Debatt - Tidningen Kulturen




Samhälle

Nina MichaelHBL refererade utförligt den 4 juni 2014 om Aku Kopakkalas uppsägning i artikeln “Chefspsykolog fick sparken efter kritik mot lyckopiller”. Jag anser att det är en oerhört att ge sparken åt Kopakkala för att han gör ett gott informationsarbete för deprimerade människors väl! Han har blivit syndabock för hans kritik är synnerligen befogad och den frågan skulle nog komma att ställas förr eller senare - eftersom den ligger i luften!

Jag är nu pensionerad men har arbetat hela mitt yrkesliv inom psykiatrisk vårdarbete. Jag har aldrig kunnat fastställa att psykmedicinerna skulle ha hjälpt patienterna. Medicinerna hade vanligen fruktansvärda biverkningar. Patienterna vandrade omkring som marionetter, mera döda än levande och hade svåra störningar i motoriken. Det forskades en gång kring medicinerna och kom till att patienter med psykiska problem hade hjärnskador som inte förorsakades av sjukdomen utan av medicinerna! Man måste även fråga sig hur det kommer sig att patienterna allmänt är så negativt inställda till medicinerna?

Jag misstänker att Finland är på samma väg som Tyskland nu är, nämligen att den biologiska synen allt mera dominerar framom en psykologisk syn på orsakerna till psykiska störningar. Jag anser att psykiatrin ännu är i barnskorna och att man har kopierat inställningen från den kroppsliga vården, att det är något biologiskt betingat fel på den sjuka, att något saknas. Det är en modell som inte fungerar på psykologiskt plan men som man ändå håller fast vid med alla medel och är inte öppen för adekvat kritik vilket Aku Kopakkalas tragiska fall tydligt visar!

Den deprimerade människans problem är inte ensamhet vilket nu överallt anförs utan hon saknar vanligen mening i livet, något att leva för. Eftersom sjukdomen är vanlig hos äldre människor är en central orsak även att döden är ett stort spöke då döden ju allmänt är tabubelagd i vårt samhälle. Det gäller att finna en egen inställning till döden, att lära sig acceptera att man kan dö när som helst och att det som ska göras, ska göras nu och inte “sedan någon gång”.

Läs mer...

Staffan EdmarAtt läraryrket minskat i attraktion vet nog de flesta vid det här laget. Av Emil Bertilssons doktorsavhandling ”Skollärare. Rekryteringen till utbildning och yrke 1977-2009”

framgår bl.a. att barn till lärare inte längre vill utbilda sig till lärare och att ingen annan yrkesgrupps barn på samma sätt försvunnit från lärarutbildningarna. Denna tendens är en allvarlig varningssignal.

Fram till 1990-talets början lämnades ett särskilt statligt driftbidrag till skolan. Kommunerna kunde inte använda statsbidragen till annat än det bidragen var avsedda för, nämligen till kostnader för löner till skolledare och lärare enligt gällande bestämmelser för skolan. Kommunerna skulle svara för övriga skolkostnader. Detta statsbidrag förändrades emellertid radikalt fr.o.m. 1 januari 1993 genom ett regeringsförslag: skolan fick inte längre behålla sitt specialdestinerade bidrag. Statens bidrag till kommunal verksamhet inom olika sektorer – hälso- och sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, skola etc. – lades i stället genom riksdagsbeslutet år 1992 samman i en gemensam ”påse”. När de speciella bidragen till skolväsendet avskaffades, upphävdes också ett antal regler som var kopplade till hur dessa bidrag fick användas. Statsbidragsförändringen fr.o.m. 1993 innebar alltså att kommunerna själva kunde välja hur man prioriterade fördelningen av medel mellan olika kommunala verksamheter. Sådant är läget än idag.

Arbetsgivaransvaret för lärares löner och arbetsvillkor hade i början på 90-talet förts över från staten till kommunerna. Fram till senare delen av 1990-talet var - för att exemplifiera med en lärargrupp - gymnasielärares undervisningsskyldighet 504 klocktimmar, för- och efterarbeten m.m. inte preciserade. I en avtalsförhandling vid den tiden avskaffades undervisningsskyldigheten som begrepp vid kommunal läraranställning. I stället fastslogs att en kommunal lärartjänst med ferier för den anställde skulle innebära ett läsår om 45,5 timmar i veckan: 35 timmar reglerad arbetstid på skolan och 10,5 timmar förtroendearbetstid. Fördelningen av den reglerade tiden mellan undervisning och andra arbetsuppgifter (bl.a. mentorskap, administration, möten och fortbildning) skulle bestämmas i dialog mellan chef/rektor och lärare. Till bilden av det nya läraravtalet hör slutligen att varje kommun med lokalt lärarfack kan avtala om avsteg från huvudregeln om ferietjänstgöring (t.ex. semestertjänst med 40 timmars arbetsvecka). I 2010 års avtalsrörelse ville arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) driva igenom att lärarna skulle tillbringa mer tid i skolan. Så blev inte fallet, men en arbetsgivarpolicy med denna målsättning bidrar ju inte till att göra läraryrket mera attraktivt.

Läs mer...

Nina Michael”Bättre det magra i handen, än det feta i skogen.” Gammalt samiskt ordspråk

Denna artikel handlar om vad som är gemensamt och olikt för samerna i de fyra länderna Norge, Sverige, Finland och Ryssland.

 Till först ger jag ordet åt samerna själva:

 Den första bok som gavs ut av en samisk författare var Johan TurisMuitalus sámiid birra. Boken är en berättelse om de renskötande samernas liv i början på 1900-talet. Den är illustrerad med teckningar som Turi själv har gjort. Turis kommentar till den tidens ständiga fråga om samernas härkomst var enkel men glasklar: ”Man har inte hört att lapparna skulle ha kommit hit någonstädes ifrån. Lappen har varit en urgammal invånare överallt här i Lappland. Då lappen fordom bodde här vid havskusten fanns det inte en enda annan inbyggare vid havskusten: Då var det lapparna gott att vara. Lapparna visste inte av att det fanns andra människor än de själva.”

Pekka Aikio skildrar sitt liv som same:

”Min barndoms ödemark, mitt eget hem, var ett ensamstående ödemarkshus, som var beläget 10 km från nästa granne, nästa butik och skolan. Min far lärde mig redan som barn att leva i skogen: Efterlämna inga spår; stör inte annat liv i skogen; var på din vakt; slösa inte med skogens gåvor ... vårt liv var kort sagt furstligt – vi hade mat, kläder, ljus och värme. Vi kände inte till pengar eftersom vi inte ännu var integerade i den globala ekonomin. Men vi hade inte brist på något och upplevde inte heller någon lågkonjunktur. Nu då jag är äldre vet jag att livskvaliteten har avtagit!” 

Läs mer...

Francis among the people at St. Peters SquareHis Holiness Pope Francis

Apostolic Palace
Vatican City

Your Holiness,

I have read with great interest the statement Your Holiness made at the symposium on "Christians and anti-Semitism".

The Frankfurter Allgemeine Zeitung quotes Your Holiness as saying: "It is interesting to see that it is always the Catholic Church and the Pope who apologise while others remain silent".

Your Holiness,

It is a pity that in international relations, up until now at least, it is not good health but sickness which is contagious.

As I am incapable of attending the seminar, I would like to make the following observations which I hope will be taken into consideration during the proceedings of the symposium:

Läs mer...

Dog demokratin redan här i Socrates' fängelsehåla för att han blev obekväm för makten?Aten i april

En rådjursbeige härfågel blänger ilsket på mig medan jag närmar mig den längs stigen från Drakougatan upp över Filopapposbergets skuldra, Musernas kulle.

När den förstått att jag ändå envisas med att klampa på reser den indignerat på sin svartspetsiga kam, flaxar med de svartvittrandiga vingpennorna och hoppar ytterst motvilligt några meter bort mot ett olivträd där den ser på mig som vore jag en oberäknelig naturkatastrof.

Och det är jag kanske, jag och mina artfränder, naturkatastrofer, icke minst här i fyramiljonerstaden. Men jag ler urskuldande tillbaka och fortsätter nedför sluttningen för att strax passera Socrates fängelsegrotta där han allt enligt legenden och dödsdomen tömde en bägare gift inför sina gråtande lärjungar för tjugotre sekler sedan. Makthavarna i den unga demokratin ville inte riktigt acceptera att han hade uppviglat stadens ungdom att ifrågasätta allting så de dömde honom till döden.

Läs mer...

Olle LjungbeckNär man ser hur politikerna ignorerar såväl grundlagen som de demokratiska kriterierna måste vi fråga oss, ”hur länge till"? Är detta slutet på demokratin? Då politikerna pressas att förklara varför nästan inga viktiga beslut längre förankras hos medborgarna i val eller folkomröstning har de alltid ett stående svar.

Deras  motargument är att vi har ett representativt system varför riksdagen under mandatperioden har rätt att fatta vilka beslut som helst.

Detta är inte sant, såväl vad gäller praxis sedan det demokratiska genombrottet, som med hänsyn till skrivningen i grundlagen och förarbetena till denna.

Praxis har fram till 1980-talet varit att alla viktiga frågor ska förankras i val eller i folkomröstning. Ja, det hände till och med att viktiga frågor som kom upp under mandatperioden senarelades för att folket skulle få säga sitt. För den som studerar förarbetena till grundlagen råder inte minsta tvivel om att dagens politiker bryter så väl mot grundlagens anda som bokstav. Med hänsyn till de stora och viktiga beslut som i dag fattas utan hörande av folket är påståendet att demokratin är under avveckling inga överord. Ett accepterande av politikernas tolkning av det representativa systemet skulle innebära att medborgarna lämnar över sin röst in blanco (fullmakt att handla efter gottfinnande). Det säger väl sig självt att detta har inte varit grundlagsförfattarnas mening.

Läs mer...

Abdel-Qader YassineTiotusentals barn växer upp i utanförskapets Sverige. När de frågar sina föräldrar vad de jobbar med får de till svar att pappan är arkitekt men att han i Sverige är arbetslös. Dessa barn tolkar åt sina föräldrar på vårdcentralen och många av dem växer upp utan att känna en enda vuxen som har ett arbete.

Ofta är drömmen att likt Zlatan lyckas och accepteras av det slutna samhället Sverige. Något är ruttet i ett samhälle när den enda väg som tiotusentals barn ser som realistisk för att accepteras av samhället är att bli idrottstjärnor.

När integration diskuteras finns det ofta ett tydligt vi och dom. De , invandrarna, måste anpassa sig för att komma in i samhället. De måste lära sig svensk kultur och respekterar tvättstugsreglerna. De måste lära sig svenska, lägga ned det där med att be fem gånger om dagen och i stället ta ett glas – i detta land är det något skumt med människor som inte dricker. Invandrarna borde vara som folk är mest, helt enkelt. Om de bara var det skulle ju integration lösa sig.

Men ska det bli någon integration att tala om måste nog den svenska, självgoda, folkhemsnationalismen förändras. Svenskarna måste öppna sig för människor med en annan bakgrund, andra namn och andra erfarenheter. Integration handlar inte om att den som fått sitt uppehållstillstånd därefter ska slängas i en smältdegel för att formas till svensk – en lyckad integration handlar om att ge även individer som har en annan bakgrund makten över sina egna liv.

Sverige har misslyckats. Den misslyckade integrationen är ett av de etablerade samhällets stora svek. Människor har kommit till Sverige, ofta på flykt, från Mogadishu, Kabulk , Baghdad och Teheran. De har sökt sig hit för att få en fristad och bygga sig en framtid. De har tagit sig till ett land som de bara kände till på kartan. Och ändå fastnar de i passivitet och bidragsberoende och utanförskap. Människor födda i Sverige stämplas som andra generationens invandrare. Hur går det till?

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Populära artiklar i denna kategori

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen

Cron Job Starts