Litterärt - Tidningen Kulturen




Litterärt

Att1 tillverka2 ett3 ting4, vars5 motstycke6 ej7
tidigare8 setts9, är10 konstnärens11 vision12
Ett13 uttryck14 bland15 dem16 alla17 att18
kalla19 sitt20 eget21 är22 därför23 dennes24
ambition25
Kritiker26 säger27 att28 ingenting29 nytt30 kan31
göras32 idag33 som34 icke35 skapats36
förut37
Men38 vågor39 gör40 nya41 mönster42 på43
stranden44, ehuru45 gammal46 är47 där48 sanden49

Läs mer...

Image
Spirits Fixt av Hebriana Alainentalo
Åren klyver tiden i oberäkneliga ytor.
Klyver gamla ekar med sorgsens iver.
Små och stora vresiga staplar av ord
glimmar till och lägger sig ner
för att driva fram över sårigt, skurna vatten.

Läs mer...

Image

Ja vill bara säja dej en sak, Holger Holmlund från Hebbershålet, framhärda Göte grälsjukt å klia sitt aldri läkta å ständit varande sår i ljumsken, där en lömsk minderåri marknadsfundamentalist en gång i den mest vanställande men för gubben eggande dödsspasmen högg han, å he jer att ja ha pina mä fram genom detta tidevarv, som ä dräktit av den mest kväljande gemenhet å som nödslakta varje redli menisk så snart den börja ta sä ton, utan å bekymra mä om nån sataförbannad slutseger… Ja ha ofta vare brenken, känt mä som en annan tomtjållkraskus eller nåt bällmakar till distriktshjon, men då ha storsinnet allti rädda mä ur förlägenheten. Under livskrälandets spermadödande möder ha alla förgråtna böghorers översägivna gnyenden om inbillade förlorade paradis int bekomme mä mer än den folkkära frågan om vilket dildofabrikat som få Carola å ryta mest bestialiskt…

– Ja ha lefvat ett herrligt lif, sucka morfar melankoliskt, fastän de för den oinvigde kan tyckas domt å dunsit. ”Ett folk, förnedradt till förtviflans rand, stod upp att värna sina fäders land”, å där stoltsera ja i bräschen, outtröttlit förbannande vardandetörsten å tillblivelsebegäret å elakartat kränkande varje liten förstucken helihet å trygghet å tröst människostackarna klamra sä fast vid i den själssörplande, hjärtfrätande, hjärnskållande folkmordsstormen, hela tiden ackompanjerad av Mahlers uppståndelsesymfoni framförd av Rafael Kubelik å bayerska ölhävarorkestern,… Men du, söte Göte, din gamla bonobo, håll du rent på å reingt ein? Ha Flibbertigibbet tage dä i besittning?

Läs mer...

Image

När Ester återvände me mat å dryck hade hon dom tre gloryholekuksugerskerna i fnittrit slamsande följe. Tindra, Blossa å Grådask va nu påklädda i vanliga käringpalter å luderutstyrslar å verka brano avslappnade å lättfärdiga, Tindra kungjorde högt å stolt att ”vorum forum jer viven”. Morfar svor av vrede å äckel på ett språk ingen kunde förstå å gjorde hotfullt ritualförbannande gester vars innebörder gått förlorade för oräkneliga släktled sen, men Mensträskfruntimren brydde sä int utan slog sä kvittertjattrande ner på golvet på några skabbhåriga lappfällar. Den kvalförtärde Lorenz Wucher maka sä ansträngt en liten bit från kvinnerna, de mullra i hans buk å dödsanletet blekna än mer av häpet förebrående smärta. Han kved nåt obegripli om att han bar de dödfödda Tysklands tvångsaborterade foster i sitt inre å citera nåt dolskt ur Jan Dlugoszs 1400-talskrönika om litauernas hedniska människoeldoffer å att kristna slavar ska offras till den svarte guden Zcerneboch.

Ester servera så gott hon nu kunde av delikatesserna som belamra den väldiga brickan hon kom vinglande me… grillade å ankomna pälsjursköttbitar å svedda svålar från vädurskaniner å andra kreatur som pensionerats från sitt lukrativa barnaknullande, i bältet hade hon sämre sortens spritflasker som hon generöst hällde upp vederfrestande vätska ur i smutsiga glas gästerna fick plocka upp från golvet bäst dom förmådde… Den undertryckt lessna, svassande å fjäskande Ester skulle förklara nåt för den berusade Lotta:

– Ja gjorde nåt konstit me appamojen där, avslöja Ester, ja ändra på pilledutten så att hela tjolimocken börja skångra å shunten svischa… Å så ligg ju Posener i kökssoffan å ha int vare upp ur han på flera vecker, å de ä ju som svårt å hovasera hur mycke mat han behöv när han ä så stilla. Åsså vet ja ju int om han förtjäna nå schwöbben eller int, den slirusen. Egentligen ä han ju bra triven å, å ja vill ju int vara ösksam, men då börja ja känna mä så där vhimsk å vekalönnum igen…

Läs mer...

Image
Illustration: Ida Thunström
”Inget är säkrare”, sade ett kvalster till ett annat, ”än att vår ost är medelpunkten för det stora världssystemet, och att vi är den allsmäktiges särskilda älsklingar, eftersom han har skapat denna den mest fulländade av boningar åt oss.”

Björnen

”Vart är du på väg, Gudfar Björn?” sade en varg till en vandrande björn. – ”Jag söker en annan bostad”, svarade björnen. – ”Men du hade ju en vacker och rymlig grotta, varför lämnar du den?” – ”Lejonet gjorde anspråk på den och gick till djurens senat.” – ”Då  hade du inget att frukta, för du hade ju rättvisan på din sida.” – ”Gudfar Varg: den som ställs mot kungar har aldrig  rättvisan på sin sida.”

Älskarinnan

En älskarinna lämnade sin älskare och låtsades sedan otröstlig. ”Varför gråter du så väldigt?” frågade en grannkvinna. ”Ack! Därför att jag lämnade kvar den vackra blå kappan hos honom.” Lägg märke till detta, ynglingar.

Dagsländan

En gammal dagslända utropade: ”Nu har jag under 22 timmar ägnat mig åt att lära och utbilda mig; min visdom och mina kunskaper är de största ett ändligt väsen kan uppnå.” ”Stackars dåre!” sade en människa, som hörde henne, ”en oerfaren pojke äger tio gånger så stor kunskap och insikt.” Resonerar en dödlig ofta inte lika vist som dagsländan?

Läs mer...

Fler artiklar...

Underkategorier

Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som konsten (alla former av konst) tillåter. Så bli inte rädda, det är bara konst. Tidningen Kulturen kommer att bjuda läsaren på författares egna t­exter eller på bildkonstnärers arbeten under denna kategori som vi kallar Utopiska geografier.

Under redaktion av Nikanor Teratologen.
ePost
· Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Carl AbrahamssonSpelar alla olika fiktioner någon roll egentligen? Förmodligen inte, men det kommer inte att hindra mig från att uttrycka dem.

- Carl Abrahamsson

Kombinationen av textuella och andra visuella uttryck är en av vår kulturs främsta och mest direkta; och en som fått ett oöverträffat och generellt anslag i spridandet av information och förmedlandet av andra budskap tillgängliga även för de minst läsintresserade och/eller läskunniga, dess historia går lika långt tillbaka som människans och motsvaras i dag av de första skrivna tecknen i de tidigast etablerade kulturerna som något som kan liknas vid vårt enda kommunicerande genom tid och rum. 


För länge sedan, i något slags gyllene tidsålder somliga av oss blickar tillbaka mot med glans i ögonen, fanns det inom litteraturen ett fenomen som gick under namnet följetong. Idén var att låta läsarna av en tidning eller ett mer obskyrt litterärt magasin med jämna mellanrum ta del av en längre sammanhängande historia.

Ofta bestod historien av ett flertal trådar som flätade in i huvudhandlingen och bars upp av ett karaktärsgalleri stort nog att fylla båda sidorna i en fotbollsmatch. De var ofta döpta efter sina huvudpersoner, Oliver Twist, Idioten, Odysseus. De var ofta skrivna av Dickens, Dostojevskij och i enskilda fall, av Joyce. Sällan av kvinnor.

I slutändan resulterade dessa texter i de superkanoniserade verk vi alla har i våra hyllor och som merparten av oss också läst.

Trots att följetongen som form och som idé var mycket framgångsrik, framför allt i England och Ryssland innan första världskriget, gick genren in i skuggan. Kanske var det till fördel för den masspublicerade romanen, kanske för novellen, som tog dess plats på tidningssidorna och magasinen.

Nog om historia.

Här är vi idag.

Det samhälle vi för närvarande lever i bygger kring korta texter, små paket av fragmenterad information som slungas mot oss med våldsam kraft och väldig hastighet. Vi tar del av historier på det sättet.

Den bild av världen vi idag har tillgänglig är ett resultat av att vi pusslar samman dessa fragment till den mosaik som blir vår samtid. Vår världsbild. Inte undra på att bloggtexter, krönikor och noveller fått vind i seglen. Inte undra på att tv-serien klivit in i finrummet. Vi tar del av dem i tidningar, på tv, genom våra datorer och phones och tablets och pads.

Håller man det i åtanke är det bara en tidsfråga innan följetongen kommer tillbaka i modern tappning. Den är, eller borde kunna vara, en passade spegling av vår tid. Korta kapitel som växer samman till en mer sammanhängande historia. Känner du igen dig? Bra. Välkommen till det första steget.

Skrivkooperativet Alla, eller SkAlla, är en självständig grupp författare med rötter i Lunds Universitets Författarskola och Lund har allt utom vatten är vår följetong.

Staden Lund är ett mikrokosmos, som trots sina urgamla rötter, sin gentrifierade utsida och akademiska spjuverism är en modern mångfasetterad helhet fylld av liv, berättelser och oväntade krökar. Så snart man börjar skrapa ytan och verkligen ser människorna som cyklar eller går längs de lugna gatorna kommer ett intrikat nät att breda ut sig.

Varje vecka kommer SkAlla att göra nerslag i det nätet, följa trådarna för att se var de leder. Vilka andra trådar som berörs på vägen är ännu okänt. Varje enskild författare skriver en karaktär, eller ett perspektiv. Det finns ingen färdig mall och ingen färdig handling. Som i vardagen vi delar med varandra kommer handlingen att växa fram organiskt från karaktärernas (och författarnas) interaktion. Det blir en resa och vi är glada över att få dela med oss av den, genom Tidningen Kulturen och Freke Räihäs utomstående redaktörskap, till er.

SkAlla

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts