Att spänna bågen – några tankar kring fyra verk av Stockhausen - Tidningen Kulturen




Essäer om musik
Verktyg
Typografi

Man brukar tala om tjugotalet och sextiotalet som de konstnärligt mest framgångsrika decennierna under det gångna seklet och då inkluderar man samtliga konstarter. Och mycket ligger det i det rent allmänt men också för enskilda konstnärsskap. Inte minst gäller det för Karlheinz Stockhausen, om man ska hårddra lite, och då pratar vi om ett något utvidgat sextiotal. Det är förstås ingen vetenskaplig sanning, det gives inte i dessa sammanhang, enbart ett någorlunda välgrundat 

Jag har hur som helst under relativt kort tid haft möjlighet att lyssna till fyra av hans centrala verk från denna tid, ”Trans”, ”Momente”, ”Mantra” och ”Carré”. De två första för första gången live. Och imponerats storligen, det var en helt omskakande och synnerligen stimulerande upplevelse. Närmare 50 år post festum! Och att samtidigt upptäcka att tidens tand inte lyckats tugga i sig en millimeter. På Cité de la Musique i Paris. Var annars? Det är det ställe i Europa där man verkligen tar hand om och vårdar de stora efterkrigstidsklassikerna. I Sverige är det i det närmaste tyst, om man undantar Ligeti och Cage. Jag har skrivit om detta tidigare i TK.

Att spänna bågen – det är vad det handlar om i detta fallet, i yttre och inre mening. Men att några strängar ens skulle ha brustit uppfattade inte jag, men uteslutet är det väl inte i detta myller av musikaliska händelser, ofattbart koncipierade i en enda människas huvud. Det var stundtals som att sitta under ett vattenfall och där kunna urskilja varje vattendroppes lyster i ett färgsprakande tonsvall av prismatiska brytningsfenomen. Svindlande vackert! Som om alla naturlagar upplösts eller trätt tillbaka till förmån för den energi och ordning som människan ensam förmår skapa. Där sambanden inte alltid är självklara eller ens lätta att uppfatta men där den samlade kraften är överväldigande, aldrig sinande.

”Trans” med sina 30-talet stråkar och en handfull slagverksstationer, iscensatt i en svart närmast filmisk avmaskning och badande i ett blåviolett ljus, där en elektroakustisk skyttel ostentativt kastar sig igenom stråkmattan och skapar en dramatiskt hotfull puls, likt de brutalt tvära snitten i en målning av Lucio Fontana. Det var som att återskapa lite av drömmens hemlighetsfulla och undanglidande rumsbildningar.

”Momente” för jättelik kör, närmare 60 personer, som är utplacerade som en symfoniorkester och hanteras som en sådan, närmast instrumentalt, plus 4 tromboner, 2 trumpeter, 2 pianon, elektronik och 4 slagverksuppsättningar. Ett ytterst spretigt språkmaterial, utrop, viskningar, visslingar, handklappning, fotstamp, solistiska utbrott och aparta rörelseschemata, utförda av solister placerade lite här och där och av kören… och dito ett instrumentalt material, allt interfolierat i den ”momentform” som gett stycket dess namn. Musiken som tidens egensinniga och föränderliga arkitektur som ombildas och upplöses i samma ögonblick som det bildas, ständigt undflyende vår enkelspåriga fattningsförmåga. Mening skapas i ett sinnrikt samspel mellan verk och lyssnare. Stockhausens mening. Din mening.

”Mantra” för två pianon, mindre slagverksapplikationer, elektronik. Som ett invecklat meningsutbyte mellan två solister som bombarderar varandra med musikaliska påståenden, gester och mimik, motsäger och samtycker, och skapar en situation som sjuder av allvar och fakiskt också lite humor. Ett musikaliskt gungfly. En instrumental teater. Bela Bartok var väl den förste tonsättare som riktigt förstod att utnyttja pianots perkussiva kvaliteter, Stockhausen har tagit denna insikt ett steg vidare. Liksom hans väldeliga operaverk ”Licht” där utgångsmaterialet är en enkel formel, en tonslinga, bygger ”Mantra” på ett liknande, begränsat material, som utvecklas och varieras i det oändliga. Som ett Mantra. Från det lilla till det stora, ett närmast romantiskt förhållningssätt. Som en romantiker uttryckte det: ”Skåda världen i en vattedroppe”.

”Carré” för fyra orkestrar, fyra körer och fyra dirigenter tar väl priset, åtminstone i yttre mening, när det gäller att spänna bågen. Vilken megalomani, vilken hybris, vilket vansinne!

Det är andra gången jag hör det live, första gången var i Kiel i slutet av nittiotalet. Stockhausen själv var en av de fyra dirigenterna. Jag var där för att träffa honom inför hans besök i Skinnskatteberg år 2000. Nu som då satt publiken i mitten, omgiven av de fyra orkestrarna och körerna. Tala om att befinna sig ”in medias res”, mitt i musiken, och tala om omvälvande upplevelse! Du behöver bara blunda för att få syn på musiken. Den angriper dig från alla håll, översköljer dig, penetrerar dig och låter dig icke komma undan. Men vem vill det.

Efteråt bär du med dig den. Och kropp och själ minns och samtycker: du har blivit rikare. 

Ulf Stenberg

 

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts