Post Scriptum - Tidningen Kulturen




Post Scriptum

 

Post Scriptum, PS, den nya tidskriften för poesi, startades 2005 av redaktören Boel Schenlær. Post Scriptum är en tidskrift för poesi i översättning.

Fram till och med 2014 utgjorde PS en fristående del av Tidningen Kulturen. Numera hänvisar vi till deras nya sajt, klicka här.

Redaktör: Boel Schenlær

 


 

Diti RonenDiti Ronen, född i Tel Aviv i Israel, poet och teaterforskare. Hon har publicerat tre diktsamlingar. Hon undervisar i kultur-och konstpolitik på Hebreiska universitetet i Jerusalem och är rådgivare åt regeringen, kommuner, konstnärsfonder och kulturinstitutioner. Hon har tidigare arbetat på det israeliska kulturministeriet, och ansvarat för kulturpolitik inom teater och litteratur.

Hon arrangerar poesikvällar i Beit Ariella på Huvudbiblioteket i Tel Aviv.

 Hon har fått flera priser, två internationella och två israeliska. Hon har som poet också vistats på Mysore universitetet 2010-2011, i Karnataka, Indien och på Kuvempu universitet 2012-2013, i Shimoga distriktet i Indien. Hennes dikter och böcker är översatta till fler än tio språk. Ronen är mor till två döttrar och tre söner. Hon bor och arbetar i Neve Monosson, en förort till Tel Aviv.

 Kritikerna har skrivit om Ronens poesi att den avslöjar en rik och unik, kvinnlig värld och rör vid personliga erfarenheter som vävs in i mytologiska och symboliska sammanhang, på ett moget sätt med ett skickligt hantverk.

 Hur ser Ronen på poetrollen? Hon svarar att det är att vara just poet. Det har alltid varit den enda rollen. Det kommer aldrig att förändras. Att vara poet, menar hon, är att vara en konstnär. Och det innebär att skapa. Att uppleva livet fullt ut, med känslostormar och kärlek, att överleva och att dö, att se, lyssna, följa sitt hjärta, att drömma och aldrig vakna – och framförallt; att respondera på allt i livet, att skapa om det från början, nu i rätt ordning och rätt form.

Läs mer...

Kos KostmayerKos Kostmayer, amerikansk poet och dramatiker som skrivit för både scenen och filmen. Han har bott i såväl New York, Los Angeles som i Missisippi.

När Kostmayer var tio år miste han sin älskade hund som blev överkörd. Han skrev en prosadikt om hunden och visade den för en söt flicka i klassen. Och för första gången i hans liv gjorde han en koppling mellan språk och kärlek, eftersom hon omedelbart blev kär i honom. Hennes namn var Balbina, namnet är nästan som en hel dikt, menar Kostmayer.

Hans motiv och syften med att skriva förändras varje dag, varje timma, anser han. Främst skriver han för att det ger honom en känsla av frihet och välbefinnande. Med andra ord, säger Kostmayer, är jag självisk, men jag drömmer faktiskt om att skriva på ett så frigörande sätt att andra ska smittas av samma känsla; en ren befrielse.

När Yannis Ritsos befann sig i fängelse fick han inte skriva, men han skrev ändå, naturligtvis, på små pappersbitar som han stoppade undan i burkar och begravde på fängelsegården. Kostmayer föreställer sig att varje hemlig dikt han skrev var ett försök att bryta sig ut ur fängelset – och för ett kort ögonblick, kanske en sekund, eller en minut eller två, en timma – kände han sig riktigt fri. När Kostmayer läser hans verk idag käner han sig fri och älskar Ritsos för detta.

Läs mer...

Sam CarlquistSam Carlquist har ett förflutet som mångårig programchef för scenerna i Kungsträdgården.

Tidigare i år publicerade han den uppmärksammade diktsamlingen ”BREV FRÅN SEVASTOPOL”. Sam är inbjuden poet till Södermalms Poesifestival 2014 som äger rum på Orinteatern den 4 och 5 september.

Han har debuterat sent i livet. Han säger själv att det gäller att väcka språket inom sig – eller att bli väckt av det. Plötsligt – efter fyllda 60 år – kände han att odjuret vaknat igen, alla orden som levde jävulen i honom fram till 30-års åldern och som han trodde hade dött Det var ett uppvaknande med formuleringar som tog stor plats och ställde krav. Sedan dess skriver Carlquist oavbrutet; i tysthet eller med ett ständigt mumlande.

Han tar inte ett steg utan sin anteckningsbok. Han skriver av nödvändighet: Hans dialog vet ingenting om kvalitet eller värde, just då. Vissa dagar blir han less på att toppridas av orden; han blir trött, känner sig uppgiven eller rasande över vad som händer i världen – visa skeenden anser han att det är tvångsmässigt att formulera sig kring. Men i sådana fall är hans första, trotsiga impuls att sluta skriva, men det lyckas han inte med. Det skulle kräva mer beslutsamhet och mod än  han enligt sig själv besitter.

Sam Carlquist anser det omöjligt att gå emot sin högröstade fantasi. Han inser med rädsla – och med än större glädje – att det inte längre är han som bestämmer. Det är orden.

 

Läs mer...

Tarek EltayebTarek Eltayeb föddes 1959 i Kairo av sudanesiska föräldrar.Sedan 1984 bor och arbetar han i Wien, Österrike. Han har publicerat fem diktsamlingar, tre romaner, två novellsamlingar, en pjäs och en självbiografisk bok på arabiska. Han har också översatt dikter av ett antal österrikiska poeter till arabiska, bland andra Christian Loidl (1957-2001), Gerhard Kofler (1949-2005), Friederike Mayröcker: (1924), Christl Greller (1940). Hans verk är översatta till många språk, bland andra tyska, engelska, italienska, franska, spanska, makedonska, rumänska och serbiska. Hans dikter har publicerats i ett stort antal litteraturmagazin och tidskrifter runt om i världen. Han har innehaft flera litterära vistelsestipendier, bland annat Elias Cannetti Fellowship i staden Wien 2005 och fått ett stort rumänskt litteraturpris på International Festival Curtea des Argeş. Eltayeb har medverkat vid ett stort antal internationella poesifestivaler.

  Tarek Elyaeb började skriva dikter när han blev kär som sjuttonåring. Skrivandet var det enda möjliga sättet att uttrycka kärlek på, i Kairo i mitten av sjuttiotalet, menar han. Han kunde dock inte vara fullt ut ärlig och rättfram, inte heller kunde han ge dikterna till henne han älskade, så han använde sig av en pseudonym. När han läste kärleksdikterna högt för sina vänner, tyckte de mycket om dem, så han fortsatte skriva, men hon kunde aldrig läsa dem.

Läs mer...

Anat ZechariaAnat Zecharia, född i Tel Aviv, är en israelisk poet och fotograf. Hon undervisar i litterärt skapande på The Open University i Israel, och recenserar modern dans i en välkänd israelisk tidning. Hon har blivit publicerad i ett stort antal olika tidskrifter och erhållit flera litterära priser. Två diktsamlingar har hon givit ut. Zecharia blev utvald att representera Israel som en av 204 poeter från de olympiska nationerna - Poetry Parnassus.

Zecharia kastar i sina dikter ljus över hur Israels politik påverkar israelernas sexliv. Hon är influerad av landets feministiska poeter, till exempel Yona Wallach och Agi Mishoi. Hon berättar om åtrå och sexuella begär på ett direkt och ocensurerat sätt. Man kan ofta finna en sorts tvetydighet i hennes dikter.

Anat Zecharia började skriva dikter när hon var trettio år, 2004. Innan dess trodde hon inte att hon skulle skriva några dikter. Som ung ville hon gärna älska poesin, så hon köpte diktsamlingar, men det tog femton år innan hon öppnade dem. Efter militärtjänsten studerade hon fotografi i fyra år och tyckte livet var perfekt, “en bild säger mer än tusen ord”.

Men därefter studerade hon hebreiska språket och dess kultur och plötsligt öppnade sig böckerna i den judiska bokhyllan och knockade henne med sin charm, språkets charm och grundvattnet flöt fram sedan flera tusen år. Zecharia menar att hebreiskan är den enda identitet hon kan anta utan att ställa en mängd frågor till sig själv. Att inte vara en israel, att inte vara judinna, bara tala och skriva hebreiska.

De dikter hon skrev 2004 blev en diktsamling. Hennes bok därefter var en diktsvit med åtta sånger. En redaktör för en poesitidskrift ville bara publicera fem av dem, och då bestämde hon sig för att inte låta trycka dem. Det beslutet håller hon fast vid: att inte publicera hur som helst eller var som helst.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen