Krönikor - Tidningen Kulturen




Gilda Melodia

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som all fruktan, avfall, eskatologi, brått, bedrägeri glödgas och återvänder till sitt ursprungliga sätet: den illusoriska världen. Det är därför som den döde måste transitera Bardon.
Läs mer...

Det är en prövningens och utsatthetens tid; tveklöst är det så. Märkligt ändå att jag uppfattar denna tid som jag ville att den vore med dig. I din frånvaro ställs jag på nytt öppen, blir genomströmmad , definierad från ögonblick till ögonblick. - Jag vill att kärleken skall vara "lätt"-, sade du en gång. Men den lätthet jag känner nu är en frånvaro av fast förankring, och det finns en fasa i detta, en fasa jag dock intalar mig att jag döljer och bemästrar väl.
Läs mer...

Det regnar. Snön smälter helt om det fortsätter så.
Jag längtar och saknar dig. 


 

I minnet återvänder jag till tiden vi tillbringade tillsammans, efter din första resa till USA, här i Stockholm. Detta minne är ett tydligt avgränsat efteråt. Det är din frånvaro som gör minnet synligt för mig. Men likadant är mest en sena sommar eftermiddag. Vi var vid stranden tillsammans med andra personer här i Stockholm.

Jag minns på att, helt plötsligt och utan någon anledning, blev jag lycklig. Jag menar att jag hittade lyckan där, i den där stunden och plats. Där fanns du, och barnen, värme, havet...jag började, mycket ensamt, att sjunga. Jag ville vara ensam och samtidigt alla ni som var där var nödvändiga för min glädje, ni störde mig inte, jag ville bara, för en lite stund, vara ensam med mig själv och leka vid vattnet och sjunga min sång. Sällan har jag varit lyckligare. Plötsligt var allting lugnt, nära mig, omkring mig, inom mig, utan våld...Det var som att andas.

Betraktade som metaforer har resan och kärleken ett drag gemensamt: en föreställning om en slutgiltigt förlösandetranscendens . Vi reser i tron att vi kan förlösas ur våra sociala betingelser, liksom vi älskar i tron på att vi genom mötet med den andre/andra kan förlösas ur oss själva. Föreställningen om det slutgiltiga överskridandet, transcendensen, är givetvis en produkt av "fallet" (dess dialektiska motsats: älskar vi är det alltid i någon mening för att få upprättelse), men ur denna ursprungliga kristna kontext har transcendenstanken översatts och skrivits in också i de mest vardagliga zonerna av våra liv.

I dag vidmakthålls den av kommersiella krafter som strävar efter att få oss att tro att vår egen otillräcklighet är på en gång konstitutiv och möjlig att överskrida: ett falskt diktat som ser till att göra såväl dygd som frälsningslära av vårt konsumistiska beteende. (Paradoxalt nog lär vi oss härigenom att också människor kan konsumeras).

Men den som verkligen älskat vet att ingen människa kan förlösa en annan ur sig själv. Äger kärleken kraft rör det sig knappast om en förlösande kraft. Det enda berättigande transcendenstanken har ett väldigt ytligt sådant. Genom att tro på kärlekens förlösande förmåga tror vi också att vi kan räddas ur den förskrivning av innebörder som i relationen hela tiden tvingar oss att spela rollen av den andre. Om vi tror att rollspelet kan överskridas har vi också försäkrat oss om att vår vilja till kunskap och insikt om den vi älskar aldrig behöver förvandlas till behov och ägande. Men som vi sett är transcendenstanken en del av den form som kärleksrelationen av nödvändighet måste anta. Utan transcendens ges förhållandet över huvud taget inget förlopp, ingen riktning; det låter sig inte ens bestämmas som en signal i händelsen

Gilda Melodia

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir inspirerad och sätter sig en natt med sax och limtub för att förfärdiga några collage på egen hand. En kväll besöker han ett känt galleri på Madison Avenue i New York.
Läs mer...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen