Om förlåtelse som motståndshandling - Tidningen Kulturen




Marie Tonkin

Gästkrönikör
Verktyg
Typografi
En ny brinnande aktuell krönika av Marie Tonkin

Efter onsdagens terrordåd i London går mina tankar till Elisabeth. Också något i oss dör när våra medmänniskor dödas. Vad måste vi bevara, vilken väg leder framåt? Elisabeth Fedorovna visste att det inte var passivitet. Hon hade medvetet tagit Ryssland till sitt hjärta och var knappast politiskt oengagerad. Kort efter dådet i Kreml offentliggjorde hon att hon förlåtit sin mans mördare, startade en kampanj för att häva dödsdomen och vädjade till sin svåger, tsar Nikolaj II – förgäves. Varifrån hämtade hon sin beredskap?

1905 skakas Moskva av ett terrordåd: På väg ut ur sin droska dödas storfursten Sergej Alexandrovitj av en nitroglycerinbomb. Det sägs att den till och med spräckte fönsterrutorna i de närliggande husen. Hans fru, storfurstinnan Elisabeth Fedorovna, hör också explosionen från tsarpalatset, lämnar det hjälparbete för ryska soldater som hon själv initierat, och kastar sig i en hästvagn.

Det bolsjevikiska missnöjet med regeringen och tsardömet har jäst i flera år och storfurst Sergejs aktiva ställningstaganden mot de revolutionära har gjort honom impopulär även bland intelligentian. Dådet är helt enkelt inte oväntat. Tvärtom färdas storfursten avsiktligt ensam. Han har nyligen sagt upp posten som Moskvas generalguvernör. Det är en tid präglad av uppror, obalans och våldsdåd, som vår egen.

Där ligger kusken med livshotande skador på den snötäckta marken i Kreml bredvid de två döda hästarna. En soldat täcker över det som finns kvar av storfurstens kropp. Det blir Elisabeth som samlar ihop sin mans blödande kroppsdelar när hon brådstörtat anländer några minuter senare. Likt en Isisgudinna. Hon kramar Sergejs medaljer i handen. Men vad kan återuppstå efter katastrofen? Ögonvittnen berättar att hon inte grät.

Elisabeth von Hessen-Darmstadt, född som tysk prinsessa och barnbarn till drottning Victoria av Storbritannien, ska senare helgonförklaras av den ryskortodoxa kyrkan. Hennes liv var fullt till brädden av dramatik – mer om det snart.

Redan nästa dag har Elisabeth mitt i chocken ordnat med tillträde till attentatsmannens cell. En av hennes nära vänner återger ordväxlingen.

”Vem är du?”

”Hans änka. Varför dödade du honom?”

”Jag hade bomben i fickan flera gånger när du var med, men jag ville inte döda dig. Jag sökte ett tillfälle när han var ensam.”

”Och du trodde inte att du dödade mig också när du dödade honom?”

Efter onsdagens terrordåd i London går mina tankar till Elisabeth. Också något i oss dör när våra medmänniskor dödas. Vad måste vi bevara, vilken väg leder framåt? Elisabeth Fedorovna visste att det inte var passivitet. Hon hade medvetet tagit Ryssland till sitt hjärta och var knappast politiskt oengagerad. Kort efter dådet i Kreml offentliggjorde hon att hon förlåtit sin mans mördare, startade en kampanj för att häva dödsdomen och vädjade till sin svåger, tsar Nikolaj II – förgäves. Varifrån hämtade hon sin beredskap?

Vid sitt besök i fängelset gav Elisabeth Kalyayev, gärningsmannen, en evangeliebok, och uppmanade honom flera gånger att läsa den och ångra sig. Hon kom ut med en bedrövad suck: ”Jag har misslyckats.”

Mer än hundra år senare kastar Elisabeths exempel ljus över vår situation, i ett Europa så gott som varje vecka skakat av terrordåd. Hennes agerande framstår som övermänskligt. Men det är ett faktum att hennes ljus hade högre densitet än våldets mörker.

Vad ände med Elisabeth? Hon sålde sina tillhörigheter och grundade ett kloster i Moskva, där hon blev abbedissa. Klostret drev ett sjukhus, ett barnhem, ett bibliotek och ett apotek, förutom ett välbesökt kapell, öppet för allmänheten. Det berättas om Elisabeth att hon vandrade omkring ensam nattetid i Moskvas fattigaste kvarter för att uppsöka nödlidande. Under oroligheterna som följde på revolutionen 1917 arresterades Elisabeth på Lenins order och gick en brutal död till mötes. Då hade hon tackat nej till alla erbjudanden om att sätta sig i säkerhet. Hon ville dela Rysslands öde.

På det höga bronskors som restes över platsen för mordet på hennes man, hade Elisabeth låtit ingravera: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” Ögonvittnen berättar att det var med den bönen på läpparna som hon själv dog, den 18 juli 1918, i ett nerlagt gruvschakt utanför Alapajevsk.

Mitt i detonationernas urladdningar visar Elisabeths exempel på mod – och kärlek. Hon förlorade allt, men gick vidare. Var det förlåtelsen som gjorde henne så fri? Hennes val gav henne utlopp för den djupa längtan hon länge haft – att hjälpa de fattigaste och de nödställda – och ställer oss inför utmaningen att göra det vi kan, även om vår tillvaro mörkläggs av terror.

 

 

 

Marie Tonkin

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts