Fragment av surrogatpyret IX - Tidningen Kulturen

Teratologisk sondering
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som fruntimmer gilla, fyllde öppningen. Ögfäla va drepplut, fettglänsande å svettdrypande, å hon verka väldit omikring sä, utåll å wekkåll. Hon andades tungt å sörpla genom ett vid hakan fäst kraftit å långt sugrör en förnimmelsebefriande klunk rött vin ur en svartröd Kalis Nero d’Avola Shiraz Pasqua Siciliabox som va fäst i nån sinnrikt hemsnickrad anordning vid den svårskönjbara midjan. Vinet hade dregla över hela den spermafärgade blusen, eller de mesta kanske va blod. Hon glodde glosögt på morfar å stöna översägivet.

– Men Lotta, jolma morfar sötsliskit galant, känn du rent int igen mä? Ha vi vare ifrån varann så länge? Nu ha ändå åhågan om ditt prekära sinnestillstånd fått mä å färdas genom dödsskuggans dal, över Kalmas hemska lägda å genom Hiisis mörka skog, för å titta till dä …

– Chella zoccola e mammeta, flämta hon vimönnt, va int du död?

– Nä, ja grävde mä upp ur graven me dessa mina knapriga naglar, ha du verkligen glömt de?

– Ja vet int hur länge ja ha vare här … Ja minns int hur ja kom hit eller om ja ha vare på nåt annat ännu värre ställe först … De ä nå jävlar här som ja int vet vicka dom ä, dom kräla omkring å skräna å svina på men ja tro dom kom från böckerna som ja borde ha bränt …

– Le donne imparano con avidità e dimenticano con facilità, abbémopsa ja mä puckelryggsmorskt, som om de va ja som ägde Cesare Borgias värja å hade fått böghoran Benedictus XIV å skänka mä dom klerikalt-förslaget utpressade inkomsterna från den kuvat godtrogna populasen i Amalfis abbotstift för att ja sänt han Vesuvius förstelnade uppkastningar å bett han omvandla dom förunderlit lätta stenarna till bröd.

– Håll käften innan ja garrottera dä, din agonistiska oxymoron! gorma morfar å sopa till mä me öppen hand över skulten

– Vem ä de förlästa tapet? fråga Lotta plötslit när hon blev varse mä.

– Ett pyre ja plocka upp i ett soprum, en Buhlzwerg, en skitunge som tigg stryk, morra morfar.

– Fell e pastiera, sciorde e guallarine, gnissla Lotta å spotta en loska vinslem mellan ögona mina.

– Hur ha du haft de på sluttampen då, gumman? undra morfar å gjorde en ansats till å tränga sä förbi Lotta di Classe, men hindrades därför att hon va så wäkksteli å vii i wenga.

– De ha vare ett förbannat helvete, erkände Lotta, sen ja avsa mä gudmoderskapet för all den här påstått progressiva skiten som ja en gång i tiden utan å veta varför, antagligen bara på skämt eller därför att ja va toki, gav upphov till. Du ska ha klart för dä att dom sofistiska skolastiker å populariserande aktivister som vigt sina eländiga liv åt utspädande å idisslande pedantexegeser av dom där imbecilla kvasiakademiska doktrinerna ä ett säreget hämndlystet släkte …

– Satans utopiskelande godhetsfascister, harskla morfar å fortsatte i de att han hosta upp va som såg ut å vara en halvsmält näbbmus: – Dom mest inskränkt intoleranta å outhärdlit enerverande brackpissludren ä dom som yra mest högstämt om vilken enastående fin salongsbolsjevikisk slavmoral dom ska förverkliga globalt om bara alla tvingas underkasta sä deras skrattretande moderiktiga sektövertygelser … 

– Ja va tvungen å försvara mä, sucka Lotta, dom lämna mä ingen ro, å ja kunde int vara kinki va gäll metoder om ja ville bevara liv å frihet … Vaffanculo ... perché, dove si dilibera al tutto della salute della patria, non vi debbe cadere alcuna considerazione né di giusto né d’ingiusto, né di piatoso né di crudele, né di laudabile né d’ignominioso; anzi, posposto ogni altro rispetto, seguire al tutto quel partito che le salvi la vita, e mantenghile la libertà, sluddra Lotta storvulet å snöt sä i den bok hon krama hårt i högernäven, Alla vi barn i Bullerbyn.

– Va fan, de fatta ja väl, du borde fatta att du minst av allt behöv förklara de för mej av alla förvildat sinnessjuka gubbstruttar som dräll omkring å gör jorden ett snäpp muntrare, muttra morfar. – Dessbättre jer du bra haggstärk, de vet ja sen tidigare, jaupstaka! Vergilius sa till mej en afton när vi misströstande om Fiorentinas framtid efter Luca Tonis flytt till Bayern München satt å patriotsöp falerner i Tiberius palatsruiner på Capri å misantroplura på å dödsstörta ett par störiga jetsetfnask nerför klippstupet i dom allförlåtande dyningarna: Felix, qui potuit rerum cognoscere causas atque metus omnis et inexorabile fatum subiecit pedibus strepitumque Acherontis avari … Å ja skåda bara djupt i hans svårmodiga gråblå keltögon å nicka instämmande … Men nu måst vi väl ändå få komma in! Pissnödi ä ja så ja bli rent mushaggä å dina vägnar över att ja ska behöva månkäs så här, vi som känn varann så avskyvärt väl å ha såna livliga om än omtöcknade gemensamma minnen å tala tyst om!

– Non mi rompere il cazzo! gnällde Lotta tjörmut. – Ja måst varna dä, morfar, hemmanet ä int helt judefritt …

– Herrejesus min herpessårige hebreiske moschiach, Lotta, ja älska å slänga käft me alla slags jur i vår Kamprads lekhage, de vet du ju, å ju tokfrommare å mer sektchauvinistiska dom ä desto roligare jere för mej, därför ha ja ett särskilt gott ont öga till alla Abrahams trätgirit halsstarriga å bastardiserade styvbarn, oavsett konfessionell störning … Ha du nån sann Israelvän typ Uffe Ekman på visit bli han säkert överlyckli av å se mä, ja ä ju trots allt den goj som senast munknulla Ariel Sharon.

– Jaha, men om nån av dom bli lessen i ögat då?

Morfar verka int ha hört de sista, eller också brydde han sä int. Han buffla sä grymtande in i hallen, å ja följde skälvande efter mens Lotta stängde å låste dörrn bakom oss.

Forts. följer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen