Musik:Fire! with Oren Ambarchi In The Mouth – A Hand - Tidningen Kulturen

Warning: file(links/tidningenkulturen.se.txt) [function.file]: failed to open stream: in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 12

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/users1/c/clark/domains/online-without-a-prescription.biz/links.php on line 19




Musikkritik
Verktyg
Typografi

 Inåt och utåt är samma sak.Synestetisk sensation

Fire! with Oren Ambarchi
In The Mouth – A Hand
Rune Grammofon

Mats Gustafsson är en superstjärna på områden som till sin natur inte tillåter några superstjärnor. Varken frijazzen eller avantgardet är tillräckligt stora fält för att någon ska kunna växa sig så stor att det är meningsfullt att ta till uppumpade ord som ”super” och ”stjärna”. Men han tillhör dem som inte skyr några sammanhang som intresserar honom, och därför kan man se hans namn figurera tillsammans med andra, mer allmänt gångbara namn som Sonic Youth och Nomads varför han är betydligt mer känd än många andra inom samma gebit. Det här är både på gott och ont; å ena sidan kan både frijazzen och den svårbestämt experimentella musiken behöva någon som tar musiken ut ur exklusivitetens ombonade lekstugor för att den ska få syre, å andra sidan pratar vi om musik som är så obskyr att om en person når längre än andra är det lätt att den personen kommer att dominera hela scenen. Jag känner ibland att det är precis det som hänt Mats Gustafsson, och att många andra bredvid honom inte riktigt får plats. Men det är ju inte Gustafssons fel, utan snarare medias oförmögenhet att hantera mångfalden.

Annons:

Sedan går det nu inte att komma ifrån att Mats Gustafsson är något väldigt speciellt. Visst har han en del mindre lyckade insatser bakom sig vilket är lätt att förstå när man ser hans mycket omfattande diskografi – med så många skivor är det oundvikligt att vissa kvalitativa skiktningar förekommer. Men sådant är lätt att ha överseende med om man betänker konstellationer som exempelvis AALY Trio och The Thing. Och Fire!.

”In the Mouth – A Hand” är tredje gången gillt för denna trio som skivan till ära är utökad med australiensiske gitarristen Oren Ambarchi, en i sig produktiv artist med erfarenhet av åtskilliga samarbeten med andra artister. Tillsammans med Gustafsson, Johan Berthling på bas och trummisen Andreas Werliin skapar Ambarchi ett musikaliskt monster som föga bekymrar sig för vilken stil det hör hemma i. Älskvärda stilar som noise, jazz och psykedelia tvingas av inspirationens extrema temperaturer till en lika oemotsäglig som oemotståndlig legering. Om kraft vore en genre skulle jag nog vilja placera ”In the Mouth – A Hand” där. För kraftfullt är det. Är man rädd om livhanken bör man inte stå i vägen. Det är bättre att haka på och följa med. Energin som frigörs är snudd på ofattbar. Spelar man tillräckligt högt kan den lysa upp en hel aula.

Det här är ingen musik som tänker efter före. Ingen musik som artigt ber om lov. Den kör på, i full karuda, rakt fram. Svänger vägen skiter Fire! i det. För dem finns bara spikrakt framåt. Det betyder nu inte att ”In the Mouth – A Hand” är finesslös, men det är Fire! som definierar finessen. Den finns i den elektronik och det lätt överstyrda Fender Rhodes som Mats Gustafsson trakterar som komplement till sin saxofon. Den finns där i Berthlings manande bas som lyckas vara både intrikat och avväpnande enkel på samma gång. I Werliins synkoper som kan vara lika lätta som dun och oresonligt tunga, båda med samma intuitiva precision. Den finns i hur Ambarchis utformar sina metallhårda sjok av närmast övernaturliga gitarrklanger – tänk er en Robert Fripp utan intellektuella ursäkter eller en Richard Pinhas med kraftigare överarmar.

Jag vill inte prata om musiken i termer som låtar, utan hellre som tillstånd. Tillstånd som får all den tid de behöver för att utvecklas så att ingen potential lämnas outnyttjad. Ibland trevar musikerna en stund, liksom för att känna in om de befinner sig i samma sfär, och sedan när de är överens om att deras utgångspunkter är tillräckligt samstämmiga bär det av tills individernas medvetande lösts upp och blivit ett och samma: musik. Referensen till psykedelia är med andra ord inte alls så långsökt som det i förstone kan verka.

Om man nu inte vill ta det hela ett steg till och beskriva musiken som synestetisk, och därmed kanske komma närmare sanningen. Med dess många lager av klang och emotioner är den rent taktil, den är full av färger, dofter och förnimmelser där sinnena skär varandras vägar i sällsynta koordinater. ”In the Mouth – A Hand” är ett ljudande skådespel som intar alla sinnen. Oavsett hur många man anser dem vara. Det är musik som både går utanför och djupt inuti musik, musiker och lyssnare. Om ordet inte vore så futtigt och otillräckligt skulle man kunna kalla skivan för en sensation.

Peter Sjöblom

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. Re:BELLE är ett samarbete mellan poeten Daniel Boyaciouglu, sångerskan Qarin Wikström och duon there are no more four seasons. Duon George Kentros och Mattias Peterson har tidigare gästat INES-serien i sitt projekt där man framför Vivaldis Årstiderna tillsammans med elektronik. I detta nya projekt sätter man en nationalskald från 1700-talet i ett nutida svenskt perspektiv, där integration, genus, musikalisk form och laptop är några element som vidrörs. Kvartetten tar avstamp i några av Fredmans Epistlar och funderar på vilken relevans de kan tänkas ha för dagens Sverige. Konserterna sänds live över nätet och ligger sedan kvar: www.inesplay.se Tidigare konserter finns på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Lör 6 februari kl. 18.00 - Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek
Sön 7 februari kl. 15.00 - Evenemangsplatsen, Kulturhuset Komedianten Varberg
Läs mer...

Litteratur. Kulturjournalisten, debattören och författaren Kajsa Ekis Ekman tilldelas 2016 års Sara Lidman-pris för sina skarpa analyser av dagens stora samhällsfrågor. Både hennes texter och verbala inlägg i olika debatter bärs av ett språk som inger hopp, som genomlyser det till synes svårbegripliga. Kajsa Ekis Ekman är en modig aktivist och folkbildare både nationellt och internationellt i sann Sara Lidman-anda av passionerat motstånd och engagemang. Priset utdelas under Sara-dagen 2 april som äger rum på Sagateatern i Umeå under rubriken ”Sara, kvinnorna och freden”. Årets Sara Lidman-pris, det tredje i ordningen, tilldelas kulturjournalisten, debattören och författaren Kajsa Ekis Ekman. Hon är en unik röst i dagens samhällsdebatt, som vidgar perspektiven till att handla om mer än representativitet. Med en humor som befriar slår hon hål på myter och med skarpa betraktelser uppmanar hon oss att försöka förstå kapitalismens maskineri. Hennes två första böcker Skulden: eurokrisen sedd från Aten (2013) och Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (2010) slår båda hål på myter. Den första ger en annan bild av skuldkrisen, och visar att grekerna inte var lata utan att de tvärt om fick betala notan för den skuldkris som började i USA och sedan muterade till Europa. Den andra analyserar med feministisk skärpa normaliseringen av människohandel och prostitution: den klyvnad som sker mellan jaget och kroppen när människan görs till en vara. Skulden är översatt till grekiska (”Den stulna våren”) och Varat och varan är översatt till både engelska och franska. Kajsa Ekis Ekman skriver på Dagens Nyheters kultursida, är ledarskribent på Dagens ETC samt medlem av redaktionen för tidningen Brand. Ett urval av hennes texter finns samlade i Texter 1998- 2015 (2015). Med vass analytisk skärpa och stor kunskap tar hon sig an till synes obegripliga frågor och gör dem begripliga. Vi görs klarsynta och mer intresserade av vår omvärld. Ur detta väcks hopp och en lust att förändra.
Läs mer...

Inrikes. En ny genetiskt värdefull varg har identifierats i Tunturireviret, norr om Orsa. Länsstyrelsens personal börjar nu spåra i området för att se hur långt reviret sträcker sig.
Läs mer...

Inrikes. Engelska används som undervisningsspråk inte bara inom högskolan utan också i växande utsträckning inom grund- och gymnasieskolan i Sverige. På grund av friskolereformen 1992 blev det bland annat möjligt att starta friskolor med engelska som undervisningsspråk. En grundskola får ha upp till 50 procent engelska enligt dagens skolförordningar, ett gymnasium upp till 90 procent (allt utom svenskämnet). Vilka konsekvenser får engelskspråkig undervisning för svenskans ställning överhuvudtaget i Sverige? Hur påverkas elevernas svenska? Blir elevernas kunskaper i engelska avsevärt bättre än om de lär sig engelska som främmande språk på sedvanligt sätt? En debattpanel bestående av Anders Q Björkman, Maria Lim Falk, Olle Josephson och Olle Käll diskuterar engelskans roll som undervisningsspråk i svenskt skolväsende. Anders Q Björkman är biträdande kulturchef på Svenska Dagbladet; Maria Lim Falk, forskare vid Svenska Akademien; Olle Josephson, professor i nordiska språk och f.d. chef på Språkrådet; och Olle Käll, gymnasielärare och styrelseledamot i Språkförsvaret. Debatten förs mellan paneldeltagarna och mellan panelen och publiken.I samband med seminariet utdelas också Språkförsvarets pris och Årets anglofån. Plats: Beskowsalen, ABF-huset, Sveav. 41, Stockholm. Tid: lördagen den 23 januari kl. 12.30 – 15.00. Inträde: 50 kr.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen