Nixon åker till Kina på Kungliga operan - Tidningen Kulturen




Nixon in China på Kungliga Operan. Foto Markus Gårder

Essäer om musik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Vill någon verkligen se en opera om paret Nixon som åker till Kina för att träffa paret Mao Tse Tung? Det låter trist. Tycker nog många. Men inte den egensinnige regissören Peter Sellars, som rätt och slätt skickade en beställning till tonsättaren John Adams. Som levererade - det tog visserligen två år - med besked och succén var ett faktum. En viktig ingrediens är förstås ett lysande libretto av Alice Goodman. Nixon in China har närmare 30 år på nacken.


Öppningen för osökt tankarna till en annan statsmans flygresa och uppdykande bland molnbankarna, nämligen dennes ankomst till partidagarna i Nürnberg år 1936, dokumenterat i Leni Riefenstahls mästerliga propagandafilm, Triumf des Willens. Då beledsagad av musik ur Wagners Mästersångarna. Här inlindad i John Adams skönt rullande, repetitiva orkester- och körmattor.

Ett betryggande avstånd när det gäller nya operor, kan man tycka. Detonationseffekten borde vara överstökad.

Men där finns också Ligetis opera, Den stora Makabern, som har närmare fyrtio år på nacken och fortfarande väntar på en nyuppsättning (efter uruppförandet på Kungliga operan 1978, där man verkligen kan tala om en detonationseffekt). Adams är rena örongodiset jämfört med Ligeti, långt från serialism och Darmstadt och andra europeiska påfund. Närmast att likna vid en granne till Broadway-musikalen men med tydliga konstmusikaliska ambitioner och kvaliteter.

Magnifik öppning

Öppningen är magnifik. I täta molnformationer dyker Nixons plan upp och bakom ett av kabinfönstren ser vi honom för att därefter försvinna in bland molnen och ögonblicket därefter i sitt stora plan glida in över huvudena på den folkmassa som är utkommenderad för att ta emot honom. Det är stor videokonst, ett illusionsnummer i den högre skolan, ett av flera anmärkningsvärda inslag i denna ytterst välgjorda och professionella uppsättning, signerad Michael Cavanagh, en inscenering som för övrigt visats på flera andra operascener före Stockholm. Öppningen för osökt tankarna till en annan statsmans flygresa och uppdykande bland molnbankarna, nämligen dennes ankomst till partidagarna i Nürnberg år 1936, dokumenterat i Leni Riefenstahls mästerliga propagandafilm, Triumf des Willens. Då beledsagad av musik ur Wagners Mästersångarna. Här inlindad i John Adams skönt rullande, repetitiva orkester- och körmattor.

Det är hjältar ur samtidsmytologin vi möter, deras officiella persona, den av media- och propagandaapparaterna tillagade, i det ödesdigra sällskapsspel som heter politik. Föreställningen fungerar bäst, tycker jag, så länge den håller sig till den officiella ytan. För handen på hjärtat, vem är egentligen intresserad av Nixons och Mao Tse Tungs privatliv och psykologiska status, vilket operan mynnar ut i och därmed kantrar en smula, eftersom musiken inte riktigt förmår hänga med, den signalerar yta och förprogrammerad perfektion. Inte psykologisk diversifiering. Men kanske jag ser en annan opera en den jag har för ögonen. Den första "popoperan"?

Politiskt läggspel

Adams närmast rituella musik, en ytans perfekta uttolkare, passar däremot som hand i handske till den närmast glättade scenbilden och de strikt koreograferade rörelsemönstren i de första akterna, som ett politiskt läggspel med färdiga matriser, lånade från en målning av Öyvind Fahlström, med lätt tycke av Roy Lichtensteins banala situationsbilder, kompletterat med stora amerikanska och kinesiska flaggor a la Jasper Johns. Andy Warhols ande svävar också över de många Mao-porträtten, där undertecknad som gammal maoist känner igen ett av dem från sitt studentrum i Uppsala och en tid då den ideologiska svansföringen var synnerligen hög och röd.

Sångare, musiker och dirigent - ingen nämnd och ingen glömd - uträttar stordåd med det gungande, lätt jazziga partituret. Får det verkligen att glöda. Hur det förhåller sig med den historiska sanningen kan jag inte bedöma. Librettot snurrar fascinerat kring det närmast sensationella politiska tilltaget att besöka Maos Kina. Mitt under begynnande kulturrevolution. Detta skedde några år före Watergate, där Nixon fick sitt slutgiltiga eftermäle. Långt ifrån det som han hade trott att han skulle få genom sin Kinaresa. John Adams kan däremot känna sig trygg med sitt.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen