Tre kortoperor på Stockholmsoperan - Tidningen Kulturen




Cecilia Nannesson som Paula och Luthando Qave som J.J Rabearivelo. Foto: Maryam Aghabarari

Essäer om musik
Verktyg
Typografi

Short Stories - tre nya svenska operor på Rotundan, Kungliga Operan.

 


Så till kvällens stora behållning, "Jean-Joseph", av Tebogo Monnakgotla, om den madagaskiske poeten, Jean-Joseph Rabiarivelo. Som drömmer intensivt om Paris och om att trampa samma gator som sina idoler och föregångare, poeterna Rimbaud och Baudelaire. Han blir halvt om halvt nominerad till att representera Madagaskar på världsutställningen i Paris 1937. Men nekas i sista stund och tar därefter sitt liv, 34 år gammal. Operan har tre roller, han själv, flickvännen och presidentrådgivaren.
Henriika Gröndahl som Jane. foto Maryam Aghabarari

Henriika Gröndahl som Jane. foto Maryam Aghabarari

Annons:



Först lite operahistoria. "Verism" , verklighetsopera, är ett begrepp som föddes för över hundra år sedan med operor som "Pajazzo" och "På Sicilien". Verkliga människor i verkliga situationer var mottot i motsats till den gängse repertoarens mer distanserade verkligheter. Ett förhållande som redan Mozart och hans librettist Da Ponte revolterat mot. Men det är ett inte alldeles självklart förhållningssätt. Operan har ju en gång för alla lämnat verkligheten - man sjunger ju - eller, kanske bättre, bytt ut den vanliga verkligheten mot en annan, mer förtätad och förhöjd. Realism är hur som helst inte grejen.

Men visst finns det fantastiska verk som ligger nära verkligheten utan att för den skull hamna i realism. Förresten, finns det något som heter "realistisk musik"? Jag tänker på Bergs "Wozzek", Janaceks "Jenufa" och Brittens "Peter Grimes". Så inget är egentligen främmande för operakonsten. Detta är funderingar som dyker upp efter att ha sett Short Stories på Stockholmoperans Rotunda-scen. Som samtliga tar ett nappatag med verkligheten, låt vara med skilda angreppsmodeller. Det är tre beställningar av tre tonsättare som inte gjort något i operaväg tidigare. Som fått vissa begränsningar för sina verk, lite likt den danska filmens "Dogma", en kammarensemble på sjutton musiker och en maximal längd på 20 minuter. Tonsättarna heter Roger Assar Johansson, Tebogo Monnakgotla och Johan Ullén.

Utmärkta sånginsatser

Funderingarna kring realism gäller mer den första och den sista operan, kring två våldsverkare, som har verklighetsbakgrund, "Jane" och "Zucco". Den första är ett försök till sammanfattning av den spända - för att uttrycka sig milt - relationen mellan "Jihad Jane", som hon kom att kallas, och konstnären Lars Vilks (han med rondellhunden) och samtidigt problematisera själva konstbegreppet. På 20 minuter! Det låter sig naturligtvis inte göras. Dessutom finns ambitionen att förklara hur Jane blev "Jihad Jane". Musiken håller sig lite vid sidan av, gör sin grej, deltar inte direkt i skeendet. Sånginsatserna är däremot utmärkta.

Den sista av de tre kortoperorna, "Zucco", handlar om en synnerligen avskyvärd människa som mördat sin far och flytt från ett tioårigt fängelsestraff och är på väg hem till sin mor (här kommer vi in i handlingen) för att strypa henne och i en efterföljande scen sticka ner sin flickvän (de två scenerna är hämtade från en pjäs av Bernard-Marie Koltés om en italiensk seriemördare, "Roberto Zucco"). Här tar musiken en betydligt aktivare del i skeendet, interagerar, även om skeendet i sig aldrig riktigt förmår intressera, än mindre skapa något verkligt intresse för huvudpersonen. Han är helt enkelt avskyvärd och ganska platt.

Gripande berättat mästerverk

Så till kvällens stora behållning, "Jean-Joseph", av Tebogo Monnakgotla, om den madagaskiske poeten, Jean-Joseph Rabiarivelo. Som drömmer intensivt om Paris och om att trampa samma gator som sina idoler och föregångare, poeterna Rimbaud och Baudelaire. Han blir halvt om halvt nominerad till att representera Madagaskar på världsutställningen i Paris 1937. Men nekas i sista stund och tar därefter sitt liv, 34 år gammal. Operan har tre roller, han själv, flickvännen och presidentrådgivaren.

Även den har verklighetsbakgrund, är oerhört gripande berättad, där musiken är med hela tiden och tar aktiv del, lägger till. Det är lödigt och operamässigt. Den ger det lyckorus poeten känner inför resan tydlig psykologisk gestalt. Poeten sjungs glänsande av barytonen Luthando Qave. Detta lyckorus som har del i katastrofen när presidentens rådgivare ger honom nådastöten med sitt cyniska nej. Madagaskar ska representeras av två korgflätare, inte av en självständig poetisk röst. Den koloniala maktapparaten styr och ställer.

Det är ett litet mästerverk, som använder sina 20 minuter på ett föredömligt sätt, tar sig inte vatten över huvudet, vilket borde bädda för vidare äventyr i operabranchen..Vi väntar med spänning!

Ulf Stenberg

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts