Friedrich Nietzsche killed Jim Morrison - Tidningen Kulturen




Musikens porträtt
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jim MorrisonEtt nytt band spelar på nattklubben Whiskey a Go Go. Året är 1966 i Kalifornien. Tiden präglas av flower power. Peace, love and understanding. Men bandet som spelar levererar något mörkt mitt i 60-talets färgexplosion. De kallar sig The Doors och deras låtar dansar mellan våld, sex och döden. Mannen bakom detta mörker var Jim Morrison. Fem år senare skulle han hittas död i ett badkar i Paris. Men däremellan skrev han sig in musikhistorien. Hans karisma och kreativitet garanterade det. Resten av bandet gjorde för all del en lysande insats de också. Men grunden till bandet – deras stil, sound och skrivande – lades av honom.

Han kallade sig The Lizard King. Storhetsvansinne och identitetslek är förvisso inget ovanligt bland kreativa människor som översköljs med uppmärksamhet. Vad som särskilde Jim Morrison från andra hyllade konstnärssjälar var att han alltid varit The Lizard King. Nyckeln till hans kaotiska liv och konstnärskap finns nämligen i hans barndom.

James Douglas Morrison föds 8 december 1943. Hans pappa är högt uppsatt militär. Familjen styrs med disciplin och flyttar runt för att följa faderns karriär. Jim växer upp till en rebellisk och kunskapssökande tonåring som tidigt känner sig alienerad från såväl sin familj som samhället runt honom. Han drömmer om att bli poet. Han läser Kafka, Nietzsche och Markis de Sade. Framförallt Nietzsche skulle stanna hos honom. Den tyska filosofen visade en värld där all moral var konstruktioner för att hålla ned storartade människor. Han predikade att alla erfarenheter låg öppna för den som var villig att slå sig loss från samhället och söka efter livet i sin starkaste form. Jim Morrison omfamnade dessa tankegångar. Livet han kom att leva – kaotiskt, fritt, vilt sökande, destruktivt, skapande, lekfullt, ständigt i förändring – var präglat av Nietzsches anda.

Intellektuella influenser är en av de saker som formar en människa. Men i Morrisons fall kan man som sagt leta sig tillbaka till hans barndom för att hitta en identitetsskapande incident. Hans familj var ute och körde bil i öknen när de upptäckte ett blodigt spektakel: två kraschade bilar och en samling döende indianer på marken. Jim Morrison glömde det aldrig. Senare i livet uttalade han sig så här om händelsen: ”But the reaction I get now, thinking back, looking back, is that, possibly, the soul of one of those Indians, maybe several of them, just ran over and jumped into my brain… It’s not a ghost story, man. It’s something that really means something to me.”

Här hittar vi ytterligare ett sätt att förstå Jim Morrison. Utöver Nietzsche var hans främsta influens schamanism. Denna övernaturliga episod var grunden till hans roll som schaman – en roll han tog på stort allvar i och med sitt andliga sökande genom droganvändning och i The Doors konserter som delvis handlade om att via musik ta lyssnaren till andra, högre världar – precis som historiens schamaner hetsats sig in i extatiska tillstånd genom musik, mantran och droger.

Tysk filosofi och schamanism är intellektuellt tunga ämnen, men kanske inte den vanligaste grunden till en rockstjärnas liv och skapande. Under Morrisons uppväxt var det heller ingenting som pekade mot att han skulle göra karriär inom musik. Hans framtidsplaner låg åt det litterära hållet, senare åt det akademiska och efter det blev han besatt av film. Resan han gjorde från high school-student till sångare i USA:s största band är därför värd att studera närmare.

Jim Morrison inledde sina universitetsstudier vid Florida State University, men lämnade delstaten för att studera film vid UCLA i Los Angeles. Där började hans experiment med droger samtidigt som hans drickande blev alltmer intensivt. Efter att ha tagit studenten – hans examensarbete, en associationsrik film utan handling som blandade pornografi med nazism, blev nätt och jämnt godkänt – övergav han alla karriärplaner för att istället ägna sina dagar åt LSD. Han slutade äta. Han isolerade sig. Han skrev ständigt. Precis som schamaner lämnade han den vanliga världen för att genomgå en personlig, andlig resa. Precis som Nietzsche uppmanat sökte han all kunskap och erfarenheter finns. Men framförallt var detta den tid då Jim Morrison blev musiker. Han sa senare att han i sitt huvud hörde hela sånger och föreställningar – texterna som skulle fylla The Doors första album. Bandet bildades 1965. Dess medlemmar: Ray Manzarek, Robby Krieger, John Densmore och Jim Morrison.

Och nästa år är de husband på Whiskey a Go Go. De levererar en ny låt, The End. Texten, med dess oidipala budskap (”He walked on down the hall, and/And he came to a door... and he looked inside/Father, yes son, I want to kill you/Mother... I want to... fuck you”), gör att de sparkas som husband. Samma år får de kontakt med ett skivbolag och inleder inspelningen av deras första album.

Under de följande åren blev The Doors USA:s största band. Jim Morrison lämnade anonymiteten bakom sig för kändisskap. Samtidigt lämnade han drogerna bakom sig och inledde istället sin resa mot fullständig alkoholism. The Doors gjorde succé, men alkoholmissbruket i kombination med Morrisons vilda livsstil skapade problem. Hans uppträdande under konserter ledde till en rättegång i hans hemstat Florida. Drickandet skapade skandaler och konflikter i bandet. Denna begåvade man gick mot destruktion. Han flydde till Frankrike med sin flickvän Pamela, men upptäckte, som många andra före och efter honom, att man inte kan fly från sina problem. Morrison hade redan förutspått att han skulle bli den tredje rockstjärnan att dö vid 27 år. Denna spådom gick i uppfyllelse.

Friedrich Nietzsche killed Jim Morrison” sa Robby Krieger, gitarristen i The Doors. Visst kan man i den tyska filosofens skriverier hitta grunden till livet Jim valde att leva – vägen mot total undergång. Hos Nietzsche kan man åtminstone hitta en aforism som stämmer in på Jim Morrisons liv. Man kan kalla det en kungörelse eller en varning, men så här skriver Nietzsche i Den glada vetenskapen:

Skada med det bästa man har – Vår starka sidor driver oss ibland så långt framåt att vi inte längre kan uthärda våra svagheter och går under på grund av dem; vi förutser väl också denna utgång men vill ändå inte ha det annorlunda. Då blir vi hårda mot det hos oss själva som kräver varsamhet, och vår storhet blir också vår obarmhärtighet. – En sådan upplevelse, som vi i sista hand måste betala med livet, står som en liknelse för stora människors samlade inverkan på andra och på sin tid – just med det bästa de har, med det som bara de förmår, driver de många svaga, osäkra, vardande, viljande människor till undergång och är på så sätt skadliga. Ja, det kan förekomma fall där de på det hela taget enbart är till skada, därför att det bästa hos dem uteslutande anammas och liksom dricks i botten av sådana som därav förlorar förstånd och självbevarelse liksom av en alltför stark brygd; de blir så berusade att de är dömda att bryta armar och ben på alla de irrvägar dit ruset driver dem.”

Kanske var Jim Morrison en av de starka själar som ser sin egen undergång och ändå inte stannar upp. Eller hörde han hemma hos de ”svaga, osäkra, vardande, viljande människor” som inspireras av andra till ett liv de inte kan leva? Hur det än är med den saken lyckades Morrison under sitt korta liv se och skapa mer än de flesta kan under sin livstid. Hans död var en tragedi, men det var en tragedi han valde själv och det gör hans livsbana till ett konstverk i sig. För att ännu en gång citera Nietzsche: ”Musik och tragisk myt är i lika mån uttryck för ett folks dionysiska förmåga och oskiljaktiga från varandra.”

Johan Sidén 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen