Det oerhörda livet - Tidningen Kulturen




Hans-Evert Renérius

Kultur
Verktyg
Typografi
  • Smaller Small Medium Big Bigger
  • Default Helvetica Segoe Georgia Times

Det fanns en man som kom in i det svenska samhället genom att bli
fosterhemsplacerad - inte bara en gång utan åtskilliga. Han föddes en gång i Dresden, kom sedan under de första åren att växa upp i Italien, eftersom mamma Elsa träffade på en familj, som önskade en pojke.

Det var spårvagnskonduktören Gualtieris´ familj. De hade redan två flickor Maria och Nella. Nu utökades familjen med en liten önskad pojke. Fosterbarnet Sandro låg i en liten korg och överlämnades, som han själv ibland beskrev: "som en primör".

 

- om författaren Sandro Key-Åberg



Utan att överdriva så blev Sandro Key-Åberg så att säga Sandro med hela det
svenska folket. Han blev poeten och pedagogen, konstkännaren och skådespelaren, som märktes på och utanför scen.

Han lärde känna det svenska folket genom den egna, ofta plågsamt oroliga, uppväxttiden. De fem första årens omhuldande i den italienska familjen; sedan resan till Sverige och de många fosterhemsplaceringarna då mamma Elsa inte orkade längre.

Detta är i Florens under en ung pojkes första utvecklingsbara år. Här läggs troligen grunden till Sandros personlighet. För så heter han: Sandro Key-Åberg. Utan att överdriva så blev Sandro Key-Åberg så att säga Sandro med hela det svenska folket. Han blev poeten och pedagogen, konstkännaren och skådespelaren, som märktes på och utanför scen.

Han lärde känna det svenska folket genom den egna, ofta plågsamt oroliga, uppväxttiden. De fem första årens omhuldande i den italienska familjen; sedan resan till Sverige och de många fosterhemsplaceringarna då mamma Elsa inte orkade längre.

Äntligen - 1928 kom han till familjen Brolinson i Skörby, där han till slut kom att trivas och till och med, sägs det, kalla Hjalmar och Helga för far och mor. Det en lite kylig marsdag 1962. Jag står på järnvägsstationen i Linköping och väntar på en författare från Stockholm. Jag har tidigare talat med honom i telefon och bestämt att han skall komma och prata om poetiskt skrivande för seminaristerna vid folkskoleseminariet.

Han har just givit ut ett pedagogiskt häfte som heter "Poetisk lek". Genom detta kursmaterial kan den lyrikintresserade mer och mer förstå det poetiska skapandet och därmed berika läsning, upplevelse och - livsinsikt. Ett utmärkt material för blivande lärare att lära känna! Strax står den energiske Sandro i både kateder och talarstol.

Hans röst klingar ut - en röst som Berit Roos beskrivit som "en varm celloton". Och visst är det så. Han går hem bland orden, människorna: eleverna och lärarna.

Han är ett energi- knippe av italienska mått - en poet med orden i sin makt! Vårt möte i början av sextitalet fortsatte i en tät brevväxling under dryga 20 år. Det blev tankar om skrivandet i stort och smått, bland gräs och tuva, himmel och jord. Vår längre bekantskap började vid den första skrivarkursen i Sverige på det välkända Biskops-Arnö 1964.

Våra skrivande epos lyftes fram i granskarnens ljus och innanför den svalkande syrensbersån på den dåvarande folkhögskolan vid Mälaren. Här deltog livligt rektorn själv Åke Leander, Lyrikvännens Stig Carlson, P-O Enkvist, en bokförläggare och unga skrivare från Danmark och poeter från Norge, vars namn jag nu har glömt. I ett sådant här sammanhang var Sandro närvarande, inte bara vid pennan utan även vid bordtennisbordet.

Och så naturligtvis vid alla de nattliga samtalen, då kylskåpet stod i centrum. Nåväl - det blev flera möten på denna plats med Sandro och andra - en plats för vila, kreativitet och gemenskap. En annan plats, som förde mig och min familj tillsammans med Sandro och Gudrun, var belägen i de djupa och sköna småländska skogarna.

Mellan Mariannelund och Silverdalen, om man åker den lilla, grusade vägen, ligger skolan i Lönneberga, som i Sandros tappning fick namnet - Fridhem. Folkskolan Fridhem blev ett paradis för Sandro och Gudrun under alla berikande somrar. Här förenades ord och bild, utedass och friska vindar med bördiga svampmarker och skogens sällsynt givande upplevelser.

Älgarna stod nära det fallfärdiga trästaketet och de många färgrika hackspättarna gav eko från träd till träd i den djupa skogen. Efter ett antal år förvärvade vi ett 1700-tals torp och tillhörande ladugård och "grisahus" på en annan plats i Lönneberga, nämligen

Lycka. Platserna Fridhem och Lycka kunde man på ett eller annat sätt para ihop och i det metaforiska landskapet påminnas om: poetisk frid! Ty orden frid och fröjd låg nära i Sandros mun och penna. Fridhem och Lycka var placerade på var sin höjd med någon mils mellanrum.

Det som konkret skiljde dem åt var Lönneberga kyrka och motorvägen och speceriaffären i centrala Lönneberga, som vid denna tid var i full aktivitet. Sandro och Gudrun ägde en liten bil av märket Daf.

Det var alltid Gudrun som körde. Efter Sandros bortgång berättar Berit Roos om att Sandro körde henne i bil i mörka natten mellan staden Eksjö och Fridhem. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse! Ja, ti träffades ofta vid denna tid. Sandro hade sin skrivarlya på Fridhems andra våning, jag och svärfar Ernst inredde "grisahuset", isolerade och satte in fönster. Poesirummet i den södra gaveln var fullbordat.

Jag läser åter boken Till de sörjande. Här skriver Sandro om sitt sorgearbete efter sin kära Gudrun. Smärtan är djup och känslolägena många. Sandro har ju ofta skrivit om hur "fort döden tickar i barnet".

Livet och döden, ljuset och mörkret har ofta gått in i varandra och upphävt varann. "Störtningen bland skuggorna är därför inte överraskande.

Såsom dikten börjar:

Människan vilar på sitt blad och kallar det för världen och på den blanka ytan faller hennes skugga.

Hon prisar stunden, med sälla läppar besjunger hon den trygghet som håller världen samman och i vilken hjärtat vaggar leende mot livet.

I samma stund har bladet lossnat från sitt skaft och störtningen bland skuggorna har börjat.

eller som i bokens inledning :

"Kom barn, /det mörknar hastigt/ och blommorna klär av/ sig färgerna för natten."

När Sandro väl hade arbetat igenom sin saknad och sorg efter Gudrun, var han kanske mer redo än någonsin för en ny livsrelation. Ett förhållande, som kunde förena kreativitet och emotionell närhet. I augusti 1983 träffade han Berit Roos på Medlefors Folkhögskola i Skellefteå. Mötet blev inledningen till ett nytt förhållande i Sandros liv.

Det blev också ett nytt liv både i det gamla Fridhem i Lönneberga och lägenheten vid Tegnérlunden.

I Berits minnesbok med titeln: "Jag är ett vimmel av dig" blir Sandros liv synliggjort alltifrån de tidiga åren i Italien till ett författande vuxenliv i Sverige.

Den djupa relationen leder fram till förlovningar (nr 2 efter tappad ring) och giftermål i Storkyrkan den 18 oktober 1985. Berit och Sandro blir oskiljaktiga. Orden som Sandro skriver mot slutet av in levnad lyser av gemenskap, fröjd och frid:

Jag ser hur du väter fingret ser hur det glittrar i ljuset när du bläddrar fram min grönska viker upp min friskhetsvärld '

Där är ljusa klara bilder... eller i den klart insiktsfulla dikten om en parrelationens komplexitet, förundran och funktion:

Hur kan du hålla av och hålla skröpligheten kär hur kan du se med mildhet min bråkiga tystnad och självupptagna kvalgrop hur kan du vara den du är när jag är den jag är Så vilar de många breven från Sandro i pärmar. De är blad, som fallit ner under livets gång.

Jag har lärt mig mycket Sandro! Som Berit Roos skriver: "Han var mild och tålig, aldrig att han klagade eller ens för ett ögonblick förlorade humöret när sjukdomen härjade honom, allt sådant var honom fullkomligt främmande." -

Kom barn! - Festen är över! Tack Sandro! Böcker: 1. Sandro Key-Åberg: Till de sörjande.

Dikter. Bonniers. 2. Sandro Key-Åberg, Berit Roos: Jag är ett vimmel av dig. Bonniers.

Hans-Evert Renérius

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen