Porträtt - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Porträtt

Muhammad Ali vs Sonny Liston 1964För 50 år sedan blev en viss Cassius Clay världsmästare i tungviktsboxning genom att besegra titelhållaren Sonny Liston efter sex ronder. Clays seger var otippad, och föga anade någon att denne 22-åring skulle ta boxningen till nya höjder, samtidigt som han genom en rad kontroversiella ställningstagande skulle hamna i politikens rampljus.

Dagen efter sin seger över Liston lät den nye världsmästaren meddela att han nu slutade att använda sitt ”slavnamn”, och kallade sig nu Cassius X. Så småningom gick han till historien under sitt muslimska namn Muhammad Ali.

Hans väg till världsmästartiteln var inte så spikrak som han senare ville påskina. I OS-finalen i Rom 1960 stod den polske eleganten Zbigniew Pietrzykowski, notoriskt känd för sin bristande uthållighet, väl emot i de två första ronden, men blev totalt utboxad i tredje. Till mötet med Liston kom Ali visserligen obesegrad som proffs, med 19 raka segrar, men det var i flera fall utan att övertyga.

Det som var nytt med Clay/Ali var dels hans stil i ringen, dels hans uppträdande.

Ali fick boxningspubliken att häpna när han inte höll upp garden, utan lät armarna provokativt hänga ner, ”garderade knäskålarna”, och undvek motståndarens slag genom ett fantastiskt fotarbete. Han dansade i ringen sin berömda shufflestep, och kontrade med blixtsnabba slagserier. Ali själv kallade sin stil för ”dansa som en fjäril, sticka som ett bi.”

Aldrig förr eller senare har publiken sett en boxare med ett sådant fantastiskt fotarbete och så snabba reflexer.

Läs mer...

Jean GebserJag slutade min långa drapa om Jean Gebsers The Ever-Present Origin med att jag kanske skulle återkomma till boken. Det kändes inte tillfredsställande att lämna en bok på över 600 sidor med att ha skrivit om de 150 första.

Men samtidigt var mitt ställningstagande förståeligt. Boken är av den karaktären att man uttömmer sina krafter på 150 sidor. Men nu har åtskillig tid gått, och det känns lust att gå in i uppgiften igen. Men inte i form av en genomgång av alla de återstående sidorna men som ett försök att fånga upp och göra förståeligt det alternativ, som Gebser erbjuder till de fyra formerna av medvetande, som han urskilt. För det är där som spänningen och nyheten i boken ligger. Problemet är bara att detta alternativ är så nytt och så avvikande, att det är svårt att förstå och än mer att förmedla. Gebser talar om en mycket större mer genomgripande ”mutation” än jag, och det är därför han behöver så mycket större utrymme. Sedan återstår det att se, om han får rätt.

För Gebser nöjer sig inte med att ersätta eller snarare komplettera det mental-analytiska sättet att se på världen som en enorm addition av mer eller mindre fasta storheter, fixa förhållanden, lineära sammanhang med andra tankeformer som samband, rörelse, växelverkan, nätverk, process, funktion, helhet, system, nivå, feed-back, självorganisation. I stället slår han hela spelet överända och kommer med något alldeles nytt. Som samtidigt på sätt och vis är en återkomst av ursprunget: ”The ever-present origin.”

Tidens problematik

Det gäller alltså Gebsers alternativ: vad är det han vill ha i stället för analys och reduktion? Det visar sig att det är något mycket radikalt. Det första kapitlet i bokens andra huvuddel, ”Manifestations of the Aperspectival World”, heter ”The Irruption of Time”. ”Irruption betyder inträngande, men det visar sig att ”inkluderandet av tidsfaktorn i de rigida, materialistiska och rumsligt uppfattade systemen, som var de gängse fram till 1900” (287), är något ganska så komplext.

För det första innebär tiden, liksom rummet, som enligt Gebser kom in under renässansen med perspektivet, en kategorisering av verkligheten. Ett fenomen uppträder, en händelse inträffar inte bara på en viss lokalitet i rummet utan också på en viss tidpunkt i historien.

Läs mer...

Helena Nyblom  1843-1926August Strindberg stack aldrig under stolen med att han påverkades av andra författare. Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius inspirerade En namnsdagsgåva, hans första, numera försvunna skådespel. Vid ungefär samma tid tog han också intryck av den isländska sagoskatten. Charles Dickens inflytande är tydligt i Röda rummet. Henrik Ibsen påverkade Lycko Pers resa. Zola var avgörande för Fadren och Fröken Julie.

Edgar Allan Poe inte bara inspirerade till skådespelet Samum. Eftersom Poe avled samma år som Strindberg föddes lekte Strindberg med tanken att han var Poe reinkarnerad, en teknisk omöjlighet även i andevärlden. Poe avled nämligen flera månader efter Strindbergs födelse.

Vidare var Shakespeare en avgörande inspirationskälla för de historiska dramerna. Swedenborgs betydelse för Inferno-perioden och de expessionistiska dramerna är välbekant. Strindberg entusiasmerades av många fler. Hans Christian Andersen och Maurice Maeterlinck ej att förglömma. Strindberg angav den sistnämnde som inspiration till Svanevit. Men vad han än skrev och hur påverkad han än var, så blev resultatet ändå alltid Strindberg.

Ett drömspel (1901) präglas av hinduiska och buddhistiska tankegångar. Men vid läsningen av en av sagoberätterskan Helena Nybloms berättelser i hennes tidiga, mycket fina men nästan bortglömda novellsamling Fantasier (1896) slås jag av likheterna mellan hennes novell ”Glädjens lustfärd” och och framför allt det förspel till ett Ett drömspel, som Strindberg skrev till urpremiären på Svenska teatern i Stockholm 1907. 

Läs mer...

Nu när vi blivit av med kommunismen är det dags att ta itu med kapitalismenJag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom alltid överlät sina lästa nummer av The New Yorker till mig), men också för att han var en stor opinionsbildare med sina orädda texter i Kvällsposten, där han gick till storms mot det politrukstyrda TV-monopolet och gisslade den blinda vänsterns föreställningsvärld. Det innebar att han fick många fiender, inte bara inom tokvänstern, utan också inom den mer sansade delen av vänstern.

Det här hade sina sidor. När jag hemkommen till Sverige läser nekrologerna, så finner jag att han fortfarande betecknas som en konservativ USA-vän på sina håll. Men han var för det första inte alls konservativ. Han var radikal! Det var vänsterfolket som klamrade fast vid ett förlegat, förment ”allmännyttigt” public service ideal som var konservativa i sin drift att bevara det bestående monopolet, inte sällan med osanna argument om brist på kanalutrymme i etern. Ingen kunde förklara för mig varför eterhavet tillät en rad konkurrerande radio- och TV-kanaler i USA och Italien men att det samtidigt inte fanns plats i den svenska etern.

Läs mer...

Norman RockwellI det senaste avsnittet av Downton Abbey, det som utspelar sig kring julen, slår en engelsk lord som hamnat på obestånd sina lovar kring den amerikanska miljonärskan, slottsfruns mamma. I Shirley MacLaines framtoning är hon så vulgärt amerikansk och rättfram som engelsmän, med liten eller ingen rätt, älskar att föreställa sig befolkningen i USA, övertygade om sin egen sofistikerade kulturella överlägsenhet. Hon ser ut som ett spöke. Det hindrar inte lorden, men hon genomskådar honom. Pengarna behåller hon för sig själv, och någon ladytitel är hon inte intresserad av. Hon föreslår i stället att han tar sig över Atlanten, så ska hon bjuda samman honom med några miljonärsänkor som fikar efter en fin titel.

"Come to my little cottage on Bellevue in Newport!" Inte alla som såg avsnittet förstod detta rejäla understatement. Men den som varit i Newport, Rhode Island, gör det. Bellevue är den långa breda gata som kantas av miljonärspalats från den tid när rövarbaroner med sociala och kulturella ambitioner och penningstinna efter lyckade affärer i järn och stål, bilfabriker och järnvägar lät bygga palats efter europeiska förebilder, ståtliga mansions med trettio-fyrtio rum, ibland med Versailles som modell. Ett av dem ägdes av den excentriska Doris Duke som ärvde ett tobaksimperium. Hon var frikostig med donationer för att bevara Newports märkvärdiga arkitektur, inte bara palatsen utan också trähusen från slutet av 1600-talet: Newport är en av USAs äldsta städer.

En bra bit bort på Bellevue finns ett stort hus med många rum som nu hyser ett museum för illustrationskonst. Bland de mest namnkunniga konstnärerna som ställs ut är N. C. Wyeth, pappa till  ultrarealisten Andrew Wyeth (med den bekanta drömmande flickan på ängen, och de många akvarellerna på modellen Helga med flätorna) och en mästare på att bildsätta äventyrsböcker av R. L. Stevenson och andra. Det är klassiska bilder som generationer av amerikaner (pojkar mest) tagit till sig. Just så såg John Silver ut, med lapp för ögat, träben och en papegoja på axeln. Ännu större intresse har besökaren av de bilder av en någon yngre artist som ställs ut och vars målningar numera hör till de verkliga dyrgriparna: Norman Rockwells bekanta omslag till Saturday Evening Post.

Läs mer...

Aki KaurismäkiAki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik som uppskattar de djupt mänskliga historierna fyllda med filmisk lek.

Mannen beställer Koskenkorva i den nyöppnade restaurangen Työ (arbete på svenska). Filmen heter Moln på Drift, och är regisserad av Aki Kaurismäki.

Den sprittörstiga mannen är Peter von Bagh. Både Peter von Bagh och Aki Kaurismäki kan tänka svara något slags finska filmhjältar. Bägge har regisserad film, skrivit om filmer och grundat en filmfestival, men framför allt är båda filmentusiaster till sista andetaget.

Det som dock skiljer herrarna ifrån varandra är att von Bagh är förtjust i orden, medan Kaurismäki undviker dem till varje pris.

I april 2008 beviljades Kaurismäki titeln ”akademiker” av presidenten Tarja Halonen. Ett avgörande skäl till denna ära var Kaurismäkis internationella karriär, någonting som uppskattas högt i Finland. Von Bagh har i sin tur en rad böcker översatta till flera språk samt han är den kreativa ledaren för Il Cinema Ritrovato, filmfestivalen i Bologna.

Men vi går lite tillbaka i tiden. När von Bagh i slutet av 1970-talet planerade filmarkivets filmprogram satt den unge Aki Olavi Kaurismäki i biografen och såg varje visning. Senare blev Aki och Peter vänner för livet

Läs mer...

Ivar Kreuger omkring 1930 vid sitt skrivbord i Tändstickspalatset. Foto WikipediaDe omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar blir intervjuade av en skribent såsom dessa fortfarande vore vid liv. Gränsen mellan livet och döden är ibland efemär eller illusorisk – dessa figurer fortsätter sitt liv i odödlighet genom sina verk och genom berättelserna de skapat.

Texterna kommer kanske att vara ironiska ibland eller möjligen seriösa. Men, det som är viktigt, det är att skribenten som intervjuar kommer att ge en ny röst till den intervjuade. Vi hoppas kunna ge dels en underhållande, men också lärorik stund, till våra läsare.
Här talar Ivar Kreuger genom Max Lundqvist.

 

Läs mer...

Viktor Rydberg omkring 1890 Foto  WikipediaI en av mina favorittidskrifter Allt om Historia läser jag om hur den 17-åriga Kalmarflickan Jenny Nyström kom att börja illustrera Viktor Rydbergs julsaga Lille Viggs äfventyr på julafton. Hon läste den på julafton 1871 i Göteborgs Handels -och Sjöfartstidning och skickade hoppfullt några illustrationer till dess chefredaktör Sven Adolf Hedlund.

Så tillkom sagans klassiska illustrationer, många gånger omtryckta i nya upplagor.

Jenny Nyström skulle aldrig bli kvitt sina tomteillustrationer, hon skulle fortsätta med dem livet ut. Hon var konstutbildad, bl.a. i Paris, men tomtarna blev hennes största inkomst, och efter hennes död 1946 fortsatte sonen Curt produktionen.

Sagan handlar om den lille grå tomten, som bjuder pojken Vigg på en åktur med sina små hästar och besöker gårdar med supande och svärande fäder, gnatiga mödrar, elaka bönder och svältande barn, och överallt delar tomten ut sina gåvor.

I varje gård möts de av gårdens egen hustomte som berättar om årets mödor, och i konungens slott vägs sedan vid resans slut gott mot ont. I den sista scenen möter de den fattiga mor Gertrud (porträtterad efter Rydbergs älskade fostermor) som också får sin julgåva: pepparkakor, grenljus, och raggsockor.

Viktor Rydberg var vid slutet av 1800-talet en av Sveriges mest uppburna författare, ja närmast att betrakta som en nationalskald. Han föddes 1828 i Jönköping, men blev tidigt moderlös och bortlämnades som s.k. sockenbarn. Hans far var en försupen vaktkonstapel vid stadens fängelse och han hade en svår uppväxt. Hans medkänsla för de som hade det svårt skulle leva med honom livet ut.

Läs mer...

Jean GebserDet finns en bok av Jean Gebser som överträffar det mesta. Originalet heter Ursprung und Gegenwart och är från 1949/1953/1973. Översättningen till engelska från 1984 av Noel Barstad m fl (Ohio University Press Athens) heter The Ever Present Origin och omfattar 621 sidor, men de är av en storlek, som jag aldrig sett maken till; i själva verket kanske likvärdiga med 1500 vanliga sidor. Det är denna översättning till engelska, som kommer till användning här (den engelska titeln är Gebsers egen; om översättningens långa historia, se s. xv ff). Första upplagan är alltså ganska gammal, men den engelska utgåvan 1984 är på alla sätt förd up to date.

I en sådan bok kan man bara presentera och diskutera huvudlinjerna, om ens det, och klippa ut aspekter, som tycks särskilt intressanta. Men det är också så, att Gebser inlåter sig i långa resonemang med föregångare, som känns mindre angelägna. Och han vrider och vänder gärna på problemen ett eller två varv mer än vad som kan tyckas nödvändigt; det gäller att kryssa mellan dessa partier.

Författaren föddes i Poznan 1905, då staden var tysk, och fick förnamnet Hans, men han tycks aldrig ha känt sig tysk. I varje fall flydde han landet, när det började uppträda brunskjortor i München, och han bytte sitt förnamn till Jean. Via Italien och Frankrike kom han till Spanien, där han lärde sig spanska så väl, att han fick anställning i kulturdepartementet. Men tolv timmar innan hans lägenhet i Madrid bombarderades hösten 1936 flydde han till Paris, för att därifrån 1939 ta sig över gränsen till Schweiz, två timmar innan den stängdes. Där stannade han sedan livet ut, samarbetade med Jung och utarbetade sitt stora verk, som han första gången publicerade, när han bara var 44 år gammal. Han dog 1973 i Bern. (xviii ff)

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Film. Med det intensiva thrillerdramat 'The Salesman' är Asghar Farhadi den fjärde regissören i filmhistorien som vinner en Oscar för Bästa icke-engelskspråkiga film två gånger. Han tar därmed plats på en mycket prominent vinnarlista som hittills bestått av tre legendariska mästerregissörer: Federico Fellini, Vittorio De Sica och Ingmar Bergman.
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen