i denna kategori den senaste månaden

Mest läst genom tiderna, i denna kategori