Fragment av surrogatpyret XIII - Tidningen Kulturen

Teratologisk sondering
Verktyg
Typografi

Den försäkomne negerjävuln, en robust hemföding barnfödd i Svartliden, knuffa uppspelt rosselgurglande upp dörrn, halvsnubbla som en volter över dörabäcken, tromfe till mä å trödde mä på foten me sin bara, obscent rosa å svampiga sula. Ja kunde se mer av rummet han kom från, där dom tre kavata fnasken sög var sin skorvi lumpproletärkuk som stack fram genom hål i väggen. En svartmuski krympling filma dom å blängde surögt på mä som om ja va ansvari för störningen i de triviala görmgeschäftet. De va ett ejntjymernelit döntjässärum, belamrat me äckla, ry å rappel, men varken de eller att folk titta in på dom verka bekymra Mensträsksfruntimren, samtliga till synes bårnut, som bejaka sin kvinnliga sexualitet, branke oppå å tymmelterä slödderlemmarna så de stod härliga till...dom hade verkligen bestämt sä för å fahle schvarn å uuma på som om de int fanns nån morronda.

Ja haadd ögeln, de domte ti hövvunne å kändes som om ja skulle starv å, men ja fortsatte sköött på den banala styggelsen, där den äldsta av ollondiarna me ett svagsint luttet uttryck tillfällit hade släppt sin tröstnapp, kvidande slippre vhänten å knåda sina åderbrustna blåmärkeshängbröst, tills dörrn stängdes. Den svarte porrproducenten, döpt till Abu Garcia å rentvagen i Kristi blod i sin hembys avfälliga synagoga, sniva fram till morfar å omfamna han på ett underartsöverskridande sätt, snölle till av sinnesrörelse å tog sen ett steg tillbaka å for ut i en harang som liksom de mesta han sen yttra endast delvis va begripli, ja tyck mä minnas att de lät ungefär så här:

- Din gamla satan, lev du än? Ha du int beckle färdit, ballbäcker? Du jer då ändå n’sämpersam överhävel till spjuckel, de ha ja allti förkunna me hög röst till alla fåfängkräk man nödtvunget på dödsvandringen bläkta in i...I hela gudförbannade drävjan finns de ingen som du!

- I frid å visshet om mitt nådastånd å i stenhårt blodsvullen förtröstan på helgelselivets löfte om bönhörelse å rättfärdijörande ha ja komme till detta förmörkade slaglann, log morfar, bara för å finna den hemsökt av påtända negrer å omtöcknade käringar...Få du int nog av tockedenna bålutsuggern?

- Jo fy fan va ja ä less på allt detta sugande å juckande å stönande,ass-to-mouth å golden showers å double anal penetrations, men hur ska ja annars finansiera mitt spelberoende? Hela människovärlden ä numer en enda blod-å spermaglufsande porrsump, marknaden å nätet ha allti utrymme för ytterligare nåt måleriskt närbildsvittnesbörd om äkta kärlek...Å i de körtelsköna å dollarsmorda förnedringssampelet mellan exhibitionister å voyeurer ha ja hitta min egen nisch, som tillgodose lite bortglömda specialintressen.  Dom tre trivneludren där inne ä dock skrotfärdiga, dom finns på alla sajter å ha gjort allt tänkbart perverst, nu tråka dom bara ut alla, å vissa bli lessna bara av å skymta dom...

- Va jere för pack?

- Dom het Tindra, Blossa å Grådask, dotter, mamma å mormor från Mensträsk, från en gammal tattaruppblandad torparsläkt...Tanterna ä Gambiaveteraner å lillslampan Expoangivare, AFAmops å SKMAkretin. Men a’Grådask ha verkligen stackäsäå på sistone, de ä som om hon gamles bort mitt i de frenetiska horandet, de ä no tidelagen som ha knäckt hon, ja tyck mä börja märka tecken på mulåklöv-å galnako hos hon...Fittan hennes jer bara som nå råhättjäsäskriip som flötter på, hela hon ä bara en enda multikultihydrafärmelsj till smittspridare, å dottern å dotterdottern ä nästan lika illa däran...Få dom int kuk å en kamera rullande å kontanter i handen så ligg slappertackerna mest bara å rahles. Ja vet me rent ingen annan råd än å snart låta dom somna in, i ruelse å vånda...

- Ja he måst väl som vara rajort, injicera en dos mördarbakterier i var å en bara...Men varför håll du till hos a’Lotta?

Abu hasa upp sina rapissebyxer, där pisskluta stack fram ur pissluka, å släta till sin skynkliga grå T-shirt me svart tryck, en bild av en uppånervänd korsfästelse av Jesus å texten ”Så går det, snickarjävel”.

- Här ränn ju alla upptänkliga virrhjärner å svärmeandar, ja ha rekrytera masser av näsvisa niddas, shifhas, gojas å zonas hos a’Lotta, rotlösa å uttråkade fitter på jakt efter en kick...

Dessutom äre lite avsides, å Lotta ä ju själv ett jesusvälsignat luder som gilla att uppträda ibland: ha du sett serien när hon fördärva underliv å slutmuskel me Zetacreations sortiment av jurdildos?

- Nä du, sånt håll ja mä för näpen för!

- Den sålde bra, särskilt avsnitten när hon gav sä hän åt havsjurens kukattrapper, utter, säl, delfin, späckhuggare...Men även hyenpenisen, grizzlystaken å alligatorsnoppen uträtta hon kvinnliga storverk me. Hon va verkligen i ammum, gnydde ”trase, trase!” å trodde sä no knullad av hela större jurvärlden...

- Leccame mzieze e cosce, rame Lotta, tu si nu piezze e merde.

- Stom ta jora, stuppaghiara! Leh dhof shluk kafu! genmälde Abu

- Ha du rent worte jude, Abu? undra morfar smått skärrad, eller åtamindstonde gaffsn.

- Näe, men ja ha ju haft mycke affärer ihop me Schlomo Wieseltier, vet du, å då lägg man sä till me ett Gudainigivet sätt å tala...

- Chmielnicki vare prisad, ja fick rent hjärtsvikt en nanosekund...I å för sej ha du ju allti vare en högjude å gormstaka...

Morfar lät stunden sjunka in som en harpun i en solbadande babykaskelot. Ögonblicket svällde som en varande svulst i strupen på en börsgolvshojtare. Ja betrakta dom göjva gamfarna som stod kvar i hallen å försökte ana mä till va dom tyckte å tänkte om n’Abu å att han å morfar kom så pass bra överens. Ja iakttog deras öglappar å själssjukehål å såg i bryskhet detta: Mamma Scans hätskt ringaktande hån va kallare än de interstellära tomrummet mellan två oupptäckta ultrakompakta dvärggalaxer; den kammarkrumme bodknodden Lorenz Wuchers ängslit avvärjande villrådihet va snarlik ringmuskellemurhonans förhållningssätt inför en svulten fossa; Desirée Luxemburg-Kollontajs moderlivsförmörkade anlete utstråla dov olust å självgod tankeskräck; Ossian Märklin va så upplöst av sprit å trötthet att nyllet bara nödtorftit kunde skönjas; å Lotta di Classes komplexa känsla inför morfar å Abu va no ungefär som de Kirillov sa: ”Gud är den smärta som ligger i skräcken för döden. Den som övervinner smärtan och skräcken blir själv Gud.”

Abu la nu märke till mä, göfte å ilsnärtese.

- Vem jer wabben?

- Wa?

- Flipen?

- Vadå?

- Glytingen?

- Huvva!

- Dyvicken?

- Hur?

- Pavan där?

- Wasägdu?

- Pyppeln, för helvete! handenna som pilles som martjen! röt Abu Garcia å snärta till mä över hjässan.

- Jaså, den där, de ä bara surrogatpyret, Bärnt. Han tjippres å jer brano yrschut, men vhör dä int om de, de ä nu en gång hans tööt, klarjorde morfar å tog mä myndit mästrande om harrskroken.

- Men du Holger som jer en sån erkänt genomjävli kännare av de outhärdlit uppblottnade men fördolt fåmälda människohjärtat, dess livslögner, självbedrägerier å förnekade begär: va tro du bli nästa stora erövring inom den sfär där människan av hävd uttryck sina intimintensivaste marängsvissiga lollipopkänsler, dvs. sexbranschen?

- Abu min vän å neger, ja ha faarke dä så många gånger förut, ja ha gullbett dä å försökt gotala we dä att int ge efter för svinerierna, men va ha de tjäna till? Inna öge! för du ha allti tyckt dä veta bättre--- De människan i gammvähla en gång förmådde säja gå int längre å utstöta utan att bli åränt å halrämmen å dövahåggen...He jer asadelet å bryt ut sä å yppa sina fundasjoner...Å du känn ju mej! ja ä ett uråldrit morfarsbarn alstrat av skogsförensligandet,

enstakahemmangrubblet, myrlandsutblottelsen å fjällryggsbortkommenheten! ja ä som Falstaff sa ”melankolisk som en snöpt katt eller en björn på hetsning”! ja föddes glaasut å gapadell å ha fostra mä själv till en olevant lissen gubbstut! Man sturskes å spjela på för å kunna säga sä själv när man ana sin luciferiska avbild i kallkällan: ja ä stääv. Å va ha man för de? Man måst ge sä levandes över, de ha gått borta rita, de finns inget vi kan göra åt de, urmänne sä morfar kejkt å svek allt han sagt till mä när vi ha lega å titta på samurajfilmerna om Lone Wolf å Cub. – I en ”liberaaal demokratiii” måst den förnufts-å naturvidriga kättjans gränser hela tiden sprängas, liksom lyxkonsumtion å tillväxt ständigt cancertumörsliknande ska stegras in absurdum, de ä de enda som ä säkert...Hort he var, he gör mä lik, ja vill int dragas veä...No ha ja mina aningar om va som kom å behövas för att kangelbrackerna å gumödelefjustren ska kunna fortsätta kåta upp sä, men ja ä trött på å stå här i en smickanste full å roskackt kallhall å pjöller å pärkuler.

Låt oss gå in å slå oss ner, ja vill vila kadavret en stund å få mä en sup.

- Jo int ska vi stå här å gaaja, instämde Abu.

- In, själlösa kritter, rya den vinstinna Lotta egennyttit, dönte iväg å fäkta me armarna, in å mys å gones rå om varann! Int ska ni böhöv herlä å fägnäs längre!

 

forts. följer

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts