Teratologisk sondering - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Teratologisk sondering

Vi sprecke, tjompe å bultre oss ut i hallen me Tjååsers livaktit galna jiayu cunyanlegend ekande i skallarna (”Our firste fo, the serpent Sathanas...kitte his throte, and in a pit him caste”), först morfar, sen Lotta å sist ja. De sjärke å dürre när ja slängde igen den gångjärnsskeva å halvt sönderklösta dörrn. Där ute va juset mer dämpat å fladdra int. Ja hata dom där fjollfjantorden ”tambur” å ”farstu”, de ena låt som om de vore en sugåslicktoki schlagertransa från den senmoguliska förfallsperioden å de andra som om de vore ett tarvlit krösstusarsle som på pin kiv ä förstoppat. Hallen va full av skit, rånutjiilten, sotuklea, reijestabben, såar av multnande rover å röbetter, smedrenen sjelakräken, skållbaljan, róbree, sjylsette...I en grååbb som likna en tommel bland tjörrpen å tööllarna skymta ja ett halvruttet lappkranium omsvärmat av likmaskar, å längre bort i en råådd i hallen stod va som verka vara ett markskre av tjasskussar å krasslare. De va fyra sjnullikkar, så vitt ja kunde se, som spärra vägen för å blängde på oss.

Läs mer...

Morfar storma fult grini av pissnödihet okvädande fram genom den trånga stööduhallen me dess sytillbehörssnår å farstuskrubbssnyltare, å ja efter, en dallerbäling som snubbla över darrjkangan, me en hasti blick på den brejlätta Lotta di Classe, som ja tyckte wännades åt mä på ett illavarslande sätt när hon väste ”o to schiaff dritt ’nculo recchiò”… Morfar visste vars toadörrn va å ryckte upp den, å när ja trängde mä in svor han å förbanna mej å alla andra kuksugande buksvågrar å tutsihutare på så arkaisk bondska att den närmast likna de av äldre kreativt lärda ariska herrar rekonstruerade protoindoeuropeiska tungomålet å tycktes mä omöjlit att ens försöka transkribera, långt mer primordialt å svårbegriplit än Lists kala eller Liebenfels halga-rita. Men så ä nu en gång bildning i egentli mening, tillämpad uppmärksamhet men aldri tillkämpad ansträngning, å ständit på väg å spårlöst försvinna.

Läs mer...

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som fruntimmer gilla, fyllde öppningen. Ögfäla va drepplut, fettglänsande å svettdrypande, å hon verka väldit omikring sä, utåll å wekkåll. Hon andades tungt å sörpla genom ett vid hakan fäst kraftit å långt sugrör en förnimmelsebefriande klunk rött vin ur en svartröd Kalis Nero d’Avola Shiraz Pasqua Siciliabox som va fäst i nån sinnrikt hemsnickrad anordning vid den svårskönjbara midjan. Vinet hade dregla över hela den spermafärgade blusen, eller de mesta kanske va blod. Hon glodde glosögt på morfar å stöna översägivet.

– Men Lotta, jolma morfar sötsliskit galant, känn du rent int igen mä? Ha vi vare ifrån varann så länge? Nu ha ändå åhågan om ditt prekära sinnestillstånd fått mä å färdas genom dödsskuggans dal, över Kalmas hemska lägda å genom Hiisis mörka skog, för å titta till dä …

Läs mer...

Fragment av surrogatpyret VIII

Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja hörde hur blåsten fick långsnagatalln till höger å lärareinn till vänster å jämra sä:

Om detta vore de sista ja tänkte å gjorde å sade, å ja vore medveten om de, skulle de då innebära att ja genomströmmades av andra hugskott å att ja skulle handla annorlunda?

Nä, ja skulle säkert vägra,liksom ja aldri ha fatta va nånting egentligen ska vara bra för eller varför man ska göra så stor affär av ”världsurgudarnas våldsrenhet”, ”en ångestivrarvåldsminut eller blodtörstlycka” å ”guds läskande svavelhand”… Skit samma, grismamma. Ett människa, en dumt knull … Från hemmanet dåna nu jämte dom svårtolkade men hotfulla skriken en slatt av Dying Fetus, Fornication Terrorists:

(”a plague of human weakness spreads across a dying race, in search of human meat, just a little taste, animals with no remorse who seek to penetrate, no one ever cares as long as they get laid ...”)

Läs mer...

Fragment av surrogatpyret VII

Ja dinse tjasande mot Lottahemmanet å va snart i hälarna på morfar, som vappe å hypple framför mä i de overkliga strålkastarjuset, som gjorde de lätt å se å oskadlijöra inkräktare. Till höger om oss va ett bofällit sommarhus, till vänster ett vanskött fus, å bort mot mörkret lägder som tydligen höll på å ruttna i nån onämnbar å svårt smittsam jordsjukdom.

Ett dåftt å plågat jud bröt de tålmodit avsikstlösa vindvinandets förgängelsesmekande dödspuls. De lät som om nån eller nåt försökte sjunga utan att riktit ha käft å strupe lämpad för de … de skar genom nerverna å gjorde mä kräksjuk av onda föraningar … Å fram mot de murknande elchocksstängslet där ljuset tona bort pellre en varelse tjajtande, en sån som ja aldri trodde ja skulle behöva se … De va som en lurvi å mörk gigantisk mangalitzagris, men den hade en menisks anlete, å de va ett som ja vagt kände igen … De tog några sekunder innan ja insåg att nyllet va en obscen nattmarekopia av oligarken Gusinskijs väna nuna. Kräket framförde hest å skrovlit tungrotssluddrande en gammal marxistisk kampsång om Lenin:

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen