Den gregorianska sången och den mänskliga rösten - Tidningen Kulturen




Essäer om musik
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Notatio monodica av Hebriana AlainentaloDenna korta essä handlar om den kanske mest antika formen av kristen sång i Västlandet: Den gregorianska sången. Den religiösa och rituella aspekten i denna form av bön är enormt mycket viktigare än själva musikaliteten.

”På sätt och vis hade musiken åter kunnat bli den första konsten genom den direkta återknytning till musikens förbindelse med matematiken som har funnits i den teoretiska spekulationen ända sedan den föddes under antiken.” (Erik Wallrup. På väg mot ett lyssnande tänkande. I Notera Tiden, 1996, KMA )

Den gregorianska sången är en form av bön, och för att begripa dess verkliga väsen bör vi framförallt betrakta den religiösa utövningen av själva bönen och inte bara den musikaliska aspekten. Denna form av sång befinner sig någonstans mellan den yttrade bönen och den rena mystiska kontemplationen eftersom den baseras på konkreta ord som antyder en tidigare kännedom (eller medvetenhet) om ordets transcendentala och religiösa betydelser och kraft.

Det handlar inte om en metafor utan om konkreta ord, ett mantra som bär en sakral kraft.

Den gregorianska sången har en ”narrativ” form; sångaren, ofta en präst eller en diakon, läser ur bibeln. Andra former som till exempel hymnen eller sekventior har ingenting med berättelsen att göra.

Den gregorianska sången är, låt oss säga, varken dramatisk eller sentimental, ljuv eller hård, sången har ingen begynnelse och ingen riktig kropp, sången visar kroppens skugga, dess kropp är konsekvensen av en andlig ritual.

Den gregorianska sången är en sorts färdväg, eller ett fordon (vehikel) som den kristna symboliken kallade kärra, fartyg eller flod på vilken de lysande akustiska stavelserna kunde forslas.

I motsats till den romantiska musiken som var extremt känsloladdad och extrovert, är den gregorianska sången kysk, introvert, diskret, och tämligen svår att förstå idag. Om vi tänker oss vissa samtida minimalister som till exempel Arvo Pärt, kan vi finna flera estetiska likheter med den gregorianska sången, men likheterna slutar där. Pärt och andra ”kontemplativa” samtida tonsättare ”komponerar” musik som estetiskt inspireras av den gregorianska musiken medan den gregorianska sången hade ingen estetik i åtanken.

Codex monodico IX sekletDen gregorianska sången är som sagt en mystisk resa, med en elliptisk struktur likt de gotiska katedralerna (se Fulcanelli); rytmen i sången håller glädjen i styr i hymner som Gloria och Halleluja, den tröstar och ger tillit i klagosånger som Miserere nobis och Dies Irae. Både ångest och glädje dämpas i Guds närvaro.

Den som sjunger dessa enkla sånger följer inte rörelsen av en melodi anpassad till en traditionell struktur utan en verklig resa i det okända och i det numinösa. Sångaren följer en inre guide, en inre ritning som hans eller hennes tro tillåter. Det finns ingen belåtenhet vare sig estetisk eller folkloristisk i sjungandet, ingen symmetri som i folkvisorna, då dessa vokalister inte strävar att nå ett överdrivet harmoniskt eller balanserat musikaliskt mönster, nej, att sjunga betyder att delta i en ritual och att komma i kontakt med det gudomliga. Ingenting annat.

På en annan nivå, fast på andra grunder, skedde samma sak längre fram i musikhistorien. Beethoven övergav den traditionella dynamismen som fanns i hans tids musikaliska symmetri och konservatism. Men, som ofta händer, blev maestron från Bonn och hans radikala toner missförstådda när han flyttade musiken till en högre dimension genom en bredare rytm, minutiösa och komplicerade melodier och aldrig tidigare hörda toner. Musiken var inte längre en uppvisning av gyllene musikaliska vanor.

Om vi lyssnar på den gregorianska sången med total hängivenhet, om vi låter oss genomträngas av den subtila rytmen som inte kräver någon inrättande struktur, känner vi oss som i en annan värld. Troende eller inte ger musiken oss möjligheten att pröva ett helt annorlunda mentalt tillstånd. Och eftersom den gregorianska sången främst är än en kombination av Ord och Musik, förtydligas ord och stavelser som vi tidigare trodde var oviktiga.

Under denna färdväg finns inget utrymme för vokala ekvilibrismer eller för bel canto, allting är måttfullt, enkelt, autentiskt: Vide quod ore cantas, ora credas, lyssnaren kan inte missa den psykiska kraften som finns i den delikata Introitus av den sjätte söndagen efter Trefaldigheten, inget intervall mellan tonerna finns när kantorn sjunger ordet ”Exsurge”, då denna uppmaning är gjord med artighet och är lika sober som den melodiska strofen ”Quare obdormis, Domine”.

Två helt olika ”dramatiska” moment kräver ändå samma kadens och rytm. Den gregorianska sången är inte en paroxysm eller ett patos, utan måttfullhet, härlighet, kyskhet och artighet. Vi kan dela in dessa sånger i två olika kategorier.

Hymnen och Psalmodin tillhör den första som lägger mer vikt på den psykiska (andliga) aspekten än på textens innehåll. ”Tuba” heter på latin det ljud som används för att sjunga ordet, tuban är sångens axel, varje vers skapar en cirkel som artikuleras med kadenserna Initium, Mediatio och Finalis, som den som ber känner igen och formulerar som ett mantra.

Introibo ad altare DeiDen som ber ackompanjerar sången med en liten kroppsrörelse eller med hela kroppen om man går i procession.

Antifoni, Responsorium, Tractus, Gradualis är böneformer som tillhör den andra kategorin. Dessa former är mindre ”abstrakta” och sångaren kan ge ordet en mer dekorativ plasticitet.

Mellan dessa två grupper finns två speciella horationes (böner): Praefatio och Pater Noster. Det tonala rummet som dessa horationes behöver är mycket litet, trots att Fader Vår är kristendomens viktigaste bön. Pater Nosters skandering är mycket nära det talade ordet, så nära att enkelheten förvånar.

En stor del av den gregorianska sången verkar inte ha något samband med den religiösa musiken. Det är mer ett sätt att sjunga sina egna tankar. Sången är så nära klosterlivet att dess rytm tycks mer kontraproduktiv än profan utanför sin kontext. Att sjunga tankarna, efter en meditation, betyder att lämna det individuella planet, aktivera sig och dela allt med församlingen. Ordet munk kommer från det latinska ordet monacus som betyder ensam med de andra. Ordet Ensam på svenska, ”en” och ”sam”, tycks vara en etymologisk synonym för monacus.

Sången i det religiösa livet motsvarar det som vi i våra liv erkänner för våra närmaste efter en tid av begrundan. Att sjunga betyder att svara och att samtycka. Bara litet utrymme ges till det personliga individuella uttrycket, det som är väsentligt är den absoluta unionen med Kristus.

Ett bevis på detta är den arkaiska aversionen mot polyfonin. Unisone och monodi är bönens psykiska och andliga matta. Polyfonin gör sitt inträde i den religiösa musiken först med renässansen och även då fordrade vissa partier av högmässorna den gregorianska sången.

Gloria och Credo är böner som mer än andra närmar sig stavelseskanderingen. Formen för till exempel Credot är så sträng att den musikaliska dynamismen förblir oförändrad till och med under läsningen av Kristus lidelse (Passio Christi).

Orörliga och eviga är dessa böner, ett sätt att berätta om händelser utan kommentarer.

De åkallar mytens verklighet (Jesu myt) utan att teologisera eller filosofera.

Det är så som himlen sjunger.

Guido Zeccola

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts