Debatt - Tidningen Kulturen




×

Varning

JUser: :_load: Det går inte att ladda användare med ID: 168

Samhälle

Abdel-Qader YassineDen unika enighet världens länder visar i kampen mot terrorism bör nu utnyttjas för att förhandla fram fred och rättvisa i Mellanöstern. Nu är rätt tid att göra nystart i fredsförhandlingarna.

Terroristattackerna i USA den 11 september 2001 visade hur sårbara de moderna samhällena är. För att förhindra nya dåd behövs ett brett och globalt samarbete, som involverar underrättelsetjänst, informationsutbyte och insatser mot finansiärer. Denna globala mobilisering mot den internationella terrorismen får inte hindra oss från att samtidigt intensifiera insatserna för fred och försoning i regionala konflikter.

Den farligaste konflikthärden i dag är Mellanöstern. Sedan våldsamheterna blossade upp igen har läget ständigt förvärrats. Misstron växer mellan folken. Krisen har skapat en situation som blir allt mer outhärdlig för båda sidor, och som blir allt svårare att vända. Samtidigt kan det finnas en möjlighet nu att agera internationellt för att lösa konflikten i Mellanöstern.

När staten Israel upprättades 1948 välkomnades detta varmt runt om i världen, inte minst här i Sverige. Det innebar ju att det förföljda judiska folket äntligen fick en fristad i ett eget land. Men det innebar också att ett stort antal palestinier drevs på flykt. Deras situation förblev länge okänd eller ignorerad av många, och uppmärksammades först på allvar efter ockupationen av Västbanken och Gazaremsan 1967.

Grunden till konflikten i Mellanöstern är det faktum att två folk gör anspråk på samma stycke land. Båda har rätt att leva i fred och säkerhet, i erkända stater där. Det som måste till är en lösning som erkänner denna rätt för både israeler och palestinier. En sådan lösning kan bara nås genom förhandlingar.

Sverige har länge varit djupt engagerad i arbetet för fred i Mellanöstern, och strävat efter att bygga upp goda relationer med både palestinier och israeler, och försökt skapa förutsättningar för fördjupad samverkan mellan parterna. Grunden för Sveriges politik är folkrättens principer om rätt till självbestämmande, om förbud mot förvärv av territorium med våld, om fredlig lösning av konflikter, och om respekt för de mänskliga rättigheterna. Sverige stöder FN:s resolutioner och erkänner palestiniernas rätt att bilda en egen stat vid sidan av Israel, med säkra och erkända gränser för båda parter.

Läs mer...

Shabbat shalom (שַׁבָּת שָׁלוֹם)Jag har överlevt många strider och är inte längre ett barn, så jag vet inte hur barnen ser på flygplanen. Men min brorsdotter hälsar på planen varje gång de kommer, bubblar på sitt eget språk som jag inte förstår. Samma språk använder hon när hon kommer emot mig för att hälsa eller för att jag ska leka med henne på gårdsplanen. Hon välkomnar planen trots att hon är rädd för bomberna. Det är uppenbart att hon inte förstår sambandet.

Jag har aldrig gett mig på att räkna dagarna av attacker, kanske för att jag är upptagen med att berätta de historier som finns överallt på gatorna och i husen, människorna som plötsligt försvinner utan föregående varning. Direkt ringer jag till någon av de som finns på telefonlistan. Hur är det? Bra? Ja, vi också. Jag försöker begränsa folks plåga, försöker förstå ... hur ser barnens smärta ut.
Jag är upptagen med det som mina vänner skriver på sina hemsidor.

Alla har ett annorlunda liv än jag. Alla väntar på slutet och döden. Vad är värre än att drömmar och skratt tagit slut, framtiden som väntade dem har blivit martyr. Ett barn dödades av artillerield nu. Han var på väg att köpa qataif, eftersom han varit uppriktig och sagt till familjen att han tyckte bättre om qataif med yoghurt än med mandel och nötter. I kvarteret intill pratade en man med sin granne, berättade en historia från byn Khuza'a i södra Gaza. Men en missil avbröt samtalet ... och det som hände i söder upprepades. En annan man som gick på gatan dog av skräck för en olycka. En tredje pojke hade en mamma som alltid vädjade till honom att inte gå ut. Men nyfikna som barn är tog han tillfället när mamman sov middag och gick ut ... för att ansluta sig till kamraterna som flygplanen dödade. Modern vaknade och vädjade till honom igen ... att vara med henne när uppståndelsen kommer.
Om du var barn nu? Vad känner barnen?

Läs mer...

Jag hade hoppats att bara en enda gång innan jag avled få uppleva en himlastormande romans med ett ömsesidigt givande och tagande av en äkta, berusande och ovillkorlig kärlek. Inte en enda gång upplevde jag dock att någon ”fin”, romantiskt lagd och kultiverad dam rakt ut sa vad hon ville och tänkte, alla tänkbara kärestor spelade tyvärr bara teater. Det var urjobbigt.

Jag som varande sanningsälskande fann således ingen livspartner, speciellt inte som nio av tio flickor klädde sig lika utmanande som klassiska prostituerade och, i princip, visade upp allt de hade redan innan man hade tilltalat dem… En född ärkeromantiker som jag led då outsägligt.

Intresserade kvinnor ignorerade mig oftast demonstrativt av rädsla för att förlora prestige. Detta barnsliga parningsspel begrep jag mig aldrig på för att jag var för mogen för teaterpjäser.

Jag lärde mig att så gott som alla de jag mötte ville ha något av mig. Renhjärtad altruism utan någon baktanke existerade nästan inte, speciellt inte som alla var störda på ett eller annat sätt.

Inte ens professionella ”människovänner” som läkare och psykologer var på min sida utan krävde total, intellektuell dominans som villkor för att vilja befatta sig med mig. De flesta på lägre nivåer inom vården var dessutom maktspelare som använde sin position för att stärka sitt eget ego genom att säga till sig själva att de var i alla fall bättre än sina patienter. Läkare och forskare inom vården använde patienter som brickor i sitt inbördes maktspel och för att få egna meriter samt kunna missbruka avancerad teknologi med vårdtagarna som försökskaniner.

Jag ville som ung utbilda mig för att med kunskapen som biljett kunna färdas över världen och bidra till utvecklingen av det samhälle jag föddes i. Jag lärde mig i stället att en hög utbildning upplevdes som något hotfullt och att folk jämt försökte sätta mig på plats för att de var rädda att mina avancerade kunskaper skulle göra dem till mina slavar, vilket inte alls var min avsikt. Mor sa till mig att jag skulle få ett bra liv om jag läste mina läxor, det var nog fel.

Läs mer...

pedofili    Kunskaperna skulle ge oss en väg ut ur problemet, inte snärja in oss i medmänskliga och alltförmänskliga åtaganden. Kunskapens charad hade råkat omringa sig själv.”

Prolog: ”Alla vita ljuger!”

Artikeln nedan publicerades 2012-03-13 på Newsmill. Nästan nio månader innan ersättningsnämnden började arbeta.

Så här i efterhand förvånar artikelns träffsäkerhet också mig själv. Jag hade hellre haft fel.

I dag vet vi att hälften av de som sökt ersättning fått avslag. Det är inte längre bara en självklar följd av lagens skrivningar (och upprättelseprocessens nästan totalt koloniala ansats och dynamik) utan också ett historiskt faktum.

Jag är inte synsk. Vad som skulle hända när ersättningslagen antogs och ersättningsnämnden tillsattes var väldigt förutsägbart.

Det rådde då – som alltid – ingen brist på folk och befattningshavare som visste bättre. ”They were glorified by the media | They were heroes who had names.”

Läs mer...

Nina MichaelHBL refererade utförligt den 4 juni 2014 om Aku Kopakkalas uppsägning i artikeln “Chefspsykolog fick sparken efter kritik mot lyckopiller”. Jag anser att det är en oerhört att ge sparken åt Kopakkala för att han gör ett gott informationsarbete för deprimerade människors väl! Han har blivit syndabock för hans kritik är synnerligen befogad och den frågan skulle nog komma att ställas förr eller senare - eftersom den ligger i luften!

Jag är nu pensionerad men har arbetat hela mitt yrkesliv inom psykiatrisk vårdarbete. Jag har aldrig kunnat fastställa att psykmedicinerna skulle ha hjälpt patienterna. Medicinerna hade vanligen fruktansvärda biverkningar. Patienterna vandrade omkring som marionetter, mera döda än levande och hade svåra störningar i motoriken. Det forskades en gång kring medicinerna och kom till att patienter med psykiska problem hade hjärnskador som inte förorsakades av sjukdomen utan av medicinerna! Man måste även fråga sig hur det kommer sig att patienterna allmänt är så negativt inställda till medicinerna?

Jag misstänker att Finland är på samma väg som Tyskland nu är, nämligen att den biologiska synen allt mera dominerar framom en psykologisk syn på orsakerna till psykiska störningar. Jag anser att psykiatrin ännu är i barnskorna och att man har kopierat inställningen från den kroppsliga vården, att det är något biologiskt betingat fel på den sjuka, att något saknas. Det är en modell som inte fungerar på psykologiskt plan men som man ändå håller fast vid med alla medel och är inte öppen för adekvat kritik vilket Aku Kopakkalas tragiska fall tydligt visar!

Den deprimerade människans problem är inte ensamhet vilket nu överallt anförs utan hon saknar vanligen mening i livet, något att leva för. Eftersom sjukdomen är vanlig hos äldre människor är en central orsak även att döden är ett stort spöke då döden ju allmänt är tabubelagd i vårt samhälle. Det gäller att finna en egen inställning till döden, att lära sig acceptera att man kan dö när som helst och att det som ska göras, ska göras nu och inte “sedan någon gång”.

Läs mer...

Staffan EdmarAtt läraryrket minskat i attraktion vet nog de flesta vid det här laget. Av Emil Bertilssons doktorsavhandling ”Skollärare. Rekryteringen till utbildning och yrke 1977-2009”

framgår bl.a. att barn till lärare inte längre vill utbilda sig till lärare och att ingen annan yrkesgrupps barn på samma sätt försvunnit från lärarutbildningarna. Denna tendens är en allvarlig varningssignal.

Fram till 1990-talets början lämnades ett särskilt statligt driftbidrag till skolan. Kommunerna kunde inte använda statsbidragen till annat än det bidragen var avsedda för, nämligen till kostnader för löner till skolledare och lärare enligt gällande bestämmelser för skolan. Kommunerna skulle svara för övriga skolkostnader. Detta statsbidrag förändrades emellertid radikalt fr.o.m. 1 januari 1993 genom ett regeringsförslag: skolan fick inte längre behålla sitt specialdestinerade bidrag. Statens bidrag till kommunal verksamhet inom olika sektorer – hälso- och sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, skola etc. – lades i stället genom riksdagsbeslutet år 1992 samman i en gemensam ”påse”. När de speciella bidragen till skolväsendet avskaffades, upphävdes också ett antal regler som var kopplade till hur dessa bidrag fick användas. Statsbidragsförändringen fr.o.m. 1993 innebar alltså att kommunerna själva kunde välja hur man prioriterade fördelningen av medel mellan olika kommunala verksamheter. Sådant är läget än idag.

Arbetsgivaransvaret för lärares löner och arbetsvillkor hade i början på 90-talet förts över från staten till kommunerna. Fram till senare delen av 1990-talet var - för att exemplifiera med en lärargrupp - gymnasielärares undervisningsskyldighet 504 klocktimmar, för- och efterarbeten m.m. inte preciserade. I en avtalsförhandling vid den tiden avskaffades undervisningsskyldigheten som begrepp vid kommunal läraranställning. I stället fastslogs att en kommunal lärartjänst med ferier för den anställde skulle innebära ett läsår om 45,5 timmar i veckan: 35 timmar reglerad arbetstid på skolan och 10,5 timmar förtroendearbetstid. Fördelningen av den reglerade tiden mellan undervisning och andra arbetsuppgifter (bl.a. mentorskap, administration, möten och fortbildning) skulle bestämmas i dialog mellan chef/rektor och lärare. Till bilden av det nya läraravtalet hör slutligen att varje kommun med lokalt lärarfack kan avtala om avsteg från huvudregeln om ferietjänstgöring (t.ex. semestertjänst med 40 timmars arbetsvecka). I 2010 års avtalsrörelse ville arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) driva igenom att lärarna skulle tillbringa mer tid i skolan. Så blev inte fallet, men en arbetsgivarpolicy med denna målsättning bidrar ju inte till att göra läraryrket mera attraktivt.

Läs mer...

Nina Michael”Bättre det magra i handen, än det feta i skogen.” Gammalt samiskt ordspråk

Denna artikel handlar om vad som är gemensamt och olikt för samerna i de fyra länderna Norge, Sverige, Finland och Ryssland.

 Till först ger jag ordet åt samerna själva:

 Den första bok som gavs ut av en samisk författare var Johan TurisMuitalus sámiid birra. Boken är en berättelse om de renskötande samernas liv i början på 1900-talet. Den är illustrerad med teckningar som Turi själv har gjort. Turis kommentar till den tidens ständiga fråga om samernas härkomst var enkel men glasklar: ”Man har inte hört att lapparna skulle ha kommit hit någonstädes ifrån. Lappen har varit en urgammal invånare överallt här i Lappland. Då lappen fordom bodde här vid havskusten fanns det inte en enda annan inbyggare vid havskusten: Då var det lapparna gott att vara. Lapparna visste inte av att det fanns andra människor än de själva.”

Pekka Aikio skildrar sitt liv som same:

”Min barndoms ödemark, mitt eget hem, var ett ensamstående ödemarkshus, som var beläget 10 km från nästa granne, nästa butik och skolan. Min far lärde mig redan som barn att leva i skogen: Efterlämna inga spår; stör inte annat liv i skogen; var på din vakt; slösa inte med skogens gåvor ... vårt liv var kort sagt furstligt – vi hade mat, kläder, ljus och värme. Vi kände inte till pengar eftersom vi inte ännu var integerade i den globala ekonomin. Men vi hade inte brist på något och upplevde inte heller någon lågkonjunktur. Nu då jag är äldre vet jag att livskvaliteten har avtagit!” 

Läs mer...

Fler artiklar...

Annons

Annons

Media. En intervju med Guido Zeccola som slutade arbeta på Tidningen Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-11/ovrigt-kat-13/22772-innan-festen-tar-slut
Läs mer...

Media. Den svenske journalisten Dawit Isaak, född i Eritrea, har tilldelats UNESCO:s Guillermo Cano World Press Freedom Prize 2017. Dawit Isaak arresterades under en räd mot medier i Eritrea 2001. Sveriges Radios vd Cilla Benkö som är ordförande för juryn för UNESCO:s Guillermo Cano Frihetspris 2017 kommenterar: – Jag hoppas att denna utmärkelse får hela världen att ropa ”Free Dawit Isaak now”.
Läs mer...

Musik. CIRCADIA på Nissanscenen, Halmstad Stadsbibliotek 23 mars kl 19.00. Fri Entré.
Konserten sänds live över nätet och ligger sedan kvar:www.inesplay.se Tidigare konserter finns också på: http://bambuser.com/channel/Musikgemaket
Circadia är en grupp sammansatt av gitarristerna David Stackenäs och Kim Myhr, bassisten Joe Williamson (the Electrics a.o) och slagverkaren Tony Buck (the Necks a.o). Gruppen begick sin debut på Fylkingens 80-års jubileum i november 2013 och blev därefter omnämnda i Sound of Music som en av årets musikaliska höjdpunkter. 2016 släppte de sin debut CD på norska skivbolaget Sofa Music, och har fått strålande recensioner i både svensk och internationell press.
Kommande INES konserter i vår: Nissanscenen må 10 april kl 19 VIVA BLACK MED GRETLI OCH HEIDI Nissanscenen 4 maj kl 19 SHITNEY MARIA FAUST – saxofon, effekter

Läs mer...

Scen. HARVEY
En komedi av Pulitzerpristagare Mary Chase
Föreställningen spelas på italienska
En sammanfattning av pjäsen på svenska och engelska delas ut på teatern 
6 - 7 - 8 april 2017, kl. 19.30 Ordinarie pris: 150 kr (förköpspris t.o.m. 1:a april: 110 kr);
(Barn under 12 år: fri entré) Köp biljetter här: https://billetto.se/sv/events/harvey-teatro-in-italiano
 Föreställningen genomförs i samarbete med ABF, FAIS och Teater Tre
 Handling (spoiler alert!!!):
Elwood P. Dowd är en trevlig man som uppger sig ha en osynlig vän som heter Harvey, beskriven som en två meter lång vit kanin, vilken han presenterar till alla. Hans syster Veta tycker att Elwoods beteende är både obehagligt och generande och hon bestämmer sig för att lägga sin bror på Professor Chumleys berömda psykiatriska klinik. När hon kommer till kliniken hamnar hon dock i en rad roliga missöden som leder henne till att reflektera över vem som egentligen är tokig i kliniken. Och vad tycker ni? Är vi verkligen normala när man tittar närmare? Författarinnan, Pulitzerpristagare Mary Chase, ger oss ett underbart tillfälle att börja en inre resa genom huvudpersonen Elwoods och hans vän Harveys äventyr. Pjäsen lyfter fram konflikten mellan vem vi egentligen är och vad sociala konventioner kräver från oss. Komedin ”Harvey” har haft stora succéer på Broadways teatrar och med en Oscarpristagare film i 1950 med James Stewart i huvudrollen. För mer info besök gärna hemsidan: www.varforinte.net
Läs mer...

Annons

Rekommenderad läsning på Tidningen Kulturen