Essäer - Tidningen Kulturen




Essäer

desadeMarkisens skuggor

Tidningen Kulturens Bo I Cavefors ser i markis de Sades författarskap och  "blasfemi" en illa dold bön till Gud om nåd. Sades orgier är offerceremonier för att fira Varats totala kollaps.

Julien Greens romaner är lidelsefulla bekännelseskrifter, fantastiska visioner av det omöjliga, av det till synes ockulta. Två personer är alltid närvarande mellan raderna, osynliga, markisen de Sade och älskaren och adoptivsonen Eric Jourdan. Greens böcker är avgrundsdjupt demoniska uppslagsverk om människans längtan efter att synda, om skuld och om sexuella specialiteter. Likt Bernanos, Mauriac och Pasolini gäller den allt annat övergripande striden: hur tolka Kyrkans läror, hur förlossas från det onda. Hur förlossa Kyrkan från det onda som är begär efter makt och ägodelar. Den extas som är en del av Gudsarvet går förlorad för människan när maktbegäret tillåtes dominera.

Läs mer...

En exceptionellt skoningslös
sado-masochist

Essä om det heliga Arabiens befriare, T.E.Lawrence.

För snart sjuttiotvå år sedan, den 19 maj 1935, slirar T.E.Lawrence med sin tunga motorcykel, en 1932 års Brough Superior SS-100 på raksträckan mellan Bovington Camp och Cloud's Hill, på väg hem, från flygvapnets kaserner, till sitt eremitage . Den skinnklädde T.E.Lawrence skadas livshotande vid fallet mot den svarta, blanka, regnvåta asfalten.

Läs mer...

 bully
Scen ur spelet Bully.
Queerspel

Efter att spelet Bully (recenserat i Kulturen 2006-12-08) kommit ut dröjde det inte länge förrän man på forumet gaygamer.net (en site för "boys who like boys who like joysticks") applåderade utvecklaren Rockstars nya spel, då spelare upptäckt att  Jimmy, protagonisten i Bully kunde flörta och hångla med sina manliga vänner.

Advokaten Jack Thompson, som driver ett enmanskorståg mot spelindustrin, såg det som ett utmärkt tillfälle att tala om det moraliska förfallet inom spelindustrin, medan den stora publiken mottog nyheten med jämnmod. Dock är det få utvecklare som är villiga att diskutera frågan om HBT-teman i spel. Det finns en stark lägga-locket-på-mentalitet i industrin på grund av en rädsla för att HBT-teman ska väcka starka negativa åsikter bland fans, de som inte uppskattar HBT-teman är ofta högljudda i sin avsmak.

Läs mer...

 goebbels1
Goebbels bland gymnasiekamrater 1916.
Goebbels
- den intelligente fanatikern

Kejsardömet står i full blomning när Paul Joseph Goebbels föds 1897 i småstaden Rheydt strax nordväst om Köln. Efter segern över Frankrike drygt tjugo år tidigare har Tyskland utvecklats till en europeisk stormakt med världsomspännande koloniala ambitioner.

Goebbels föds och växer upp i fattigdom. Fadern avancerar visserligen från arbetare till manschettproletär, men barndomens skolor och universitetsstudierna finansieras genom föräldrarnas stora uppoffringar och med hjälp av katolska kyrkans stipendiefonder. Joseph Goebbels är klassens ljus inte endast i naturvetenskapliga ämnen utan också i latin och grekiska. Han funderar på att efter skolan studera teologi, men i tonåren börjar han läsa Ibsen och Strindberg vars naturalistiska samhällskritik av det borgerliga samhället väcker hans intresse för socialpolitiska frågor. 1919/1920 följer Goebbels vid universitetet i Heidelberg Goethe-biografen, Stefan George-lärjungen och professorn Friedrich Gundolfs föreläsningar. 1921 doktorerar Goebbels, med Max von Waldberg som handledare, med en analys av Wilhelm von Schütz som dramatiker, Ein Beitrag zur Geschichte des Dramas der Romantischen Schule.

Goebbels karriär som Tredje Rikets främste dogmatiker och propagandist kan inte förstås utan kännedom om uppväxtens fattigdom och hans fysiska handikapp; trots att föräldrarna anlitar de bästa specialister kan sjukdomen i Joseph Goebbels högra ben inte hävas och han förblir klumpfotad.

Läs mer...

bi.androgynSado-masochistiska
och androgyna vägar till Gud

För att uppnå verklig sexuell och religiös harmoni har sado-masochistisk praxis i alla tider och i alla kulturer varit vanlig bland sensuellt sensibla människor. Detta gäller såväl i den gamla barbariska antiken som bland afrikanska folk, hos öknens beduiner, i Asien och i Europa. Såväl förr som i nutid. I nutid har tyvärr sado-masochism alltmer kommit att uppfattas som en sexuell variant praktiserad av skäggiga och överviktiga män på motorcykel, möjligen villiga närma sig det vilda tillståndet i form av hembakad Tigerkaka. I denna artikel talas det om en annan form av s/m.

Av hänsyn till statsreson och statsreligioner har glädjen i att plåga och i att bli plågad, i att piska och i att känna den snärtiga piskan på sin egen kropp, understundom undertryckts av maktens lakejer. Samtidigt som makthavarna själva, kvinnor och män, gärna frotterat sig med nakna kroppar, läder, kedjor och piskor. Men det förefaller som om sado-masochism bättre accepterats som en folklig företeelse under religiöst och politiskt rigida perioder i asiatiska länder, i arabvärlden och i Afrika än under motsvarande perioder i den kristna västvärlden.

Läs mer...

linneCarl von Linné
och världens skenbara lycka

Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en gång tillkom Carl von Linné. För att rätt beskriva den är det nödvändigt att beteckna eftervärldens förhållningssätt som en veritabel Linnékult. Statyer restes, böcker skrevs, skriftserier trycktes i Linnésällskapets namn, medaljer och mynt präglades. Det anordnades välbesökta botaniska exkursioner - vilka alltmer liknade societetstillställningar - som gick i Carl von Linnés fotspår både inne i Uppsala, ute på Linnés Hammarby och inne i mörkaste Småland.

Det vurmades och hölls hyllningstal. Blomsterkransar lades ner under högtidliga former vid statyerna så fort minsta anledning gavs. Varje litet Linnéjubileum var en nationell angelägenhet. Den store Oscar Levertin, även han omsvärmad och hyllad, inkallades för att skriva upptäckarens och vetenskapsmannens biografi inför 200-årsjubileet 1907 av Linnés födelse. Levertin stupade under arbetet och avled på kuppen.

Läs mer...

schmittCarl Schmitts antiliberala partisaner

Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und Der Begreiff des Politischen som "...une travail du grande qualité". Meier var 95, när han publicerade Die Lehre Carl Schmitts. Vier Kapitel zur Unterscheidung Politischer Theologie und Politischer Philosophie (Verlag J.B.Metzler, Stuttgart 1994), professor vid Carl Friedrich von Siemens Stiftung i München. Meiers bok föranleder följande reflektioner.

Moralisk upprördhet bör inte förväxlas med politisk filosofi, anser Carl Schmitt. Meier tar honom på orden. Däremot är det tveksamt om Meier till fullo inser att Schmitts kritik av humanistisk moralism inte innebär att denne även tar avstånd från moral. Det förhåller sig nämligen tvärtom. Vad Schmitt avskyr är en värld som reducerats till en amoklöpande maskin utan mål och mening, ett sig självförverkligande monstrum, ett skickligt iscensatt skådespel, intressant men utan grandezza, utan mål och utan avsikter. Livet i en sådan värld, med sönderstrilad tradition, hackad och finmald, med förlorad kunskap och heder, den är fantasilös, tråkig; den sociala gemenskapen består i ett sådant samhälle av ett oändligt antal ändlösa samtal utan innehåll, talanglösa och i avsaknad av dolda meddelanden och förtrollande visioner. Sekulariseringen, förnekandet av sanning och tro, tilltagande gudlöshet, oförmågan att tro på Gud - kort sagt, människans hybris leder henne visserligen till industriteknologiska framsteg, funktionalism och förutsebar framtid i form av ålderdom och död, men teknikernas och vetenskapsmännens aggressiva självöverskattning är följden av det evolutionära credo där människan "biologiskt och av naturen är ett på alla sätt svagt och hjälplöst väsen". Med hjälp av teknik och vetenskap försöker människan skapa en värld där hon är "den starkaste, ja den enda varelsen", menar Schmitt. Detta manifesteras framför allt genom försöken till "Selbsterrettung" och "Selbsterlösung".

Läs mer...

Luce Irigaray
och kvinnan som inte finns än

 luce
Luce Irigaray lever i Frankrike, Italien
och USA idag. Foto: Bologna

Queerinriktade feminister talar ofta om att vi lever i ett samhälle där normerna föreskriver två kön. Det är denna uppdelning vi måste motarbeta för att nå frihet; genom att motsätta oss, parodiera och driva med rollerna kan vi upplösa dem. Det finns dock alternativa teoribildningar. Kajsa Ekis Ekman skriver om filosofen och psykoanalytikern Luce Irigaray som menar att normen bara föreskriver ett kön.

Franska teoretiker kan ofta vara givande för att de har en förmåga att förbrylla en. Luce Irigaray är en sådan, och hon menar att normen inte alls föreskriver två kön. Det är vad den vill att man ska tro. Problemet med patriarkatet är att det bara erkänner ett kön, säger Irigaray. Kvinnan är inte ens definierad som ett kön, utan som mannens negation. Det rör sig inte om någon utvecklad konstruktion alls, snarare en slarvig samling av massa tvärtom. För vad betyder "hon" annat än "icke-han"?

Mellan det hopplösa i att försöka personifiera en negation och den ihärdiga kampen för att bli man befinner sig kvinnan idag. Därför är både kärlek och jämlikhet omöjliga, eftersom kvinnan helt enkelt inte finns än. Vi bör alltså, innan kampen för jämlikhet, skapa ett kvinnligt subjekt.

Läs mer...

Kroppen i det posthumana samhället

bild03Tidningen Kulturens chefredaktör Guido Zeccola inleder en kort artikelserie om kroppens betydelse i våra samhällen.

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna våra ideal. Som Nietzsche skrev: "den bästa vishet är inte så vis som visheten i din kropp." - På det viset skrev Nietzsche slutordet på själens historia som Platon och monoteismen förverkligade.

Läs mer...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen