Träningseufori? - Tidningen Kulturen




Gästkrönikör
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Jag är nyss hemkommen från en joggingtur. Snön yrde runt mig i ljusa moln och flingorna lade sig som lätta, svalkande kyssar på mitt ansikte. Vinden var med mig i slutet, lyfte mig, förde mina steg lite längre än beräknat, gav mig den rätta knuffen framåt. Hemma väntade vatten, värme och en skön dusch.



Du springer vidare, nerför, uppför och träffar på ett gäng hårt tränande militärklädda människor.

 

Så fantastiskt det låter – men är det egentligen så?

Snön yr, vinden tjuter runt knuten och du inser att du i morse sa, lite kaxigt och lagom avslappnat: ”Jag ska ut och springa i eftermiddag. Tar sexan”. Då snöade det inte och med handen runt den varma tekoppen och en nybakad bulle på tallriken kändes den där joggingturen helt rätt och helt lätt. Enkel. En bra plan.

Framåt eftermiddagen började det snöa. Idén, den goda planen, kändes svår att genomföra. Ett motstånd byggs sakta upp inom dig. Du tvekade. Hinner jag? Kanske… jag har ju en del att göra. Det mörknar snart… Du möter dotterns blick. Hon som redan varit ute och sprungit. Före frukost joggade hon en lång runda. Hennes blick får dig att skämmas. Något motvilligt letar du rätt på träningskläderna. Reflexväst, vantar. Ger dig ut i den friska luften, kylig, blåsig och vit av virvlande snö.

Steg för steg. Andhämtningen ljuder högt i den stillhet som snö och lägivande skog ger. Du slappnar av och låter fötterna falla framåt. Taktmässigt, andas, steg, andas. Du tänker inte på stegen, du tänker på annat. Ser världen runt omkring dig. Nakna träd sträcker sina svarta fingrar mot en vit himmel. Lera och snö blandas och ger dina steg ett förtjusande klafs varje gång du lyfter skon från marken. Barr och frusna löv virvlar runt i en lustiger dans. Du andas. Du lever.

Sex kilometer senare når du hemmet. Nej, snöflingorna kysste inte dina kinder, de var i vägen, skymde sikten, fastnade i ögonfransarna och piskade din hy. Vinden var visserligen i din rygg men den gav inte dina trötta fötter de vingar de behövde så väl.

Så fantastiskt det låter – eller?
Nja, kanske inte själva turen där ute i snön och leran, den var inte så underbar att det går att göra poesi av den, men känslan finns där. Känslan av att ha joggat är just så fantastisk att det nästan är vackert. Att du övervann tveksamheten, gav latmasken stryk och genomförde det du föresatt dig att göra där vid frukostbordet. Bara den känslan är härlig nog för att kallas eufori. Träningseufori.

Träningseufori. Något du kan uppleva vid extrem träning, de där gångerna då du tar ut dig fullständigt, känner blodsmaken, den beska järnhalten finns i munnen, i näsan, i hjärnan. Hjärtat slår hårt, når nästan maxpuls, varje andetag är smärtsamt livgivande, nödvändigt, underbart – din kropp har gett allt och lyckan är total.

Kan eufori vara något som är lite enklare än så? Vara känslan av nöje och nytta, känslan av att du faktiskt gjorde det du intalade dig att du skulle göra? Mangla lakan, stryka tre skjortor, promenera efter maten eller ringa en god vän som du inte pratat med på länge?

Träningseufori kan vara en underbar känsla av utmattning, av total färdighet, av att du har tagit ut dig till ditt yttersta, överlevt hjärtats smattrade staccato-slag, njutit varje intensiv järnhaltig smaktillsats, saktat av, stannat till, andats – och bara njutit av just den känslan. Endorfinerna dansar discodans i ditt inre, sprider sig i lyckorusiga virvlar och du blir hög – hög på livet självt. Det är just det om kallas träningseufori.

Var hittar du detta?

På St Hans backar i norra Lund? Där parkerar du cykeln eller bilen, knyter skosnörena ordentligt och letar dig fram på stigarna. Du springer uppför, mellan buskar med nyutslagna knoppar, halkar lite i leran, känner pulsen öka, känner andhämtningen bli ansträngd. Du följer stigens slingrande väg och… möter en grupp knyttebarn med föräldrar som njuter av vårens första blommor och studerar de nästan utslagna knopparna på träden för att se hur världen vaknar till liv och sakta stegar mot en sommar. Ser efter om det gör ont när knopparna brister och det är därför våren tvekar.

Du springer vidare, nerför, uppför och träffar på ett gäng hårt tränande militärklädda människor. De rusar i flock uppför, stannar tvärt, kastar sig till marken gör armhävningar och rusar sedan vidare. Om och om igen uppför St Hans längsta, högsta backe, allt under ivrigt påhejande från högljudda tränare. Fullt ös – uppåt! Du joggar förbi dem, trött i benen, lungor som arbetar med djupa, tunga andetag, du ser på dem, njuter av att se deras hårda arbete och når till sist toppen.

Hjärtat slår, låter som en hackspett i våryra, du flåsar, suger in luft, din kropp önskar, kräver, längtar efter syre. Du andas. Du ser dig omkring. Utsikten är vidunderlig. Allt från Lunds alla hus till Hyllie vattentorn i södra Malmö och långt borta i diset Barsebäcksverkets stela siluett. Världen är din.
Du andas.
Ditt hjärta slår.
Långsammare.

Du springer nerför, ler åt de militärklädda, vinkar åt knyttebarnen och känner livet pulsera i dina ådror och i dina trötta ben. Eufori? Kanske trötthet. Eller känslan av nytta och nöje. I vilket fall känner du dig framförallt duktig. Du sprang. Upp och ner. I solen, eller var det i duggregn? Halkade i leran, rev dig på en buske, såg en blomma. Hatade varenda steg. Älskade varenda utmaning. Överlevde. Igen.
Du är nöjd.
Träningseufori?
Är det här den finns?

Eller finns den en vanlig vardagskväll på en upplyst, slät och enkel joggingslinga? Du möter en vän. Det är kväll, samma kväll varje vecka och ni träffas vid samma tid och på samma plats. Ni lufsar runt joggingspåret och pratar. Två varv, många samtal. Ni joggar i precis lagom prattempo. Avhandlar politiska problem och de senaste nyheterna. Blandat och gott. Ni är lagom trötta, har andats fuktig, kylig skånsk skogsluft mättad med löv och barr. Klafsat i lera, lyft benen. Ett ben i taget, om och om igen. Lyft er från soffan, rört på er. Andats lite hastigt och sprungit i precis det tempo som ni kände för och behövde. Känt värmen öka, svetten tränga fram.

Träningseufori?
Ja. Du satt inte stilla idag. Du rörde dig. Använde glömda muskler, andades. Du är nöjd, du var nyttig. Soffan blir på så sätt bekvämare och fikat godare.

Den där träningseuforin som ska vara så bra att uppleva, den dyker upp då och då. Den kräver inte så mycket. En ansträngning. Ett beslut, en övertygelse. Det kan vara lätt att få endorfinerna att dansa. Lätt att nå välmående, nöje, nytta. Kravet är att finna en känsla av att göra rätt. Frisk luft, lite motion och därefter välförtjänt vila. Att komma ut i skogen, parken, längs med en trottoar eller landsväg. I backar eller släta spår.

Andas.
Ett, två, tre.
Lyft benen. Ett steg i taget. Förtjusande klafs, eller soltorrt damm. Värme, kyla, fuktig dimma, strilande regn, solsken och hetta.
Fyra, fem, sex.
Andas.
Eufori.
 

Elisabet Lunga

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts