musik: Jerome Cooper, Dan Joseph, Ostravská Banda,Bun-Ching Lam, Mari Mimura, Med flera - Tidningen Kulturen




Musikkritik
Verktyg
Typografi

Ett nyfiket sökande i gränsland och utmarker

Fritt och ledigtJerome Cooper
A Magical Approach
Dan Joseph
Tonalization (For The Afterlife)
Ostravská Banda
On Tour
Bun-Ching Lam
Heidelberg Concerts
Mari Mimura
The World Below G And Beyond
JD Parran
Window Spirits
Fred Ho And The Green Monster Big Band
The Sweet Science Suite
If, Bwana
Assemble.Age!
Mutable Music

Det är lätt att fästa sig vid ett skivbolag som Mutable Music. Det drivs av Thomas Buckner som på sin meritlista även har 1750 Arch Records, ett bolag vars utgivning spände över samtida konstmusik, tidig musik och olika former av jazz. Mutable Music följer den modellen, men gränserna mellan genrer och stilar är mer otydliga. Det finns ännu större utrymme för korsbefruktningar och ett nyfiket sökande mellan uttryck och form.

Ett utmärkt exempel på det är Jerome Coopers "A Magical Approach", vars titel verkligen är betecknande. Kanske har Ornette Coleman givit den bästa beskrivningen av Cooper: "Wonderful composer and perfomer, very well executed sounds; useful for everyone that likes instrumentals". Den sonora tonvikten ligger på balafonen, ett afrikanskt xylofonliknande instrument med en kort och distinkt klang. Med små, understödjande inpass på trummor och enstaka infall från träblåsinstrumentet chiramia (som låter lite grann som en altsaxofon med arabisk nästäppa - använd fantasin) mot en diskret syntetisk bakgrund gör Jerome Cooper en musik som är både intrikat och lekfull. Den undflyr lätta kategoriseringar; den rör sig fritt och ledigt mitt emellan både världsdelar och stilar. Till anden påminner den om Don Cherrys försök att blanda kontinenternas olika musik, men Jerome Cooper har en stramare disposition. Hans sätt att närma sig musiken är verkligen magikerns; orädd, självsäker och med ett svåremotsägligt resultat.

 Optiska mönster för örat.

Inte heller Dan Joseph räds att utforska. Hans huvudinstrument är hammer dulcimer, det instrument som i Östeuropa brukar kallas cimbalom och som i Sverige har det fantasieggande namnet hackbräde. Runt den spröda och lite utomvärldsliga klangen låter han bygga ljudmiljöer av cello, violin, cembalo, flöjt och marimba. "Tonalization (For The Afterlife)" har en spännande, spröd klang som låter ytterst välbekant och helt främmande på en och samma gång. Det halvtimmeslånga titelstycket är byggt av lager på lager, som av tunna tyg som lagts på varandra och som genom sin transparens skapar optiska mönster som förändras beroende på hur och från vilket håll man tittar på dem. Det är samma med "Tonalization"; det ändrar sig efterhand som instrumentens klanger vidgar och sluter sig i ljudbilden. Nya mönster uppstår. Som ett långsamt vridet kalejdoskop. Det finns ett visst släktskap med Steve Reich hos Dan Joseph, men en något mindre allvarstyngd Reich. Kanske till och med ett Penguin Cafe Orchestra, fast inte alls lika poppigt, och med en betydligt högre musikalisk densitet. Skivan är ett av de många utropstecknen i denna utblick över Mutable Musics utgivningar från det senaste året.

 Att förstå tystnaden

På "Tonalizations" sista låt, "Music Primer", kan redan nämnda Thomas Buckners barytonstämma höras, och han återkommer på Ostravská Bandas liveinspelade dubbel-CD med verk av bland andra John Cage, Bernhard Lang, Luca Francesconi och ensemblens dirigent Petr Kotík. Denna transnationella orkester specialiserar sig på samtida konstmusik. Buckner har exempelvis själv har ett förflutet tillsammans med musik av ett flertal framstående avantgardister, såsom Robert Ashley, Pauline Oliveros, Henry Threadgill och Roscoe Mitchell, vilket ger en fingervisning om orkesterns anda. Men det är svårt, och orättvist, att nämna någon musiker på bekostnad av en annan i Ostravská Banda. För någon som är drillad i den så kallat seriösa musikens terminologi låter det kanske blasfemiskt att kalla dem för ett band även om gruppnamnet inbjuder till det, men det är faktiskt precis så det låter. De är som ett riktigt tajt rock- eller jazzband, där varje ton och anslag sitter på exakt rätt ställe och därmed får optimal funktion. De är sällan särskilt högljudda, men däremot intensiva. Till och med när de spelar ytterst sparsamt som i Paulina Zalubskas "Dispersion", glest som i Petr Kotíks slagverksbaserade John Cage-hyllning "In Four Parts", och med den behärskning som krävs i "Concert for Piano and Orchestra" av John Cage själv, är utväxlingen imponerande.

Storheten med Ostravská Banda förklaras av en helt annan skiva, med konsertinspelningar av den från Macao härstammande Bun-Ching Lam. Ostravská Banda använder tystnaden som en del av tonerna, och som en förstärkning av deras innebörd. Hos Bun-Ching Lam är tystnaden inte mer än bara - tyst. Om det beror på musikerna att tystnaden inte blir mer än avsaknad av ljud vore det tragiskt med tanke på hur många olika musiker som medverkar (bland dem återigen 

Att inte förstå tystnaden.Buckner). Troligare, och tråkigare nog, ligger problemet i själva musiken. Som hos många asiatiska kompositörer finns en lätt igenkännlig anknytning till kompositörerns hemregion, tonalt eller instrumentellt, men Bun-Ching Lams omformade intryck av den kinesiska musiken lyckas inte dölja att "Heidelberg Concerts" innerst inne känns märkligt tom och icke-originell.

Jag kanske är orättvis som undrar om detta är musik som givits ut av politiska och/eller "exotiska" skäl - spelparadiset Macao hör till Kina, men jag hittar mycket lite på skivan som motiverar en såhär pass voluminös utgåva. Det mest slående med denna dubbel är öppningsverket "Run", framfört av Min Xiao-Pen på stränginstrumentet pipa; ett par korta sekvenser låter som "The Peter Gunn Theme", men den sortens humor är sannolikt fullkomligt ofrivillig.

Efter Mari Kimuras titel "The World Below G And Beyond" följer ett förklarande "Works for Violin Subharmonics and Interactive Computer". Subharmoni syftar på de "undertoner" som uppstår när man spelar på violinens öppna G-sträng. Utan precision uppstår ett gnissligt, skrapigt ljud, som det karakteristiska lätet av en nybörjares fiolspel. Med övning och ytterst noggrann stråkföring kan den ton (faktiskt de toner, för de är flera) som finns där extraheras och användas för att utvidga violinens naturliga tonomfång. Tekniken har kallats "revolutionerande".

Akademiska övningar.

Kimura skriver i CD-häftet att hennes kompositioner där denna teknik ges särskilt utrymme inte är självändamålsenligt menade, som övningar i en spektakulär nymodighet. Tyvärr har jag svårt att tro henne.

Det är uppenbart att det är speltekniken som drivit fram musiken, inte musikens behov av ett förstorat omfång. Det är möjligt att den teknik som Kimura utvecklat med enträgen övning har stor potential, och det vore intressant att se vad andra kan göra med hennes metod. Men "The World Below G And Below" är en självbelåten uppvisning, ointressant för andra än akademiker och instrumentnördar.

Hur svårt det kan vara för en enda musiker att behålla lyssnarens intresse, oavsett hur rutinerad och kunnig hon eller han än är, bevisas tråkigt nog även av JD Parran på "Window Spirits". Parran har en mångskiftande bakgrund både som sessionmusiker för Stevie Wonder och John Lennon och som medmusiker 

Det var tråkigt att höra.

till så imponerande namn som Derek Bailey, Hamiet Bluiett, Evan Parker, Anthony Braxton och Peter Brötzmann. Men till skillnad från många av dessa har Parran inte rätt sorts auktoritet för att bära upp en skiva helt på egen hand. Det hjälper inte att han växlar mellan bland annat bassaxofon, klarinett och altflöjt, för den timslånga inspelningen blir tråkig redan efter en kort stund. Kanske hade det fungerat bättre om man hade varit på plats vid konserten där "Window Spirits" spelades in? Det smärtar mig att såga den, för jag tycker om den i princip, men jag har ingen lust att lyssna på den.

På tal om Anthony Braxton är det just hans namn som först dyker upp i huvudet på mig när jag hör Fred Ho And The Green Monster Big Band; mer exakt den Braxton som utan att förlora sin intellektuella skärpa kan roa sig kungligt med både låt- och bandformat. Vid en första genomlyssning kanske "The Sweet Science Suite" verkar vara ett upptåg, lite tokroligt sådär i sin hyllning till Muhammad Ali.

 Härligt tontivoli!

Och namnet sen - The Green Monster Big Band! Nåja, den helt utan humor får klara sig själv bäst den kan. "The Sweet Science Suite" är en härlig explosion av ljud, arrangemang, samspel, kakafoni och precision - vad kan väl bättre hedra Ali än en sådan stjärnsmäll? Det spräcker, spritter och svänger om musiken, och bandet utnyttjar sin fulla dynamik, från ensam saxofon till fullt nittonmannaband. Det är en omtumlande skiva, en roande och rolig skiva. Jag har lätt för att bli åksjuk så jag undviker alltid nöjesfält, men detta är ett tontivoli som jag gärna besöker många gånger.

Det allra bästa har jag emellertid sparat till sist. Jag lägger det lite på sidan av, nästan som om jag vore rädd att den annars skulle förgöra de andra skivorna. Ibland får jag för mig att "Assemble.Age!" har den kraften, att likt ett svart hål förtära det som finns intill den.

Al Margolis har sedan mitten av 1980-talet utgivit sig som If, Bwana och har sedan dess gett ut ett ofattbart stort antal skivor. En fåtal därtill i eget namn och tillsammans med andra musiker. Enstaka gånger har han uppträtt under pseudonymen Sombrero Galaxy. Han brukar räknas till noisemusiken, men det liksom så många andra stilindelningar är ett amorft begrepp som inte sällan speglar lyssnarens inklinationer bättre än musikens karaktär. Hur man än vill se på det är det svårt att placera "Assemble.Age!" i noisefacket. Den är ytterst lågmäld och uppbyggd kring den mänskliga rösten, representerad genom tal och sång, genom att pröva sig fram bland timbre och stavelser. De instrument som omgärdar Lisa Barnard Kelleys och vid ett tillfälle Alfrun Schmids röst, smälter inte sällan ihop med de mänskliga klangerna så att det blir svårt att säga vad som är en trombon, vad som är en flöjt och vilka ljud som är syntetiskt genererade.

 Bäst.Om detta är noise, så är noise det ljud som uppstår inne i lyssnaren och som bestäms av känslor och erfarenheter som är så personliga att de bara med svårighet kan förnimmas under andra omständigheter. "Assemble.Age!" har en subliminal effekt, men det är en subliminalitet med växelverkan. Det är som att det pågår ett undermedvetet utbyte mellan lyssnare och musik. Det är frestande att därför associera till Phil Niblock, men Niblocks musik är ändå renare, klarare. If, Bwana söker på själens dunklare ställen.Det jag ovan sade i samband med Ostravská Banda och Bun-Ching Lam, om tystnadens betydelse och egenskaper är mer giltigt här än någonsin. Utan omfamnandet av tystnaden i och runt ljuden hade "Assemble.Age!" varken låtit på det här viset eller hållit samman på samma sätt. Tystnaden är själva kärnan. En kärna som är extra hård i "Cicada #1: EHG Version", varför musiken plötsligt låter hårdare. Men egentligen är den bara mer intensiv. Mer påträngande.

"Assemble.Age!" vinner utan tvekan på att vara så konsekvent hållen - den höjer inte rösten utan ökar bara intensiteten, och metoderna den har till sitt förfogande är många. Genom dissonans och konsonans (och, om en krystad ordvits tillåts, självklart vokalt). Genom smygande mikrotonala förskjutningar lika gärna som genom perfekt samklang. Genom att knappt märkbart flytta fokus från en klang till en annan. Det är de små gesternas musik, men effekten av dem är omvälvande.

Peter Sjöblom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen