Kritik - Tidningen Kulturen




Kritik

Den läckande kroppen – inte bara en kvinnlig angelägenhet

Hjärnstorm 120-121Hjärnstorm nr 120-121, Mens
Gästredaktör Macarena Dusant

Uppvuxen i en kultur där allt (i stort sett) jag lärt mig kommer ur en manlig blick. Strindberg, Hesse, Rushdie, och Jocke Berg icke att förglömma, bevisen är många på att jag under uppbyggnaden av mitt kulturella, och i viss mån faktiskt själsliga, kapital skett via männens hjärnor och känsloliv, inte bara via kanon utan även- det måste erkännas- mina egna litterära preferenser.

Det är nästan lite kusligt att tänka på att jag upplevt fler skildringar, tusen gånger fler, av den olyckliga kärleken till kvinnan som begrepp (detta odödliga tema i den manliga litteraturen) än av just detta som Tina Carlsson förmedlar: kvinnans kropp upplevd inifrån.

Var tjugoåttonde dag. Svällande slemhinnor. Fyra dagars blödning. En dag uppehåll. Två dagars ytterligare blödning. Svarthet. Nej, hon sörjde inga ofödda barn. Barnen är redan födda. Hon sörjer att världen är så skitig. Hon sörjer och tvivlar på sin egen kompetens att vara människa. Avvaktar. ”

I somras år fick skribenten Macarena Dusant plötsligt nog, lyfte på luren och ringde upp Hjärnstorm. Varför gjorde de inte ett nummer om mens? Och jo det var ju en bra idé tyckte Hjärnstorm och Macarena blev gästredaktör för nummer 120-121, MENS. Man kan tycka att det är ett lite hypat ämne just nu, men då är det förmodligen det av en anledning. Och Macarena Dusant har i sitt val av skribenter skapat en bred bild av frågan, från den personliga upplevelsen till det större samhällsperspektivet, från en existentialistisk till en rent andlig aspekt. Komplexiteten är slående.

Läs mer...

Frisk energi och högerradikalism

tyr 4Buckley, Joshua & Moynihan, Michael (Red)
TYR Vol 4
Ultra Publishing

Ett grundläggande problem för intellektuella reaktionärer är att deras motstånd mot utvecklingen lätt reduceras till reaktivt gnäll. Besök på sidor som Avpixlat, Fria Tider och Flashback kan tjänstgöra som varnande exempel. Detta ligger förstås i begreppets natur: där radikalen vill framåt och agerar, vill reaktionären bakåt och tvingas reagera. Därmed hamnar reaktionären lätt i en position där denne hela tiden tvingas försvara det samhälle denne nyss var emot: liberala principer gentemot kulturradikal relativism, hädelsen gentemot kränkta muslimer, välfärdssamhället gentemot nyliberala privatiseringar och så vidare.

Detta gör att det reaktionära lätt blir en magsur hållning snarare än en sammanhållen ideologi med konsekventa mål att sträva efter, och innehållet blir därefter: visst kan den ständiga klagan på allt och alla vara upphov till en och annan syrlig lustighet, men intellektuellt blir det hela lätt sterilt – ett reaktivt gnäll, som sagt, med ”tillbaka” som ett inte särskilt upphetsande mål, som därtill sällan är genomförbart. Tidens pil leder som bekant framåt.

På ett område är dock den reaktionära hållningen, i sin allra vidaste bemärkelse, en oundgänglig tillgång för en kultur stadd i ständig utveckling: den historiska tillbakablicken. Förstå mig rätt: naturligtvis kan en god historiker gärna vara socialist eller liberal. Men någonstans bland sina dagspolitiska fördomar bör denne ändå bibehålla det i grund och botten reaktionära intresset och respekten för det förgångna.

Läs mer...

Det är ingen idé att hänga läpp

Gunnar Lundkvist, Hjärnstorm nr.119Själens Träskmarker #119, Kulturtidskriften Hjärnstorm
Medverkande: Maria Larsson, Bo Bjelvehammar, Margareta Klingberg, Monica Melin, Louise Hultén, Anna Qvist, Staffan Kling, Edvard Derkert, Björn Larsson, Gunnar Lundkvist, Åke Holmqvist, Kathrin Diestel, Ett rum med utsikt, Bengt Jahnsson-Wennberg

Hjärnstorm, kulturtidskriften där ord och bild faktiskt blandas, har i sitt senaste nummer #119, siktat in sig på temat Träskmarker. Själens sådana alltså, i ett par kortare inlägg och essäer grottar författare och konstnärer ned sig lite i mörker och misär. Det är riktigt upplyftande.

Det är en spretig blandning texter och bilder, och vissa tar sig an begreppet på ett sätt som känns nödvändigt. För någon eller några i alla fall, som ett riktigt konstverk: smalt men fokuserat på en viss, kanske lite extra skör, målgrupp.

Edvard Derkert citerar i sin essä Att övervintra i dy Michel Tournier: ”Varje människa behöver sina likar för att uppskatta yttervärlden i sin helhet”. Och ger oss en rad exempel på varför det är av värde att vältra sig i smuts. ”För att spela blues måste man ha smuts i själen, sa en full jazzviolinist till mig på väg till toaletten som han dessvärre spydde ner innan jag själv hann dit” säger Derkert, hur mycket igenkänning krävs det för att till fullo uppskatta en sådan mening? Galghumor är en slags passiv aggression, lite kantigt och repellerande sådär, och i Derkerts text cirkulerar snarare en värme. En öppenhet och kärlek inför människans fel och brister.

Dekadent är ensamt, tillslut, och som en varg som ylar mot månen vänder sig Derkerts text till de som förstår vad det innebär att bada i gyttja. Det händer att det är det enda som finns kvar att ty sig till.

Lika generöst blir det i Bo Bjelvehammars poetiska text Liv, jag förstår inte. Bjelvehammar levererar ord som håller stormarna i schack, ger oss något att hålla fast vid just genom att vara vackra. Är estetik det enda som tillslut kan hjälpa oss strandsatta? Med ord som

Läs mer...

Underkategorier

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen