Reportage - Tidningen Kulturen




Reportage

Det är som om öarna
åter stiger upp för min syn

 faroarna1
Klipporna på Färöarna är otaligt många och
fantastiskt vackra.
Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt minns jag de färder jag gjort utan särskild förhandsplanering. De har inneburit en på flera vis nyttig erfarenhet. Man har tvingats till tålamod och kreativa lösningar.

En av mina tidigaste långresor gick till Färöarna. Dessa var vid denna tid, i slutet av 1970-talet, mina drömmars mål. Jag satte på mig en fullastad ryggsäck, ställde mig vid en påfart till E 18 och började lifta. Inom tio minuter hade jag fått lift med en förbipasserande egyptier. Han skulle till Oslo - det passade perfekt. Mindre lyckat var hans vurm för kappkörning. Varenda bil framför skulle prompt köras ikapp: den fartälskande egyptiern hade fullt upp tills han slutligen något dämpade farten när vi väl var inne i den norska huvudstaden.

Jag hade ingen särskilt stor reskassa. Men helst borde den räcka några månader. Jag var inte särskilt klar över hur länge jag skulle vara borta, det kunde bli både längre och kortare tid. För att spara pengar övernattade jag den första natten i ett skogsparti vid Holmenkollen. Följande dag gjorde jag välling på min lilla Trangia, innan jag så letade mig fram till europavägen mot Bergen och åter försökte få lift. Kom med en lastbil, men den skulle inte längre än till Hönefoss - det blev till att tälta i utkanten av samhället.

Följande dag bromsade en äldre man in. Han hade varit krigspilot under andra världskriget och jagat tyska ubåtar. Fortfarande avskydde han tyskar. När vi på de små fjällvägarna sedan fick sakta in för en tysk bil ökade han snabbt farten och körde om med en rad svordomar. Tyskar, de var för jävliga.

Läs mer...

Nyårsdagen 2007

Första januari 2007 – när jag hör om stormvarning klass tre beslutar jag mig för att åka tåg till Malmö och fotografera. Tar med min gamla Canonkamera, som jag fått av min svärmor som hon fått av sin svågers fru, ingen påstridig proffsoptik utan den är ödmjuk och ligger nätt i handen.

Läs mer...

olands_folkhogskola_2Folkhögskolan
och sprängkraften

Det stora alvaret. Så kallas den trädlösa kalkstensplatå som utgör ungefär en fjärdedel av Ölands totala yta. Två kilometer därifrån ligger Ölands folkhögskola, en av Sveriges mötesplatser för ung nyskapande kultur.

Den öländska sommaren är känd för sitt kulturliv - till Öland vallfärdar konstnärer och författare från hela landet under sommarmånaderna, men på vintern är ön betydligt ensligare och folktommare. Även på våren och sommaren förundras människor över att något kan växa på alvaret. Men ändå blommar orkidéerna där i maj, många av dem unika i sitt slag. Vad är det som ger dem kraft att tränga upp ur den stäpplika marken?

Läs mer...

Man bär utlandet inom sig

Ett bokligt reportage

Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre orkar hålla det kvar inom sig utan också måste ge det en riktning utåt. Det han säger är att människan alltid bär på en längtan: ut, bort eller vidare.

Bergsson har utifrån sin isländska barndom funnit att utlandet är detsamma som molnen: i dessa moln såg han främmande bergstoppar och till dem längtade han. Han hamnade i Spanien, och från Spanien kunde resan bara gå vidare till en annan perifer punkt, Portugal, eftersom hans uttalade längtan också handlade om att alltid nå det som var just perifert, och som låg bortom det vi kallade innanför. I sitt filmande sökte han alltid det som var motsatsen till innanför: det utanförliggande, det perifera, det som i varje avseende var bortom.

Vad är, noga räknat, utlandet? Är det bara en geografisk bestämmelse, eller finns det något annat, ytterligare och betydligt djupare i ordet, valet av benämning? Utlandet är inte självklart allt som ligger en bit bortom den egna nationens juridiska befogenheter. Men vad är det då Bergsson talar om? I läsningen av hans texter om honom tror jag mig finna ett slags svar. Från tidig barndom känner han en längtan bort och det är i molnen han tycker sig se detta utland, ännu ospecificerat, ännu svårt att sätta namn på, annat än som just utlandet. Och så har människans längtan förmodligen alltid sett ut: inte nödvändigtvis specifik men alltid starkt uttalad som varande något annat än det för handen givna.

Läs mer...

 sparklers
Fyrverkerier under Guy Fawkes Night.
Foto av Cindy Carlsson

Att bränna en docka på bål

Cindy Carlsson skriver om dödens dagar runt om i världen i allmänhet och Guy Fawkes night i synnerhet.

Traditioner är nog viktiga för de flesta och oftast har vi en personlig favorit. Förra helgen var det dags för engelsmännen att fira "Guy Fawkes Night" igen, vilket är något av en höjdpunkt för många. Det är nog fyrverkerierna, brasan och de kolaglaserade äpplena som lockar, men traditionen har en ganska unik historia bakom sig.

Läs mer...

dina___molla_l_075

Upplopp
av Torsten Renqvist

Torsten Renqvist: Född 1924. Debuterade som målare och grafiker 1950. Fick pris på Biennalen 1964. Lämnade några år senare måleriet helt. Sedan dess har han skulpterat, mest i trä. År 2000 mottog han Sergelpriset som delas ut av Kungliga konstakademin.

Anders Forsberg har fotograferat en nästan okänd grafisk serie av Torsten Renqvist Upplopp från 1957 om revolutionen i Ungern.

 

Läs mer...

Zigge Holmgren: En nyrenässans för porträttkonsten

Porträttkonsten har som uttryck under lång tid varit förbundet med titlar, hedrande utmärkelser och som minnesbilder av avlidna personligheter. Men i dag kan vem som helst köpa sig ett porträtt för ett överkomligt pris tack vare de nya teknikerna. Ett uttryckssätt som många samtidskonstnärer har tagit till sig och idag flitigt använder i sina arbeten. Porträttet har på så sätt fått en ny innebörd och uppfinningsrikedomen och lekfullheten kring "dagens" porträtt verkar outtömlig. Porträttkonsten är helt enkelt inte längre en klassfråga och ateljéfotoporträttet är inte längre det enda alternativet till ett porträtt som de flesta kan ha råd med. Zigge Holmgren är en konstnär som bland annat gör porträtt och han jobbar med den nya tekniken.

Läs mer...

 vagabond2
En uteliggare underhåller sig med
musiken. Foto: Hebriana Alainentalo
Samhället som inte räcker till för alla

"Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det blivit något mindre skambelagt." - Så skriver Socialstyrelsen i det första påståendet i "5 sanningar om hemlöshet" som går att finna på deras hemsida på nätet.

Vägen från Slussen till arbetsplatsen för dagen är tätt trafikerad. Rusningstrafiken dånar och då och då skramlar Saltsjöbanan förbi. Jag befinner mig i Stockholm och ska för en dag jobba på ett av Stockholms Stadsmissions härbärgen. Väl framme vid ingången ligger hemlösa på marken med tröjor, filtar och en och annan sovsäck som substitut för säng.

Cyklar står parkerade utanför, en del med olika storlekar på hjulen, någon utan sadel. Det finns även så kallade arbetsvagnar, en gång kundvagnar, vid cykelstället. De används för att stoppa bohaget i, kläder och hygienartiklar och annat som går att byta mot något som passar bättre.

Väl inne på härbärget och tillika matservering, allrum och tvättstuga möter Lina mig, en av de anställda. Hon har kortklippt hår och blå ögon som aldrig viker undan.

- Hej och välkommen, nyckel och överfallslarm finns på kontoret, säger hon och fortsätter att prata med en av gästerna.

Läs mer...

a02  

Första stenen är kastad i Estland

I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ovanligt.I Estland serdock HBT-rörelsenmed tillförsikt på framtiden. Kristofer Andersson reste dit för att förstå varför.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts