Krönikor - Tidningen Kulturen




Krönikor

Det regnar. Snön smälter helt om det fortsätter så.
Jag längtar och saknar dig. 


 

I minnet återvänder jag till tiden vi tillbringade tillsammans, efter din första resa till USA, här i Stockholm. Detta minne är ett tydligt avgränsat efteråt. Det är din frånvaro som gör minnet synligt för mig. Men likadant är mest en sena sommar eftermiddag. Vi var vid stranden tillsammans med andra personer här i Stockholm.

Jag minns på att, helt plötsligt och utan någon anledning, blev jag lycklig. Jag menar att jag hittade lyckan där, i den där stunden och plats. Där fanns du, och barnen, värme, havet...jag började, mycket ensamt, att sjunga. Jag ville vara ensam och samtidigt alla ni som var där var nödvändiga för min glädje, ni störde mig inte, jag ville bara, för en lite stund, vara ensam med mig själv och leka vid vattnet och sjunga min sång. Sällan har jag varit lyckligare. Plötsligt var allting lugnt, nära mig, omkring mig, inom mig, utan våld...Det var som att andas.

Betraktade som metaforer har resan och kärleken ett drag gemensamt: en föreställning om en slutgiltigt förlösandetranscendens . Vi reser i tron att vi kan förlösas ur våra sociala betingelser, liksom vi älskar i tron på att vi genom mötet med den andre/andra kan förlösas ur oss själva. Föreställningen om det slutgiltiga överskridandet, transcendensen, är givetvis en produkt av "fallet" (dess dialektiska motsats: älskar vi är det alltid i någon mening för att få upprättelse), men ur denna ursprungliga kristna kontext har transcendenstanken översatts och skrivits in också i de mest vardagliga zonerna av våra liv.

I dag vidmakthålls den av kommersiella krafter som strävar efter att få oss att tro att vår egen otillräcklighet är på en gång konstitutiv och möjlig att överskrida: ett falskt diktat som ser till att göra såväl dygd som frälsningslära av vårt konsumistiska beteende. (Paradoxalt nog lär vi oss härigenom att också människor kan konsumeras).

Men den som verkligen älskat vet att ingen människa kan förlösa en annan ur sig själv. Äger kärleken kraft rör det sig knappast om en förlösande kraft. Det enda berättigande transcendenstanken har ett väldigt ytligt sådant. Genom att tro på kärlekens förlösande förmåga tror vi också att vi kan räddas ur den förskrivning av innebörder som i relationen hela tiden tvingar oss att spela rollen av den andre. Om vi tror att rollspelet kan överskridas har vi också försäkrat oss om att vår vilja till kunskap och insikt om den vi älskar aldrig behöver förvandlas till behov och ägande. Men som vi sett är transcendenstanken en del av den form som kärleksrelationen av nödvändighet måste anta. Utan transcendens ges förhållandet över huvud taget inget förlopp, ingen riktning; det låter sig inte ens bestämmas som en signal i händelsen

Gilda Melodia

Sofia Kahl

Efter en presentation på kontoret i Cayenne fick jag en guide första dagen. M, en student som jobbade på en arkeologiuppsats, var minst sagt glad att komma ut lite. Vi fick låna en stadsjeep och M skjutsade mig runt i staden och visade mig stränderna strax utanför. Jag lyste säkert av förväntan och vartefter mer och mer av häpnad.

Läs mer...

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium totalitních režimů) (ÚSTR) en betydelsefull medlem, och ögonvittne till det vad kommunismen i Tjeckoslovakien var kapabel att begå.

Läs mer...

vladimir Oravsky

Den följande historien har jag berättat tidigare och vid andra sammanhang. Att den nu återigen gör sig påmind är på grund av att dess förmodade huvudperson tilldelades ett av de två Polarpriser som tillkännagavs i februari 2017.

Läs mer...

Vladimir Oravsky

Jag tittade på det andra avsnittet av sex i en svensk tv-serie betitlad ”Konsthistorier”. Varför? Eftersom några kulturexperter på Sveriges Radio fick förhandstitta på den, och de fick betalt för att i radio göra reklam för den. Unisont sade de att den var alldeles utsökt och pedagogisk och underbar och på alla sätt och vis fantastisk. Så vem är jag att säga emot?
Läs mer...

Skörden av dagens postutdelning bestod av ett God Jul-vykort, som kom lite för tidigt om den ska glädja mig julen 2017, eftersom 2016-års julutgåva är inte bara passerad utan även alla dess gåvor, förutom en meterlång god numera uppäten korv, även är utbytta mot andra, något bättre passande.
Och så har Postnordsfarbrorn levererat ett mindre antal räkningar och dessutom tre tidskrifter.
Jag tänker skriva några rader om en av dem.
Läs mer...

Jörn Donner Foto Bengt Oberger ccbysa4.0

Den 84-årige Jörn Donner är återigen ett samtalsämne för dagen. Den här gången med anledning av sin senaste bok ”Suomi Finland”, som recensenterna kallar en smädesskrift skriven med anledning av att i år firar Finland 100 år som självständigt land.
Jag har inte läst ”Suomi Finland” än, men jag har personliga erfarenheter av herr Donner.
 
Läs mer...

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir inspirerad och sätter sig en natt med sax och limtub för att förfärdiga några collage på egen hand. En kväll besöker han ett känt galleri på Madison Avenue i New York.
Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen