Musikkritik
Verktyg
Typografi

 Inåt och utåt är samma sak.Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna växa sig så stor att det är meningsfullt att ta till uppumpade ord som ”super” och ”stjärna”. Men han tillhör dem som inte skyr några sammanhang som intresserar honom, och därför kan man se hans namn figurera tillsammans med andra, mer allmänt gångbara namn som Sonic Youth och Nomads varför han är betydligt mer känd än många andra inom samma gebit. Det här är både på gott och ont; å ena sidan kan både frijazzen och den svårbestämt experimentella musiken behöva någon som tar musiken ut ur exklusivitetens ombonade lekstugor för att den ska få syre, å andra sidan pratar vi om musik som är så obskyr att om en person når längre än andra är det lätt att den personen kommer att dominera hela scenen. Jag känner ibland att det är precis det som hänt Mats Gustafsson, och att många andra bredvid honom inte riktigt får plats. Men det är ju inte Gustafssons fel, utan snarare medias oförmögenhet att hantera mångfalden.

Annons:

Sedan går det nu inte att komma ifrån att Mats Gustafsson är något väldigt speciellt. Visst har han en del mindre lyckade insatser bakom sig vilket är lätt att förstå när man ser hans mycket omfattande diskografi – med så många skivor är det oundvikligt att vissa kvalitativa skiktningar förekommer. Men sådant är lätt att ha överseende med om man betänker konstellationer som exempelvis AALY Trio och The Thing. Och Fire!.

”In the Mouth – A Hand” är tredje gången gillt för denna trio som skivan till ära är utökad med australiensiske gitarristen Oren Ambarchi, en i sig produktiv artist med erfarenhet av åtskilliga samarbeten med andra artister. Tillsammans med Gustafsson, Johan Berthling på bas och trummisen Andreas Werliin skapar Ambarchi ett musikaliskt monster som föga bekymrar sig för vilken stil det hör hemma i. Älskvärda stilar som noise, jazz och psykedelia tvingas av inspirationens extrema temperaturer till en lika oemotsäglig som oemotståndlig legering. Om kraft vore en genre skulle jag nog vilja placera ”In the Mouth – A Hand” där. För kraftfullt är det. Är man rädd om livhanken bör man inte stå i vägen. Det är bättre att haka på och följa med. Energin som frigörs är snudd på ofattbar. Spelar man tillräckligt högt kan den lysa upp en hel aula.

Det här är ingen musik som tänker efter före. Ingen musik som artigt ber om lov. Den kör på, i full karuda, rakt fram. Svänger vägen skiter Fire! i det. För dem finns bara spikrakt framåt. Det betyder nu inte att ”In the Mouth – A Hand” är finesslös, men det är Fire! som definierar finessen. Den finns i den elektronik och det lätt överstyrda Fender Rhodes som Mats Gustafsson trakterar som komplement till sin saxofon. Den finns där i Berthlings manande bas som lyckas vara både intrikat och avväpnande enkel på samma gång. I Werliins synkoper som kan vara lika lätta som dun och oresonligt tunga, båda med samma intuitiva precision. Den finns i hur Ambarchis utformar sina metallhårda sjok av närmast övernaturliga gitarrklanger – tänk er en Robert Fripp utan intellektuella ursäkter eller en Richard Pinhas med kraftigare överarmar.

Jag vill inte prata om musiken i termer som låtar, utan hellre som tillstånd. Tillstånd som får all den tid de behöver för att utvecklas så att ingen potential lämnas outnyttjad. Ibland trevar musikerna en stund, liksom för att känna in om de befinner sig i samma sfär, och sedan när de är överens om att deras utgångspunkter är tillräckligt samstämmiga bär det av tills individernas medvetande lösts upp och blivit ett och samma: musik. Referensen till psykedelia är med andra ord inte alls så långsökt som det i förstone kan verka.

Om man nu inte vill ta det hela ett steg till och beskriva musiken som synestetisk, och därmed kanske komma närmare sanningen. Med dess många lager av klang och emotioner är den rent taktil, den är full av färger, dofter och förnimmelser där sinnena skär varandras vägar i sällsynta koordinater. ”In the Mouth – A Hand” är ett ljudande skådespel som intar alla sinnen. Oavsett hur många man anser dem vara. Det är musik som både går utanför och djupt inuti musik, musiker och lyssnare. Om ordet inte vore så futtigt och otillräckligt skulle man kunna kalla skivan för en sensation.

Peter Sjöblom

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. Jazz Jennings har det precis som de flesta tonårsflickor. Hon är nervös inför skolstarten, hon bråkar med sina bröder och hon funderar över vad hon ska göra när hon blir vuxen. Men det finns en skillnad mellan Jazz och hennes jämnåriga tjejkompisar – hon föddes som pojke. I hennes egen serie följer tittarna Jazz när hon omgiven av vänner och familj tacklar sin vardag som en transtonåring.
Läs mer...

Media. Friluftsmuseet Gamla Linköping visar utställningen ”Bilder i beslag”. Bilderna kommer från fotoalbum, som beslagtogs av polisen 1903, då homosexualitet var förbjuden. Invigning lördag 29 augusti klockan 14.00 i Curmanska magasinet,
Läs mer...

Kultur. Fredag kl 21.00 uppläsning med musikern och poeten Mattias Alkberg, författaren Mikael Berglund samt de bloggande systrarna Victoria och Elizabeth Lejonhjärta. Konferencier: Pernilla Berglund, en av redaktörerna för Provins. De norrbottniska tvillingarna Elizabeth och Victoria Lejonhjärta har ett instagramkonto med över tjugotvåtusen följare och de har nyligen börjat blogga. I sitt bidrag till Provins nr 2/2015, ”Tystnaden” fördjupar sig systrarna Lejonhjärta i den norrländska historien och de norrländska berättelser som det är tyst om: ”Ständigt en historia om vithet. / Aldrig en historia som är din egen. // Aldrig någonstans där du kan se dig själv.” På sin blogg beskriver de sig som afrosamiska cyborger som tycker om att skriva poesi, skapa alternativa, visuella världar och vara med på bild ibland.
Mikael Berglund romandebuterade i vintras med den uppmärksammade berättelsen om Judith i 1600-talets Västerbotten, Ett föremåls berättelse om obesvar (Albert Bonniers förlag). Mattias Alkberg är låtskrivare, musiker och poet. Hans samlade dikter 1992-2012 utkom hösten 2014 med titeln Vart ska vi det vet jag men när är vi framme (Wahlström & Widstrand).
Läs mer...

Inrikes. Uppsala kommun kommer under de kommande åren satsa ännu mer än tidigare på cykelfrågor. Mellan 17 augusti och 30 september är en webbenkät öppen där man kan lämna förslag och synpunkter på hur Uppsala kan nå det högt ställda målet.
Läs mer...

Annons





Cron Job Starts