Teratologisk sondering - Tidningen Kulturen
×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Teratologisk sondering

Image

Ja vill bara säja dej en sak, Holger Holmlund från Hebbershålet, framhärda Göte grälsjukt å klia sitt aldri läkta å ständit varande sår i ljumsken, där en lömsk minderåri marknadsfundamentalist en gång i den mest vanställande men för gubben eggande dödsspasmen högg han, å he jer att ja ha pina mä fram genom detta tidevarv, som ä dräktit av den mest kväljande gemenhet å som nödslakta varje redli menisk så snart den börja ta sä ton, utan å bekymra mä om nån sataförbannad slutseger… Ja ha ofta vare brenken, känt mä som en annan tomtjållkraskus eller nåt bällmakar till distriktshjon, men då ha storsinnet allti rädda mä ur förlägenheten. Under livskrälandets spermadödande möder ha alla förgråtna böghorers översägivna gnyenden om inbillade förlorade paradis int bekomme mä mer än den folkkära frågan om vilket dildofabrikat som få Carola å ryta mest bestialiskt…

– Ja ha lefvat ett herrligt lif, sucka morfar melankoliskt, fastän de för den oinvigde kan tyckas domt å dunsit. ”Ett folk, förnedradt till förtviflans rand, stod upp att värna sina fäders land”, å där stoltsera ja i bräschen, outtröttlit förbannande vardandetörsten å tillblivelsebegäret å elakartat kränkande varje liten förstucken helihet å trygghet å tröst människostackarna klamra sä fast vid i den själssörplande, hjärtfrätande, hjärnskållande folkmordsstormen, hela tiden ackompanjerad av Mahlers uppståndelsesymfoni framförd av Rafael Kubelik å bayerska ölhävarorkestern,… Men du, söte Göte, din gamla bonobo, håll du rent på å reingt ein? Ha Flibbertigibbet tage dä i besittning?

Läs mer...

Image

När Ester återvände me mat å dryck hade hon dom tre gloryholekuksugerskerna i fnittrit slamsande följe. Tindra, Blossa å Grådask va nu påklädda i vanliga käringpalter å luderutstyrslar å verka brano avslappnade å lättfärdiga, Tindra kungjorde högt å stolt att ”vorum forum jer viven”. Morfar svor av vrede å äckel på ett språk ingen kunde förstå å gjorde hotfullt ritualförbannande gester vars innebörder gått förlorade för oräkneliga släktled sen, men Mensträskfruntimren brydde sä int utan slog sä kvittertjattrande ner på golvet på några skabbhåriga lappfällar. Den kvalförtärde Lorenz Wucher maka sä ansträngt en liten bit från kvinnerna, de mullra i hans buk å dödsanletet blekna än mer av häpet förebrående smärta. Han kved nåt obegripli om att han bar de dödfödda Tysklands tvångsaborterade foster i sitt inre å citera nåt dolskt ur Jan Dlugoszs 1400-talskrönika om litauernas hedniska människoeldoffer å att kristna slavar ska offras till den svarte guden Zcerneboch.

Ester servera så gott hon nu kunde av delikatesserna som belamra den väldiga brickan hon kom vinglande me… grillade å ankomna pälsjursköttbitar å svedda svålar från vädurskaniner å andra kreatur som pensionerats från sitt lukrativa barnaknullande, i bältet hade hon sämre sortens spritflasker som hon generöst hällde upp vederfrestande vätska ur i smutsiga glas gästerna fick plocka upp från golvet bäst dom förmådde… Den undertryckt lessna, svassande å fjäskande Ester skulle förklara nåt för den berusade Lotta:

– Ja gjorde nåt konstit me appamojen där, avslöja Ester, ja ändra på pilledutten så att hela tjolimocken börja skångra å shunten svischa… Å så ligg ju Posener i kökssoffan å ha int vare upp ur han på flera vecker, å de ä ju som svårt å hovasera hur mycke mat han behöv när han ä så stilla. Åsså vet ja ju int om han förtjäna nå schwöbben eller int, den slirusen. Egentligen ä han ju bra triven å, å ja vill ju int vara ösksam, men då börja ja känna mä så där vhimsk å vekalönnum igen…

Läs mer...

Vi tog oss in i den dunkla pisstinkande salen utan å yttra ett ord, åtminstone ja kräka på, å där fanns två varelser till som morfar ha prata om förut, en ilsnikte å ilfyrefarnese liten best som gick under namnet Göte Röös, som berusat dräglande halvlåg i kafferskinnsoffan å just höll på å huurk ner på pungjävulsfällen, å en haggdriven å gliver helyllestinta som ä spritt språngande galen å het Ester Aipac. Först glystre ja hon bara där hon stöka på å haamse ihop stöldgods i en vrå, men Göte såg ja nu rätt tydlit. De va han som skötte musiken på hemmanet, de va en gigantisk anläggning me takhöga högtalare som han styrde me en spermakleti fjärrkontroll. Just när vi kom in växla han spår från SS marschiert im Feindesland till Death in Junes All pigs must die. Han räta stirrögt upp sä när han fick syn på morfar, å de förgrämda ansiktet såg både ofrage å bulut ut när han rikta sina köölbeckanste svarta ögonhål mot mej. Han sänkte volymen, kraxä ångeststönande bortur harshn, reste sä gnisslande upp å vingla fram mot oss. 

Läs mer...

Den försäkomne negerjävuln, en robust hemföding barnfödd i Svartliden, knuffa uppspelt rosselgurglande upp dörrn, halvsnubbla som en volter över dörabäcken, tromfe till mä å trödde mä på foten me sin bara, obscent rosa å svampiga sula. Ja kunde se mer av rummet han kom från, där dom tre kavata fnasken sög var sin skorvi lumpproletärkuk som stack fram genom hål i väggen. En svartmuski krympling filma dom å blängde surögt på mä som om ja va ansvari för störningen i de triviala görmgeschäftet. De va ett ejntjymernelit döntjässärum, belamrat me äckla, ry å rappel, men varken de eller att folk titta in på dom verka bekymra Mensträsksfruntimren, samtliga till synes bårnut, som bejaka sin kvinnliga sexualitet, branke oppå å tymmelterä slödderlemmarna så de stod härliga till...dom hade verkligen bestämt sä för å fahle schvarn å uuma på som om de int fanns nån morronda.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen