Essäer om musik - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Essäer om musik

All Things Must Pass 1970George Harrison blev snabbt känd som ”den tyste” i Beatles, men han skulle lika gärna kunna kallas ”den tystade” i bandet. Även om John Lennon och Paul McCartney inledningsvis i karriären skrev enkla låtar som de lät som de lät den till en början vokalt begränsade Harrison sjunga för att också han skulle få utrymme på skivorna, så höll de tillbaka honom när han väl tog mod till sig och började göra egna låtar. De höll inte måttet ansåg varken de eller Harrison själv, trots att flera av hans låtar under Beatles-tiden hörde till gruppens allra bästa: ”If I Needed Someone”, ”Taxman”, ”Love You To”, ”Within You Without You”, ”While My Guitar Gently Weeps”, ”Long, Long, Long”, ”Here Comes The Sun” och ja, till och med den på en singelbaksida undangömda ”The Inner Light”.

Det dröjde ända till ”Something” (1969) innan Harrison förärades en singelframsida under bandets flagg. Att George Harrison faktiskt var en driven låtskrivare i bekräftades av hans första riktiga soloplatta som till stora delar utgörs av låtar som Beatles antingen ratat eller som Harrison, inte utan viss resignation får man förmoda, hållit för sig själv – idag räknas ”All Things Must Pass” till en av de bästa soloskivorna som någon Beatles överhuvudtaget gjorde (”John Lennon/Plastic Ono Band” och ”Band On The Run” inräknade).

Sedan var det som att Harrison ånyo försvann in i förnekelsens suddiga varande. Den som googlar kan hitta artiklar som helt och hållet går ut på att göra ned Harrisons skivor efter Beatles. Att han fick en smula upprättelse när han 2001 gick bort i lungcancer tycktes mer ha att göra med att döden har en förmåga att släta ut det mindre respektabla ryktet om en människa och hennes värv, än att folk plötsligt hade börjat lyssna på George Harrisons musik och uppskatta den efter förtjänst. Hans sista skiva ”Brainwashed” fick ovanligt bra recensioner, trots att den inte hörde till någon av hans bästa. Cyniskt kan tyckas, men knappast ovanligt.

Läs mer...

CM von HausswolffMånga bitar faller på plats under den vecka i Stockholm då maskinisterna i Kraftwerk gör fyra fullsatta konserter på Cirkus och dessutom visar sin 3-D-installation 1 2 3 4 5 6 7 8, inom ramen för utställningen Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk på Moderna Museet.

Tillfälligheternas spel, antagligen, eller bara en lycklig slump, men under veckan växte många av den moderna dansmusikens rötter ihop just i Stockholm.

Från rotklumpen Kraftwerk grenar sig stilar och förhållningssätt, fortfarande under jord, men med en vitalitet som imponerar. Klubbkulturen vattnas med allt fler internationella gästspel (tack alla lågprisflygbolag!).

Här hänger inte minst Sveriges Radio med genom programserien Elektroniskt i P2, två timmar varje vecka med intervjuer, livespelningar och historiska återblickar och sist men inte minst, ett brett urval.

Och det är Elektroniskt i P2/Sveriges Radio som är den drivande kraften i Art’s Birthday, en hyllning till konsten och konstens födelsedag i en rätt tossig fluxusanledning: konsten föddes en dag för mer än en miljon år sedan när någon släppte ner en svamp i en hink fylld med vatten. Allt enligt fluxuskonstnären Robert Filliou, men varför inte, denna anledning är väl bättre än många andra påhitt. I tio år har nu konstens födelse firats, först på själva födelsedagen den 17 januari med livespelningar från radiohuset i Stockholm, och från en rad radiostationer inom den europeiska radiounionen, EBU.

Läs mer...

SplashgirlHur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett fundament rycktes ifrån mig och lämnade mig vingligt kvar i känslan av en oersättlig förlust. Det kommer att ta lång tid att förlika sig med faktumet att Lou Reed faktiskt inte finns mer, att han har gjort sin sista skiva någonsin.

Men 2013 har inte enbart varit elände. Rent skivmässigt har det varit ett anmärkningsvärt år. Igen. Den som påstår att det inte längre görs någon bra musik har helt fel och tittar inte på rätt ställe. De tittar garanterat inte mot Norge som i år ytterligare har befäst sin ställning som en av de mest intressanta musiknationerna. Ta Møster! till exempel, vars ”Edvard Lygre Møster” står ut som en av årets bästa skivor. Splashgirl i sin tur går från klarhet till klarhet, och årets klarhet hette ”Field Day Rituals”. Om klarhet nu är rätt ord att beskriva deras dunkla svårmod. Ett svårmod som även Huntsville lade sig till med på ”Past Increasing Future Receding”. Från att ha varit ett tämligen ytligt band anammade de med hull och hår ett uttryck så gastkramande att det nästan krävs en exorcist för att frigöra sig från det.

Nu har vi själva inte gjort så dåligt från oss heller. Särskilt den inhemska jazzen har fortsatt att frodas i år. Jonas Kullhammars kvartett sade tack och adjö med sin bästa skiva någonsin, ”Låt det vara”, och veteranen Bengt Berger överträffade sig själv med storbandsvarianten av sitt Beches Brew. ”Beches Brew Big” är skiva som bubblar över åt alla håll av spelglädje, upptäckarlusta och lyssnarlycka. Berger har man kunnat höra på fler skivor under året, genom bolaget Country & Eastern. Ett bolag som tillsammans med norska Rune Grammofon och Hubro utgör en kvalitetens treenighet – dessa tre bolag tillsammans står för utgivningen av den absolut bästa musiken överhuvudtaget nu och några år tillbaka i. På Country & Eastern-etiketten kom mot slutet av året Torkel Rasmussons skiva ”Sånger under natten”. Mer än 40 år in i karriären släpper den gamle Blå Tåget-medlemmen det som mycket väl kommer att föras in i annalerna som hans bästa skiva överhuvudtaget.

Läs mer...

World New Music Days logo


Wien, det historiske oppstandelsessentrum for vestlig musikk, er i år vert for den internasjonale samtidsmusikkfestivalen ISCM World New Music Days. Byens avantgardistiske tradisjoner skal med andre ord reaktiveres. Når man vandrer i byens gater, kan man kjenne at dette virkelig kan behøves. For hvor finnes samtiden i Wien? Byen hvor de døde kunstnerne kjennes mer presente enn de levende.

ISCM World New Music Days er en av de viktigste og eldste samtidsmusikkfestivalene i verden. Den blir arrangert hvert år av organisasjonen The International Society for Contemporary Music (ISCM). Organisasjonen ble grunnlagt i Salzburg i 1922 (den gangen kalt Internationale Gesellschaft für Neue Musik (IGNM)). Estetisk og stilmessig mangfold er en av hovedambisjonene som ligger til grunn for organisasjonen. ISCM har over femti medlemsland og fungerer som et viktig internasjonalt nettverk for samtidsmusikk. Hvert år velges det ut verk av de ulike nasjonale komiteene til årets festivalprogram. Festivalen arrangeres i ulike land hvert år. I november i år var det medlemslandene Slovakia og Østerrike som sto som vertskap for denne internasjonale feiringen av samtidsmusikk. Jeg deltok kun på den delen av festivalen som ble avholdt i Østerrike.

Det er særlig to spørsmål jeg stiller meg i etterkant av festivalen. Hvor nyvinnende er egentlig festivalen? Og hvorvidt festivalen revitaliserer Wiens konservative kulturliv?

Läs mer...

Gyorgi LigetiDet har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att Kubrick underlät att kontakta Ligeti angående användningen av dennes musik i filmen och att han inte erhöll någon ersättning för copyright.

Efter filmens premiär i Wien 1968 skrev han till en vän att filmen var ”ett stycke Hollywoodskit”, ett omdöme han senare skulle komma att revidera. Men vid detta tillfälle befann han sig av naturliga skäl i affekt (Ligeti kom senare att uppskatta Kubrick som konstnär. Till premiären till Eyes Wide Shut, kom han att närvara i sällskap med Kubricks änka). Dels hade filmbolaget Metro–Goldwyn–Mayer underlåtit att kontakta honom och därmed undanhållit honom ett rejält honorar. Detta vid en tidpunkt då Ligeti levde under ytterst små omständigheter. Han var också allt annat än road av att förekomma i ett sammanhang i sällskap med Johann och Richard Strauss. Dessutom var ett av styckena, Adventures, elektroniskt manipulerad och ej heller nämnd i eftertexterna. När Ligetis jurister kontaktade MGM och hotade med rättsliga åtgärder svarade dessa med följande rader:

Läs mer...

affischering på stanUnsound i polska Krakow har sedan starten 2003 vuxit till en av de viktigaste mötesplatserna för experimentell musik i gränslandet mellan nutida konstmusik, ny elektronisk musik och klubbkultur.

Anledningen är inte svår att förstå; som en kreativ flod vindlar sig arrangemangen i slutet av oktober genom åtta dagar av seminarier, konserter, installationer och klubbkvällar. Jag räknar till närmare 50 olika programpunkter på närmare 20 olika platser i stadens centrum, från den gamla synagogan, över den magnifika 1300-talskyrkan Saint Catherine´s Church till nattens övningar på ”kommunisthotellet” Forum.

Inom varje programpunkt finns ett flertal olika akter samlade kring temat ”Interferrence” i betydelsen avbrott, störning, provokation, men även satt i ett ifrågasättande perspektiv kring undergroundkultur kontra kommersialism.

Förbud för bild och video

Som ett led i detta förbjöds alla fotografering och videofilmning under festivalen. Målet var att publiken helt skulle koncentrera sig på framförandena och inte på sitt eget sociala nätverkande. Riktigt befriande, ingen smartphone i luften!

Läs mer...

Ett kollapsat Einstürzende Neubauten.Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som, för att anspela på en av deras låttitlar, kunde åhöras med smärta, att deras strävan var att spegla ångesten i det moderna samhället. Metoden de valde kunde knappast ha varit mer rätt. Med sitt oortodoxa instrumentarium bestående av borrar och slipmaskiner åskådliggjorde tyskarna sin samtid på ett brutalt och träffande sätt. Att deras första skiva hette ”Kollaps” är desto mer deskriptivt. Det var ljudet av en värld som brakade samman till oväsendet från dånande, stålkalla, människofientliga industrilokaler.

Eller var det egentligen ett åskådliggörande? Speglade de verkligen samhällets kollektiva ångest, eller förstärkte Neubauten tvärtom den? Skapade de rentav ett slags samtidskarikatyr utifrån en kreativ tidsanda som var ett eko av punkens mer nihilistiska sida, en hållning som genererade ett lidande som förutsättning för skapandet självt? Kanske var Neubauten redan i begynnelsen av karriären romantiker i en teutonisk tradition från Hölderlin, Novalis och Hoffmann?

Läs mer...

Föregångarna Cabaret VoltaireUngefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande genre som kom att refereras till som minimal synth. Det var en musik vars egentligen enda likhet med de mimande banden i det tidiga 80-talets glittriga, axelvaddsfluffiga popprogram på TV bestod i de elektroniska instrumenten. Minimalsyntens band, som lika väl som en grupp kunde vara en ensam kille i ett sovrum någonstans, stod betydligt närmare tidiga industriband som Throbbing Gristle och Cabaret Voltaire, och tyska 70-talsband som Kraftwerk och kanske i någon mening Tangerine Dream. Minimalsyntens gör-det-själv-ethos, med privatutgivna och ofta primitivt inspelade singlar, hade ett nära släktskap till punken. Gapet mellan de trallvänliga topplisteplaceringsprenumeranterna på de stora, trendkänsliga bolagen kunde sålunda knappast ha varit större. Minmalsynten var till sin blotta natur ett undergroundfenomen som gav upphov till mängder med utgåvor som idag i många fall är precis lika omöjliga att hitta, och för samlare lika värdefulla, som någonsin gamla garagerocksinglar från 60-talet eller punksinglar med en spridning inte större än till kvarteret där bandet bodde. För att inte tala om det hav av kassetter som sovrumskopierades som distribuerades privat genom likaledes hemproducerade fanzines.

Minimalsynten slog igenom i det fördolda i stort sett hela världen. Exakt hur omfattande den var både till mängd och geografi hade väl få någon egentlig uppfattning om före internets inträde i våra liv, när extremt svåråtkomliga rariteter började spridas via bland annat bloggar. Hur många som där i början av 80-talet, för den delen redan i slutet av 70-talet, kunde förutse minimalsyntens kvardröjande lockelse är omöjligt att säga. För att dra ytterligare en parallell till punken, så var det musik som levde här och nu. Eller rättare sagt där och då. Men av just den anledningen hade musiken ofta en intensiv känsla som transcenderar både kalenderår och nostalgi. Att allt som kom ut inte var bra är väl en självklarhet, men att mycket av det var det bekräftas av en enkel lyssning, i den mån man nu kan få tag på musiken.

Läs mer...

Italienskan i Alger. Isabella (Anna Goryachova)Tidningen Kulturens operarecensent Ulf Stenberg har besökt årets Rossinifestival i Pesaro, och fick där ta del av en genomgående hög konstnärlig kvalitet i tre av Rossinis mindre kända, och i våra breddgrader sällan spelade operor, två tidiga samt den allra sista – ”Italienskan i Alger” (1813), ”Tillfället gör tjuven” (1812), och ”Wilhelm Tell” (1829). I tillägg till sin uppenbara förtjusning över dessa lyckade föreställningar inflikar han samtidigt en uppmaning till våra nordiska operahus att se över sina ofta allt för trygga och konservativa val av repertoar vad beträffar Rossini och hans imponerande livsgärning, som utmärker sig såväl i kvantitet som i kvalitet.

Att Wagner äger Bayreuth och Rossini Pesaro, det har jag kunnat försäkra mig om efter ett antal besök. Gator, skolor, hotell med mera är uppkallade efter dem. Dessutom att de är de enda av operakomponisterna som har egna, årligt återkommande festivaler av hög konstnärlig standard och ordentligt format (3-4 cykler), samt betraktas som nationella klenoder. Det enda som skiljer dem åt är att Wagner ännu inte fått någon pizza uppkallad efter sig, men det är väl bara en tidsfråga innan det händer - fast korv och surkål på pizza? - och mästaren kan inmundigas kulinariskt också. Även om det inte känns lika självklart som med Rossini. Som även fått andra maträtter uppkallade efter sig och ägnade de sista trettionio åren av sitt liv åt kokkonsten (de första trettiosju komponerade han).

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen