Essäer om musik - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Essäer om musik

requiescant in paceDödens skugga faller över skapelsen, det outsägliga vemod Walter Benjamin beskriver, syndafallet och exilen, utdrivningen vi lever i gestaltar vi ständigt åter och åter i konst, i dikt, i musiken.

Memento mori viskar han ständigt i vårt öra…

Om vi nu alla har att förhålla oss till detta oundvikliga, döden som genom syndafallet släpptes in i vår värld, vilket skydd har vi att ställa upp, vad kan avvärja synen av dess absoluta förkrossande makt? Detta inte än, glömskan av det som ligger framför oss, ännu en liten tid och…

Underhållningen, förströelsen, ögonblickets tillfredställelse skyler över skräcken uppskjuter illusoriskt, och ytan, ytligheten är den tunna skärm som hindrar oss att se…

Men denna fascination då, detta sysslande, denna upptagenhet? Vad utlöste behovet att skapa Messa da Requiem, Ein Deutsches Requiem? Mozarts så berömda, ryktbara notoriskt kända Requiem var ju ursprungligen ett beställningsverk av en viss greve Walsegg som avsåg att uppföra det som sitt eget verk till sin döda hustrus ära. Därav en hemlighetsfullhet som utlöste Mozarts svåra ångest och övertygelse att ”budbäraren”, mannen i den gråa kappan var ett dödens sändebud och att requiet var avsett för Mozart själv. Sjuk och ångestfylld kom han att anse sig förgiftad med aqua tofu, och därom har ju gjorts både skådespel och film… verket förblev ju som bekant ofullbordat men en elev lyckades få till stånd den version som än idag anses acceptabel och älskad… Givetvis är helheten ojämn. Men vi kan konstatera att det innehåller partier av det djupaste, mest kraftfulla och mästerliga Mozart någonsin skrev. Det är helt tydligt att han pressad som han var i begynnelsen föll tillbaka på ett Funeral Ode av Händel, men att han snabbt inspirerades till ett eget spontant skapande… Resultatet är djupt skakande kanske även i sin *trasighet’. Elevens satsfel och klumpigheter sticker av… Men Sûssmayer gjorde dock ett mästerligt val då han skapade en symmetri genom att i slutet använda Mozarts Introitus och Kyrie-Christe eleison dubbelfugan som sådan nu till texten Cum Sancto Spiritu…

Och nu till dem som är förmålet för denna essä, Brahms och Verdi. Verk av två agnostiker, tvivlare och sökare. Ytterligt motsatta i sitt budskap, det ena tröstande, mildrande hoppingivande trots tro i tvivel, det andra en uppgörelse, ja en anklagelse utslungad mot den frånvarande Guden som övergivit människan åt skräck, sorg, nöd och död…

Läs mer...

Sell all you have, and give it to the kittens

To acquire the karma of a cat

Någon gång under 80-talets andra hälft befann sig David Tibet på taket till sångerskan Rose McDowalls hus i Muswell Hill i London. McDowall ingick vid denna tid i en krets av bekanta som umgicks kring Tibets band Current 93, en krets vars medlemmar ofta var en del av egna musikaliska projekt som samarbetade med varandra i mer eller mindre instabila konstellationer. Hit hörde även musiker som Douglas Pearce (Death in June), John Balance (Coil) och Boyd Rice (NON).

Vad som föranledde Tibet att klättra upp på Rose McDowalls tak framgår inte av hans berättelse. Väl på taket tittade han emellertid upp mot himlen och blev varse något som måste ha förvånat även honom, välbekant som han var med förändrade medvetandetillstånd av skilda slag. Från himlavalvet hängde barnboksfiguren Noddy korsfäst iförd en röd toppluva. Föga förvånande verkar upplevelsen ha varit omtumlande. Tibet berättar historien för att förklara varför han vid denna tid var fixerad vid Noddy. En fixering som bland annat tog sig uttryck i att han tvångsmässigt samlade föremål med anknytning till den populära pojken från författarinnan Enid Blytons böcker.

”I just started hoovering around and would come back with bin-liners full of anything with Noddy on. Rugs, mugs, jugs, didn't matter, bought it all, to the extent that I started wandering around London wearing a red Noddy hat with a bell on the end”, säger Tibet i en intervju med författaren och journalisten David Keenan i England’s Hidden Reverse, (2003), s 151.

Fixeringen letade sig tillslut in i Current 93:s musik, vilket tydligt framgår på skivor som Swastikas for Noddy (1988) där referenserna till Noddy snabbt trängde in bredvid anspelningar på brittisk ockultism, tibetansk buddhism och andra religiösa traditioner som redan gick att finna överallt i bandets musik och texter.

Läs mer...

Kaija SaariahoEn beskrivning av platsen som den nutida konstmusiken får i Finland skulle kräva ett utrymme som egentligen inte är möjlig. Det är därför som Stefan Thorsson koncentrerar sig på den finska tonsättaren Kaija Saariaho, en av de mest betydande idag.I början av det förra seklet kollapsar tonaliteten och musiken blev enligt några förespråkare plötsligt fri. Beroende på var man stod så ansåg en del att friheten var oändlig och att detta skulle lyfta musiken till högre höjder medan andra upplevde att den hade förlorat sitt fotfäste.

Det existerade inte längre en standard eller referens att förhålla sig till och denna avsaknad av tradition upplevdes på olika vis. Efter andra världskriget ville modernismen bryta med det förflutna genom att radera ut all möjlig barlast – det fanns ingen återvändo, ingen väg tillbaka, man skulle inte blicka bakåt. Upprepning och återanvändning gav inte längre någon mening och betraktades som yta och ornament. Motståndarna ansåg att detta neo­akademiska, elitistiska förhållningssätt kunde jämställas med det hårdnande, auktoritära politiska klimatet och därmed lades grunden för protester, uppbrott och manifestationer som genomsyrade stora delar av 1960-talet. När dammet hade lagt sig och parollerna rullats ihop infann sig en period av resignerat lugn. I stället för att söka nya vägar försökte en del att skapa mening med det som redan fanns, det som traditionen frambringat och som utvecklingen av den samma burit med sig.

Att försöka sig på en beskrivning av hur den nutida musiken klingar idag vore naturligtvis förmätet av mig; förgreningarna är alltför många och disparata. Men i egenskap av tonsättare, med nyss avslutade kompositionsstudier i Sverige och Tyskland, kan jag hursomhelst konstatera tendenser, och resonemanget kring situationen idag handlar ofta om den ständiga polariteten mellan konstruktion och emotion. På den ena kanten finns den intellektuella kompositionsmetodiken med tonsättare som tar sin utgångspunkt i en absolut musik som endast styrs av musikaliska parametrar – de komponerar från en absolut nollpunkt uteslutande baserat på matematiska talserier och problematiserar samtidigt intuitionen som, enligt vissa, är bunden av traditioner och inbitna vanor. På den andra kanten finns det en längtan tillbaka till romantiska och expressionistiska idiom, vilket delvis kan ses som en reaktion mot den absoluta musikens massiva regelverk där kompositionsarbetet ständigt kantas av påbud och förbud. Dessa tonsättare vill i stället återuppliva och släppa lös inre konstnärliga krafter, baserade på intuition och känslor med förhoppningen att finna fantasins tillhåll – verket bör helt enkelt söka sig själv och finna sin form genom nedärvda dofter och bilder. Är det möjligt att kombinera dessa två konstnärliga incitament och ställa dem i paritet med varandra?

Läs mer...

Perfekt

Vet någon hur många skivor det finns? Går det alls att göra så mycket som en uppskattning av alla olika titlar som givits ut genom decennierna, i alla genrer? Hur stor summan än är, är den naturligtvis helt meningslös kunskap, och jag hoppas att folk har bättre saker för sig än att faktiskt försöka räkna efter. Men trots att det redan finns så ofantligt mycket musik längtar man ändå efter den som ännu inte spelats in. Eller den som finns men som inte blivit utgiven. Särskilt den sistnämnda sorten har en speciell sorts lockelse. Alla dessa så kallat legendariska, outgivna plattor som stoppats undan i arkiven. Velvet Undergrounds fjärde som ännu inte fått en tillfredsställande behandling. En översyn av vad som idag skulle kunna göras med Turtles ”Shell Shock” vore också välkommet. Så har vi John Fogertys ”Hoodoo” där masterbanden sägs ha förstörts av Fogerty själv och där allt som tycks cirkulera är gravt överstyrda inspelningar. Buffalo Springfields ”Stampede”, fast den finns väl mest bara som en tanke och inte ens fullständigt inspelad. Freddie Wadlings tredje coverplatta för MNW. Cortex' uppföljare till ”Spinal Injuries”. Soft Boys tredje som enligt Robyn Hitchcock är ”legendarisk bara för att den är för dålig för att ges ut”.  

Läs mer...

Prometheus ger elden till mäniskorna. Av Heinrich Friedrich FügerBeethoven hör till de genier inför vilka vi förstummas. I än så högre grad inträffar detta då det finns ett såväl ett immanent som externt uttalat begär att formulera sig. Det finns en kvalitet i det sublima, ja transcendenta som inte låter sig penetreras. Det sublima är aldrig till sin essens älskvärt. Det är skräckinjagande. Förfärligt som Rilkes änglar. Iakttaget på avstånd kan det förminskas till något mer hanterligt och begripligt men förlorar då sitt sanna väsen. Beethoven måste i kanon ställas vid sidan av sådana namn som Shakespeare, Dante, Michelangelo Rembrandt … Monument utanför tid och rum. Problemet är att dessa monument förlorar sitt liv, förvandlas till dataålderns ikoner, tomma signifianter utan innehåll och liv. Stenstoden, den petrifierade fadersgestalten förföljer oss likt ryttarmonumentet i Pusjkins dikt, i Don Giovanni...

Beethoven är inte det älskvärda evigt geniala barnet likt en Mozart, inte det vitala livgivande bondebarnet som en Haydn, inte det totalt integrerade intellektuella numinösa geniet som Bach, han är den eviga pubertala koppärriga Titanen Prometheus i ständig kamp med fadern tyrannen Zeus. I Evigt Våldsamt Uppror. Den som ”vill fatta ödet vid strupen”.

Vid Beethoven häftar något ”unheimlich”, det kusliga, fortfarande efter över två sekler, något skenbart välbekant ( det utslitna, utspelade) och så fort vi bemödar oss att lyssna och utforska slås vi av detta som redan hans samtid klagade över, det bisarra, våldsamma. En Mozarts demoniska sida bryts här sönder i sin motsatts, det är ingen ”sida” utan det förhåller sig tvärtom så att helheten är diabolisk i sin våldsamhet och att detta klämts in i en fruktansvärt sträng, ja oförliknelig formstramhet. Detta ger upphov till en ”obegriplighet” i det att Beethoven givetvis kan tolkas i en rent reduktionistisk positivistisk anda, dvs. det som vi nu anser att är klassicistisk. Eller så kan vi tolka honom som en romantisk, expressionistisk ”Tondiktare”.

Läs mer...

Deadheads vid Red Rocks Amphitheatre 1987. Foto: Mark KnowlesSubkulturer inom musik brukar ofta vara förknippade med en specifik genre. Tänk punk, rockabilly eller black metal. Men det händer också att en subkultur odlas kring ett enda band. Ett sådant exempel är deadheads, vilket var namnet på särskilt hängivna fans till Grateful Dead som följde bandet från spelning till spelning, år ut och år in. Ibland under flera decennier.

Bandet började spela tillsammans 1965 och var aktiva under 30 år. När frontfiguren Jerry Garcia dog 1995 slocknade en hel subkultur som varit en självklar del av amerikansk populärkultur. Grateful Dead, eller The Dead som fansen valde att kalla dem, förknippas ofta med användandet av LSD. Inte så konstigt kanske då de tidigaste spelningarna ägde rum på ”acid tests”, ett slags multimediaevenemang arrangerade av en grupp människor med anknytning till beatkulturen som kallade sig The Merry Pranksters. Gruppens centralgestalt var författaren Ken Kesey som några år tidigare hyllats för sin debutroman "Gökboet". Grateful Dead agerade husband på festerna, där besökarna tog LSD ihop och dansade till bandets långa bluesjam och blixtrande stroboskop. Det bör tilläggas att drogen fortfarande var laglig vid den här tiden, vilket gjorde att festerna kunde pågå förhållandevis ostörda. Men Grateful Deads kopplingar till LSD tog inte slut med att acid test-festerna upphörde. Bandet lockade till sig en publik som långt efter sextiotalet fortsatte att ta drogen.

Läs mer...

Idoljuryn 2011Jag tittar regelbundet på Idol. Både det amerikanska och det svenska. Jag har under hösten till och med följt True Talent, trots att det går i en kanal som vanligtvis inte ens når upp på listan för sämsta tänkbara kanaler. När TV4:s The Voice drar igång kommer jag säkert att titta på det också.

Varför?

Det är inte för programkvaliténs skull. Det är inte sällan medryckande, för hela programformatet bygger på just detta, att vara medryckande och vardagsöverslätande. Men det är inte vad jag kallar bra TV.

Inte heller är det för att de blivande artisterna är exceptionellt bra. Några enstaka utpräglade och genuina röster har låtit höra sig genom åren, men de allra, allra flesta är personlighetsfattiga medelmåttor.

Läs mer...

Den förtrollade vandrarenLäser man igenom handlingen till Rodion Sjtjedrins opera "Den förtrollade vandraren" är det svårt att inte dra på munnen, värre snömos kan svårligen uppbringas. Klosternovisen Ivan piskar "på skoj" en munk, vilket leder till att hästarna som drar vagnen som munken sitter på börjar skena och munken trillar av och slår ihjäl sig. Ivan ger sig därefter ut på långa vandringar, hela tiden förföljd av den döde munken som är förbittrad över att han inte hann få någon syndaförlåtelse. Ivan hamnar hos tartarerna som plågar honom. Där träffar han emellertid en skön zigenerska som han med pengar från en prins, som han tagit anställning hos som hästskötare, friköper och förälskar sig i, i omvänd ordning förstås. Det gör prinsen också, men han är ombytlig och skyndar vidare till en rik kvinna som han gifter sig med. Zigenerskan blir mäkta förgrymmad och hotar med att döda båda två eller begå självmord, vilket är det mest syndfulla man kan göra i det gamla Ryssland. Hon övertalar därför Ivan att ta livet av henne, så hon slipper döda prinsen, hans hustru eller sig själv. Det gör Ivan. Sedan går han i kloster. Ridå.

Läs mer...

Vad betyder musik? Allt eller intet? Är då musik, endast tomt klingande former eller ett konkret icke diskursivt språk, med egen symbolik, syntax och mening?
Kan vi söka reda ut detta via två verk på ett hemlighetsfullt sätt besläktade och samtidigt totalt motsatta?

"Det talas så mycket om musik, men så litet blir sagt. Jag tror överhuvudtaget att orden inte räcker till... Folk beklagar sig vanligen över att musiken är så mångtydig, det är diskutabelt vad de menar med det, och ord förstår ju alla. Det musiken säger mig... är inte de tankar som är alltför obestämda för att kunna uttryckas i ord utan de bestämda."

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Kultur. 1612 – Svenska trupper, ledda av hertig Johan av Östergötland och Jesper Mattson Cruus af Edeby, besegrar en dansk här under kung Kristian IV, som är på återtåg från ett plundringståg i Västergötland, i slaget vid Kölleryd i Halland under det pågående Kalmarkriget. Efter att omkring 300 man har fallit (båda sidor inräknade) flyr danskarna till Varberg.
1808 – Utan föregående krigsförklaring går ryska trupper under ledning av general Fredrik Vilhelm von Buxhoevden över den svensk-ryska gränsen vid Abborrfors i östra Finland. Detta blir inledningen till finska kriget, som pågår till året därpå och i vilket Sverige förlorar den östra rikshalvan till Ryssland.
1848 – De båda tyska politiska aktivisterna Karl Marx och Friedrich Engels utger den lilla pamflettskriften Kommunistiska manifestet i London. Den är skriven på tyska och utges på uppdrag av den internationella organisationen Kommunisternas Förbund. Visserligen innehåller den inte mycket, som Marx inte redan har skrivit, men det kort- och lättfattliga samt slagkraftiga språket gör den till en stor succé och den mest spridda av deras skrifter. Redan samma år översätts den till svenska, sannolikt av Pehr Götrek, som också är medlem av förbundet. Manifestets mest berömda mening blir den sista, vilken är en uppmaning, som lyder ”Proletärer i alla länder, förenen eder!”
1940 – Norrbottniska Pajala bombas av sju sovjetiska flygplan som navigerat fel under ett bombuppdrag över Finland. Flera byggnader i samhället brinner ner och kostnaderna för de materiella skadorna uppgår till 45 000 kronor. Lyckligtvis omkommer ingen människa och endast två skadas lindrigt. Redan samma dag inlämnar den svenska regeringen en protestnot till Sovjetunionen, som den 6 mars erkänner att bombningen är ett misstag av sovjetiska plan och sedermera betalar skadestånd på 40 000 kronor. Detta blir den enda kränkningen av svenskt territorium under andra världskriget, som Sovjetunionen erkänner.
1968 – Sveriges utbildningsminister Olof Palme deltar i en demonstration i Stockholm tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör och håller ett tal där han kritiserar USA för dess krigföring i Indokina och hävdar att kriget är ett hot mot demokratin. Detta leder till en diplomatisk kris mellan Sverige och USA, där den amerikanske ambassadören i Sverige William Heath kallas hem till USA. Det dröjer till 1970, innan en ny amerikansk Sverigeambassadör utses, och de diplomatiska relationerna mellan länderna förblir kylig ännu längre, bland annat då Palme 1972 håller ett tal om de amerikanska bombningarna av Hanoi.
1972 – Den amerikanske presidenten Richard Nixon inleder ett oväntat men historiskt besök i Kina, vilket pågår till den 28 februari, och tas emot av landets ledare Mao Zedong. Syftet med besöket är att förbättra relationerna mellan länderna, som vid denna tid ser varandra som något av ärkefiender och det är första gången en amerikansk president besöker ett kommunistiskt land. Besöket leder till och med till att engelska språket berikas med metaforen Nixon in China, som uttryck för när en politiker gör något oväntat och okarakteristiskt.
1976 – De första paralympiska vinterspelen invigs i svenska Örnsköldsvik. Spelen har tillkommit för att personer med olika former av funktionsnedsättningar ska kunna delta i olympiska vinterspelsidrotter, men med anpassningar till deras nedsättningar. Paralympiska sommarspel har hållits sedan 1960.
1987 – Olof Johansson väljs till det svenska Centerpartiets ordförande, sedan den tidigare ledaren Karin Söder har avgått den 2 februari, på grund av dålig hälsa. Johansson förblir partiledare till 1998, då han lämnar posten några veckor före årets svenska riksdagsval.


Källa: Wikipedia
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts