”Vi vill inte ha er här...!!” - Tidningen Kulturen




Abdel-Qader Yassine

Gästkrönikör
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
”Vart är du på väg?” frågar han mig och kommer helt nära.
Baksmällan kommer tidigare än väntat.

”Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av”, varnar en mekanisk och opersonlig röst innan tåget stannar vid nästa station. Det är inte avståndet mellan vagn och plattform som är farligt, tänker jag ilsket. Det är inte de döda tingen som vill dig illa. Det är inte de döda tingen som vill ta död på dig. Det är människor som är ondskan.

”Blattejävel”, skriker han, ”såna som du borde utrotas.”

Jag känner slaget, hansknytnäve mot mitt bakhuvud. Ett hårt slag, tiden har stannat. Jag förstår inte alls vad det är som håller på att hända. Vem är denna suddiga människa som raderar hela min känsla av värdighet med ett välplacerat slag i bakhuvudet?

”Vad vill du?”, frågar jag näst intill ljudlöst, ”Vad har jag gjört?”

”Håll käften, du ska inte tro att du har någon rätt att tala till mig. Du är bara skit.”

”Vad vill du jag ska göra?

Varför kan du inte bara lämna mig i fred?” viskar jag med en bönfallande röst.

”Jag kommer aldrig att lämna dig i fred. Vart du än går kommer jag alltid att gå två steg bakom dig. Du kommer aldrig att vara trygg så länge det finns några som jag. Några som älskar detta land och den vita rasen. Några som vill kämpa för fosterlandet. Vi vill inte ha er här. Ni förstör för oss. Ni förstör vår gemenskap, ni degenererar rasen med era odugliga gener och genitalier. Ni har tagit hit HIV och världens skit...Jag har lust att döda dig, jävla svartskalle. Du får mig att må illa.”

Samtidigt som jag, av inte helt oförståeliga skäl, är livsrädd kan jag inte låta bli att förvånas över hans ivriga förolämpningar. Den här killen kan bilda meningar med både bisatser och något som man, med lite god vilja, skulle kunna kalla metaforer. Och mer ska det bli.

”Tror du att du kunde bli som vi?”

”Tror du att du kan bli svensk bara genom att ta på dig samma kläder som vi?”

”Tror du att du blir svensk bara för att du pratar svenska?”

”Tror du att det finns plats för dig i den svenska gemenskapen bara för att du umgås med svenskar? Vi kommer aldrig att släppa in dig. Du kommer alltid vara en liten knähund som vi sparkar på när vi känner för det.”

I samma ögonblick som tåget närmar sig perrongen tar killen tag i mina armar, knuffar mig fram till kanten och håller min kropp halvvägs ut över spåret. Sekunden innan tåget skulle ha krossat mitt huvud drar han mig tillbaka och knuffar in mig i en pelare på perrongen.

Till min oerhörda förvåning är det första känslan som rusar genom min tacksamhet. Tacksam för att han räddade mitt liv. Han är inte helt igenom ond. Det finns hopp för honom. Blir det jag som ska rädda honom? Ögonblicket efter försvinner känslan av tacksamhet som dagg i solen och rädslan invaderar krop och själ.

Hur ska detta sluta?

Kommer jag någonsin att se mina älskade igen?

Ska mitt liv ta slut på en skitig T-baneperrong denna höstkväll?

Smärtan är outhärdlig när han sparkar mig i skrevet med sina boots, som tydligen har något slags metallinfattning i tåspetsarna.

”Så du åtminstone inte ynglar av dig, ditt jävelskap”, vrålar han.

Hatet lyser ur hans ögon och formar en gloria kring hans hjässa.

Den onda ängeln? Den straffade guden?

När dörrarna äntligen går upp knuffar han mig in i vagnen, vänder ryggen till och går därifrån. Han går med lugna steg från platsen där han nyss förändrat och förstört ett människoliv.

Puslen i normalläge

Oberörd.

Som en zombie.

Ett tillstånd av absolut apati.

Jag känner inget.

Jag ser inget.

Jag hör inget.

När dörrarna slår igen är det ridåfall för ett avslutat kapitel av mitt liv.

”Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av”, varnar en mekanisk och opersonlig röst innan tåget stannar vid nästa station. Det är inte avståndet mellan vagn och plattform som är farligt, tänker jag ilsket. Det är inte de döda tingen som vill dig illa. Det är inte de döda tingen som vill ta död på dig. Det är människor som är ondskan.

Det slog mig (bokstavligen) att när jag såg mig själv i förhållande till världen har jag inte tänkt på mig själv som annorlunda, som avvikande. Jag har aldrig tidigare känt som nu. Känslan av ofrivilligt utanförskap.

Mina förebilder och ideal har varit anpassade till mitt hemland.

Jag har aldrig identifierat mig med andra araber.

Jag konstaterar att det finns en diskrepans mellan min självbild och omvärldens bild av mig, ett utrymme där frågor av stor betydelse väntar på svar. Ett rum som, precis som universum, hela tiden växer sig större. Oändligt. Perspektiv förskjuts och försvinner.

Jag är på väg någonstans.

Jag har inte tid att stanna till och tänka efter.

Jag jagar nyastjärnbilder.

Åker rymdraket utan säkerhetsbälte.

Det är säkrast så.

Abdel-Qader Yassine

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen