Debatt - Tidningen Kulturen




Kultur

Österrikiska UD har fördömt Anna Netrebkos gåva om 1 miljon rubler till Operan i Donetsk i södra Ukraina. Den sjungande skönheten har också besökt sydöstra Ukraina i sammanhanget och betonat både sin och musikens frihet från maktens anspråk. Sådant förstår inte västerländska byråkrater, som hävdar motsatsen men i andra sammanhang betonar alla möjliga friheter.
Friheten för en ukrainsk ryska med rötter i kosackernas land i sydöstra Ryssland, där sydöstra Ukraina är den sedan 1920 saknade pusselbiten, att sjunga sin egen melodi är så självklar för henne att de österrikiska UD-tjänstemännen nog känner av eftertankens kranka blekhet. Anna Netrebko har förvisso två medborgarskap, både ryskt och österrikiskt, men det
senare bara för att minska byråkratin under sina resor till världens
operahus. Men Österrikes UD-personal, liksom andra västerländska maktinstrument, vill äga medborgarens frihet.

Pusjkin har behandlat frihetens tema i sitt poem Zigenarna, där den av upplysningen inspirerade ynglingen dödar den frihetstörstande zigenskan och hennes älskade i sitt begär att äga kvinnans frihet, en handling helt i linje med den något infantila västerländska synen på frihet - och kvinnan - som något man kan äga. För den zigenska kvinnan är frihet något som upplevs utan gränser, en sorts anarki, till på köpet helt individuell, en inre kraft, till skillnad från upplysningens känsla av frihet som något yttre, frihet för mig, medan zigenskan känner friheten i sig.

Läs mer...

Vill staten att vi blir som dem?Först var det de svenska kultur-och forskningsinstituten kring Medelhavet (i Istanbul, Rom och Atén) som skulle sparas bort. Sedan skulle stödet till Svenska Institutet skäras ned, och därmed till de svenska lektoraten utomlands och till de fyrtiotusen studenter som årligen läser svenska vid universitet runtom i världen. Protesterna kom genast igång och blev massiva, och de illa genomtänkta besparingsförslagen drogs tillbaka, dock efter att ha åstadkommit avsevärd skada på sverigebilden utomlands. Nu är de svenska kulturtalibanerna i farten igen fast de håller sig till det inhemska: nu vill man skära ner tre fjärdedelar av understödet till kulturtidskrifterna.

I det stora hela är det nålpengar, omkring femton miljoner, men för många av tidskrifterna är det livsviktigt, och döden i grytan om stödet försvinner. Jag hade tänkt skriva en drapa om socialdemokratins stolta kultur- och folkbildningstraditioner som man nu överger, Brunnsvik, Erik Hedén, Alf Ahlberg osv. Men om jag fattat saken rätt är det en borgerlig budget som innehåller detta huvudlösa förslag, och den sittande socialdemokratiska kulturministern som motsätter sig det men inte kan ändra på det– mycket märkligt! Protestlistorna har kommit gång lika snabbt som vid de båda tidigare tillfällena, och namnen kommer säkert att bli minst lika många.

Läs mer...

Hélène Grimaud Pianiste FrançaiseDen 9 augusti i år uppmärksammades i Berlingske ett omfattande bedrägeri bland läkare i Köpenhamnsregionen. Bedrägeriet hade avslöjats av revisorer som granskat hur forskare använt de forskningsmedel de tilldelats både internt - inom ramen för sjukhusdriften – och ur offentliga medel. Resultaten av utredningen var skrämmande. Många forskare hade satt sprätt på medel, avsedda till forskning för att driva kampen mot sjukdomar framåt, och lagt miljontals kronor på privat IT-utrustning, lyxmiddagar, dyra hotellnätter och påkostade semestrar för hela familjen. En forskare hade obesvärat gjort av med 2,5 miljoner kronor av sina forskningsmedel genom att sätta lite guldkant på tillvaron.

Skulle svenska forskningsfonder kunna ha något att lära av danska revisorer, exempelvis genom att med hjälp av dessas svenska kolleger se hur de medel som ställts till förfogande utnyttjas, inte bara av forskare utan av de institutioner som förvaltar medlen? Jag ställer frågan och kommer nu att redovisa mina egna erfarenheter, trots att jag egentligen inte vill tala i egen sak. För ett par dagar sedan fick jag ett mail som skickats till mig av en svensk forskningsdirektör. Det var droppen som fick bägaren att flöda över. Här följer nu min beskrivning:

Läs mer...

en kavalkad bland årets böcker”Stilens munterhet” lyder den muntra titeln på en nyutkommen volym med dagboksanteckningar gjorda av Sara Lidman åren 1975—1985, här i urval av Annelie Bränström Öhman (Albert Bonniers förlag).

Utgivaren skriver i sitt förord: ”Här träder Sara Lidman fram i helfigur, som det både ömsinta och argsinta tidsvittne hon var, en samtidsförfattare med lika delar esprit och självironi. Hennes dubbla position som romanförfattare och vänsterradikal förgrundsgestalt gör självklart också boken till ett levande politiskt tidsdokument.”

Den kommenterade dagboken ger spännande inblickar i Sara Lidmans vardagstillvaro i Missenträsk och hennes pågående arbete med Jernbanesviten. T.ex. Pingstdagen 1976: ”Nu håller jag på att drunkna i dokument. Hur ska jag med min trötthet orka få ordning på detta, och orka få ordning på min historia, och orka skriva ut det, och orka renskriva?” Och en annan dag: ”Har idag fått en fantastisk karta över Jörn – en stor ytterst detaljerad karta med minsta kärr och pöl utsatt. Den har stått i källaren på kommunalkontoret i Jörn ”till ingen nytta”. Ett led i nedmonteringen av glesbygden? Måtte jag hinna taga fast denna bygd. Hinna fånga.”

Läs mer...

Emile HabibiEmile Habibi (1922-1996) är en av de mest kända palestinska författarna. Han hamnade i hetluften när en kommitté utsedd av den israeliska regeringen nominerade honom till Israelpriset i litteratur, ett av landets mest prestigefyllda civila hedersutmärkelser.

Priset var inte den första utmärkelse Habibi tilldelades. Han erhöll Palestinas förtjänstbevis och Jerusalemmedaljen i kultur, litteratur och konst. På sin tid rörde denna händelse upp känslorna nästan lika mycket som beslutet att belöna honom med Israelpriset i litteratur.

I viss mån stod det faktum, att han tog emot Israelpriset strax efter att han fått ett liknande litteraturpris från Palestina, i överensstämmelse med hans övertygelse om behovet av en tvåstatslösning och fredlig samexistens mellan Palestina och Israel.

Emile Habibi är före detta chefredaktör för det Israeliska kommunist-partiets arabiskspråkiga dagstidning Al-Ittihad (Förbundet) och han har publicerat sju romaner sedan 1968 då Sexfaldigheten i sexdagarskriget publicerades.

Läs mer...

Andreas WidoffNu när dammet efter ”hen” lagt sig har ett annat pronomen allt mer kommit i ropet. Så här kan det se ut: ”En vet inte vad en ska tycka!” Tanken är alltså att ”en” ska ersätta det obestämda pronomenet ”man”. På så vis undviker man ett könsbestämt eller rentav patriarkalt språkbruk, menar förespråkarna. Syftet är utan tvivel ädelt. Ingen frisinnad människa borde vara emot språkreformer som råder bot på en gammal förstelnad manlighetsnorm. Men tyvärr finns stora problem med förslaget. Konsekvent tillämpad kommer idén bakom reformen att ställa till mycket besvär, eftersom den måste föranleda många ytterligare ingrepp i språket. ”En”-ivrarna har knappast tänkt igenom saken ordentligt. De är därför inga ansvarstaganden språkreformatorer. De är språkrör för ett feministiskt infall.

Först en kort en utredning av läget. Det finns två ”man” i svenskan. Det ena är ett pronomen: ”Man ska vara försiktig på sjön”. Det andra är ett substantiv: ”En berusad man föll i sjön i går”. Oavsett vilka associationer pronomenet ”man” må väcka, visar det faktiska bruket att det är könsneutralt. Meningen ovan avser såväl kvinnor som män: alla ska vara försiktiga på sjön. Meningen ovan med substantivet avser däremot en människa av hankön.

Läs mer...

Richard Strauss 150 årDenne senromantikens senkomna anklang, ett eko av det överspända som övergått i Gesundheit.

Att kategorisera Richard Strauss är svårt. vi kan inte förminska honom genom att kalla honom en talang utan geni, än mindre tvärtom. Strauss behärskar alla medel till fulländning, form, orkestrering, kontrapunkt, harmonik, olika genrer. även melodiken kan vara ”skön”. expansiv intensivt sugande. Kunde man till och med hävda att han drevs av en i grunden oerhört ”sund” skepsis både mot det spontant amatörmässiga, och alla de förryckta dimhöljda drömmar som kom att omtöckna det ”tyska sinnet”. Oblygt hävdade han att han ansåg sig vara precis lika intressant som Napoleon. En känga åt den tyska militarismen, Wilhelm II och senare Hitler. Ty man kan inte undgå att känna något av en mycket speciell form av ironisk distans till självet och dess storvulenhet i Also sprach Zarathustra eller Ein Heldenleben, för att inte tala om Sinfonia Domestica och Eine Alpensinfonie. ett drag som Sjostakovitj senare använder då han ironiserar över den sovjetiska drömmen om Homo Sovjeticus. ( till exempel i femte symfonins final). Vad är då skillnaden? Måhända att Strauss saknar Mahlers judiska skeptiska trasighet och smärtsamma tvivel, den judiska självironin, både den och den ryska splittrade lidande ryska Dostojevskijs självplågaranda. Strauss tvivlar inte ett ögonblick på sig själv, han står med båda fötterna stadigt förankrade och skrattar roat åt de andra mer yra i mössan, ofta välvilligt och aldrig egentligen elakt.

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen