En 50-årings anteckningar (Del 4 av 4) - Tidningen Kulturen




Stefan Whilde
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times
Jag brukar alltid göra precis tvärtemot vad Livsmedelsverket och Läkemedelsverket rekommenderar. Det håller mig frisk och på alerten. Jag blir mer dansant. Snyggare helt enkelt. Längre. Rakare i ländryggen. Rynkorna försvinner som genom trolleri. Morgonen doftar nyklippt gräs året om.

Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Annars kan man väl egentligen säga att jag föddes den 23:e december 1966 och då bodde mor och far på Berguvsgatan, de gula låghusen som på den tiden var sista utposten innan ängarna, åkerfälten och horisonten. När jag var två flyttade vi hundra meter till Tornfalksgatan 10B, fjärde våningen. Brorsan kom till världen när jag var tre och ett halvt och han hade rött, fint hår och fräknar. Vi kivade som bröder gör och en gång fällde jag honom så att han bröt armen. Vi delade rum och hade hemska, men tidsenliga tapeter på väggarna. De var knallröda och liksom randiga, jag minns inte riktigt, jag har nog förträngt det lite grann. Efter att far släckt lampan om kvällen berättade jag sagor för brorsan. Jag hittade på dem efter hand och lade in en cliffhanger när jag ville sova. Så fortsatte historien nästa kväll och brorsan var ivrig, han ville veta hur det skulle gå.

Ibland, innan jag somnade om kvällen, tänkte jag på hur det skulle vara att leva för evigt, att bli flera tusen år gammal. När jag inte fantiserade om månpromenader alltså. Då önskade jag mig en tidsmaskin som tog mig in i framtiden eller till tidens början, till tiden innan människorna. Jag ville resa, men inte på skidsemester till Österrike eller till Tivoli i Köpenhamn. Jag ville resa i tiden och ut i rymden.

Gymnastiken i skolan avskydde jag. Bockar, plintar och ringar fick det att köra runt i magen på mig så att jag trodde jag skulle skita på mig i mina blå gymnastikshorts. Jo, vi hade blå shorts och vita linnen allihop, ett slags uniform så att vi kunde se likadana ut på långt håll, som en grupp. Det var bara fröken som slapp. Hon blåste i sin pipa och sedan skulle vi dansa två och två till musik som jag definitivt förträngt. Vi hade en uppvisning i trean där föräldrar och släktingar bjöds in till Söderkullas stora gymnastiksal. Mor och far satt bänkade när jag och mina klasskamrater ringdansade fram i fina led efter frökens taktpinne. Leden var oerhört välorganiserade, på ett nästan overkligt sätt. Vilken tortyr!

1981 skrev jag min första roman. 325 A4-sidor romantisk samhällsrealism. Den hette ”Kramp” och tog ett halvår att få klar. Jag skulle fylla femton, vi hade flyttat till en fyrarumslägenhet och jag stängde in mig på mitt rum efter skolan och om helgerna och skrev så att tangenterna vibrerade. Jag skrev så hårt att bokstäverna slog hål på pappret. Det var ett rus. ”Kramp” och ytterligare ett tjugotal outgivna romaner som kom till mellan 1982 och 1996 har bevarats i pärmar, alla doftande av färgband och Tipp-Ex. 1996 skrev jag ”Pojkguden” som sedermera blev min officiella författardebut i bokform.

Jag har skrivit i 40 år. Det är en smått svindlande tanke. Men man ska inte ge sig i kast med att försöka förstå tidens framåtrörelse. Då blir man tokig till slut. Dessutom tror jag att det mesta rör sig i cirklar och då faller den linjära tiden platt som en pannkaka.

Jag har dock långt gångna planer på att logga ut från hela den digitala världen, köpa mig en Facit skrivmaskin på annons och parkera mig på altanen i stugan med grandios utsikt över skogen och dess stormbrutna träd. Där ska jag lyssna på kråkorna och koltrastarna och jag ska höra hur havets bränningar fräser medan jag slår ner tangenterna så att det dånar i stugans virke och ord uppenbarar sig som glödande kol på det benvita pappret.

Jag ska sitta där, i godan ro, med sesambröd, fetaost och rödbetor på tallriken och blodrött vin i glaset och skriva i fyrtio år till. Av nödvändighet, pur lust och på ren jävelskap. För det är det enda jag vill och kan. Det är min väg. Det är min dröm.

 

Stefan Whilde

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts