Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 15 - Tidningen Kulturen




Stefan Whilde
Verktyg
Typografi
Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.


Det finns ingen vind

 

Kvällshimlen är blodröd, som om någon kastat en pyts rödfärg över himlavalvet. Det är vackert och olycksbådande på samma gång, som ett varsel om onda tider, undergång och slutförbannelser. Samtidigt som man får känslan av att deltaga i ett drama som är oändligt mycket större och orubbligare, där utgången redan är fastlagd, omloppsbanorna fullföljda och din roll i skeendet inte ens kan räknas till det försumbaras sorgesamma skara. Du är ingen. Dina spår är obefintliga. I det tidsperspektiv som tillhör evigheten är människan inte ens att likna vid den döda flugan på väggen. Ingen minns henne och ingen saknar henne. Det finns inget minne. Det finns ingen saknad. Din stund på jorden varade blott en mikrosekund och ditt stoff är inget som drömmar vävs av eller ens för vinden att föra bort. Det finns ingen vind.

 

 

 

 

Att se på konst

 

Det är ganska okomplicerat att betrakta konst. Antingen betraktar man bilden, om vi antar att det är en bild, rakt framifrån eller tar några steg åt sidan. Men aldrig har jag hört talas om att någon försökt anlägga det omvända perspektivet. Att gå in i bilden och identifiera sig med den. Som de afrikaner som då de för första gången fick se fotografier på sig själva, och de av förklarliga skäl inte var införstådda med den västerländska perspektivläran, läste fotografierna omvänt, inifrån, och såg dem som en brutal, fysisk tillplattning. Utifrån. Och i ren desperation grep efter vapnen.

 

 

 

 

Hemkomsten

 

Det gick med rasande fart att komma hem. Bussen var i tid, tåget likaså. Inga bekanta på vägen som ropade, "Hej, det var länge sedan, stanna ett tag osv". Inte en levande själ. Jag kom dessutom i tid till bussen och tåget. Där var det likadant. Ingen kastade sig över mig med samma fras som de som inte kastade sig över mig inte hade gjort. Det var tyst. Jag satt för mig själv och pillade med paddan. Biljetten var korrekt, hade rätt avgång och rätt pris. Konduktören prövade ett leende. Ute regnade det, det smattrade mot tågfönstret. Del gråmulna landskapet svepte snabbt förbi, blicken hann aldrig fästa sig förrän en ny scen dök upp som inte den heller hade tid att fästa sig. Det här kommer att gå fint, tänkte jag. Strax var jag hemma.

 

 

 

 

Den osynlige mannen

 

Man ser honom aldrig utomhus, sa den äldre mannen. Han är aldrig i trädgården. Man ser honom enbart då han hoppar in i bilen och kör till Konsum. Vad gör han hela dagarna, sommar som vinter, han verkar inte ha någon verktygsbod eller något hobbyrum. Det hörs inte ett ljud inifrån huset. Jo, förresten, där har jag fel. Ljud hör man. Ibland kommer det konstiga ljud. Det låter som en orkester som försöker låta som en vanlig orkester men misslyckas. Musiken går liksom sönder. Det är rena kaoset. I övrigt tyst, tyst som i graven. Jag har pratat med andra runt omkring som tycker som jag. Vi borde ringa på och reda ut det här. Han är inte som folk är mest, det är klart, men det finns gränser, han kanske har hemskheter för sig, vem vet. Man läser så mycket i tidningarna.

 

 

 

 

Potatisskalaren

 

Potatisskalaren kom äntligen till rätta, Den bara låg där, efter att ha varit borta i över två veckor. Vi hade visserligen två likadana till, men de var inte alls lika bra. Det var något särskilt med denna potatisskalare, den verkande ta sin uppgift på betydligt större allvar än de andra två. Som aldrig riktigt bet tag i potatisskalen utan mer lättsinnigt gled fram ovanpå. Man fick helt enkelt skala om flera gånger utan att ändå vara riktigt säker på att ha uppnått ett bra resultat. Och med sådana ovissheter kan inte ett modernt kök fungera. Det var helt klart. Rollfördelningen var satt ur spel. Nu låg den äntligen där och sken i all sin glans, och, det syntes lång väg, njöt av all den uppskattning som visades den, som om bortavaron endast hade varit ett sätt att understryka sin överlägsenhet och sitt omistliga värde. Den fick till och med ett eget fack i lådan. De andra två förpassades till en annan låda och fick tränga ihop sig med några udda gafflar och knivar.

 

 

 

 

Milt und leise

 

Hon var lite eljest, sa man. Klockan hade slagit tio på förmiddagen. Det var en alldeles vanlig dag på äldreboendet, där doften av skurade golv var det första som mötte en. De gamla hade sina sysslor, även om de inte var många, och personalen sina. Hon hade känt sig orolig, de hade fått springa ut och in i hennes rum under natten. Det var något med elementen och medicineringen, vid ett annat tillfälle handlade det om plågsamma minnen. Ett stilla, melodiskt mummel hördes mellan hennes torra läppar. Det lät som om hon försökte hitta fram till Isoldes, "milt und leise". Tårarna rann. Hon somnade in mycket lycklig.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen